Recension: Dream Scenario (2023) – Nicolas Cage i toppform

Nicolas Cage, detta fenomen. Finns det någon annan som lika snävt balanserar mellan briljans och uselhet? Alltid helhjärtat, dock. Åh, vad han tar i från tårna i bottennappet Wickerman, det är nästan så att blotta tanken får en att le. De senaste åren har han börjat återuppfinna sig själv som skådespelare med Mandy (2018), Colour Out of Space (2019), Pig (2021), Renfield (2023) och den helskruvade metakomedin The Unbearable Weight of Massive Talant (2022) – en sorts dekonstruktion av hela hans karriär.

Men hans bästa film på 20 år är ingen av dessa, utan Dream Scenario i regi av norrbaggen Kristoffer Borgli (Sick of Myself), som även har skrivit filmens manus. Till skillnad från många andra roller Nicolas Cage har gjort de senaste decennierna så finns det i princip ingenting här som känns "Nic Cage". Hur bra han annars är, hur helhjärtat han gormar och gör sig till så känns han alltid som en version av sig själv. Men inte här.

Ölmage, gamhållning och flint

Kanske är det ölmagen, gamhållningen och flinten, kanske är det brillorna eller hans sätt att prata på. Larry David på dekis. Men det är inte bara de instinktiva intrycken från skådespelaren som är markant annorlunda. Han är inte längre en Hollywoodstjärna, han är den misslyckade, ambitiöse och, på många vis, egocentriske professorn Paul Matthews. En man omöjlig att respektera. Hans studenter gör det inte, hans medarbetare gör det inte, hans familj gör det inte. Jag gör det inte.

Detta kommer dock att förändras när han oförklarligt börjar dyka upp i andras drömmar, först dotterns. Han bara står där, handfallen. En märklig kuf som iakttar, oförmögen att integrera med den drömmande. När hon berättar detta blir han mest kränkt, varför räddade han henne inte? Paul fortsätter att poppa upp i folks drömmar – över hela världen. Han blir en sensation. Studenterna flockas till hans klassrum. Alla älskar honom. Han blir ett globalt fenomen, "världen mest intressanta människa". Snart börjar drömmarna ändra karaktär och han slutar att vara passiv i dem.

Årets bästa film kan redan vara här

Dream Scenario är på sätt och vis en moralsaga om en man som vill vara världens mittpunkt, blir det och får mattan bortdragen under sina fötter. Paul vägrar bli ödmjuk, vägrar se någon annan än sig själv. I de roligaste scenerna, som när hustrun blir svartsjuk och när det kivas i sängkammaren, bjuds det på snärtig dialog som ekar Woody Allens bästa dagar. Det är helt enkelt löjligt underhållande. Lite läskigt med ibland, för här finns ett och annat skräckinslag.

Med en speltid på drygt 100 minuter har Kristoffer Borgli svarvat ett vasst manus, trimmat på onödigt fett. Filmen är kanske inte riktigt lika stark i sista akten, men allt går ändå förvånansvärt bra ihop. Med utmärkta skådespelarinsatser, framförallt från Nicolas Cage och sparringpartnern Julianne Nicholson, som spelar hans hustru, blir Dream Scenario ett måste. Årets bästa film kan redan vara här. Jag känner mig lyrisk.

"Dream Scenario" har svensk biopremiär den 2 februari. Missa inte!