Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows

Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of The Shadows

Fyra gröna och välbekanta ansikten är tillbaka och de gör allt väsen i sin makt för att återta sin populärkulturella relevans från det färgsprakande 80-talet. Knappt en tyst minut råder mellan de haglande vitsarna och de hisnande action-momenten. Jag bjuds på en infantil resa som på en nästintill dåraktig djärvhet omfamnar sin tecknade förlaga.

Ett nytt hot väntar det muterade brödraskapet när Shredder har funnit en ny kumpan i skogstokige vetenskapsmannen Baxter Stockman. Den lömska duon smider planer att skapa en armé av mutanter starka nog att kunna besegra våra favorit-sköldpaddor, som gång på gång sätter käppar i bovarnas hjul. Addera två jubelidioter som testpersoner till detta mutant-experiment och du får sköldpaddornas nya motståndare Bebop och Rocksteady - en muterad noshörning och ett muterat vårtsvin!

Läs också: De bästa filmerna 2016

Värre blir det när Shredder av misstag teleporterar sig till en annan dimension. I denna separata verklighet stöter han på slemklumpen Krang, som delar en viss fäbless med Shredder; ett begär efter total dominans över planeten jorden samt att piska invånarna till att bli lydiga undersåtar. Har verkligen våra pizza-älskande reptiler kaststjärnor så det räcker för att hålla det här stallet av kombattanter stången?

Regissörs-facklan från 2014-års reboot har nu förts vidare från Jonathan Liebsman till Dave Green, och det är en signifikativ skillnad. Green har med vidöppna armar omfamnat de tecknade rötter som Turtles vilar på och undviker allt vad pretentioner heter. Out of the Shadows är en mer lekfull, energirik och sprudlande film, som helt och fullt spelar till sin målgrupp. Eventuellt är det en nödvändighet att du redan är sköldpadds-frälst för att sprudligheten inte ska frammana en kräkreflex, men för mig var upplevelsen överlag ett kärt återseende. En överraskande majoritet av de barnsliga vitsarna, som haglade under action-stänkarens dryga 110 minuter, lyckades locka till ljudliga skratt från undertecknad, vilket är en imponerande bedrift.

Andra har läst: Så bra är Warcraft-filmen

Green har även kryddat till action-momenten som känns extra lustfyllda och hisnande. Ett specifikt moment rörande ett fallskärmshopp, utan fallskärm, särskiljer sig lite extra. Rysligt hisnande och framförallt har Green fångat den perfekta balansen mellan det adrenalinpumpande äventyret och humorn i dessa sekvenser.

Dessvärre ekar det ganska tomt i detta lustfyllda, men röriga skal. Green tar stundtals ansats till att dyka ner i tematik som brödraskap och acceptens, men det förblir i bakgrunden till förmån för det underhållande och tramsiga mullret. Regissören tycks frukta att låta publik och karaktärer pausa och andas ut och jäktar ständigt till nästa vits eller actionsekvens. Turtles är inte en mogen karaktärsstudie, och inte heller ska det vara det, men en starkare karaktärsförankring hade behövts. Nu är det trams, men ack så underhållande trams.

Bäst: Omfamnar lustfyllt sin serieförlaga!