Recension: Heroic (2024) – diabolisk pennalism på militärakademi
Ett tungt och släpigt mollackord
I vår är det premiär för David Zonanas nya film "Heroic". Filmtopps Eric Diedrichs såg filmen under Göteborgs filmfestival och var inte särskilt imponerad.
Unge Luis (Santiago Sandoval) ska gå i farsgubbens fotspår och gå i militärskola, men att bli en del av det beväpnade maskineriet visar sig vara en tuff process när de äldre årgångarna styr med hänsynslös pennalism. Det är lite som en mexikansk version av Jan Guillous ondskan, utan ljusglimtar.
På sätt och vis har Luis det lite förspänt. Plågoandarnas ledare (Fernando Cuautle) ser något i honom och ger honom en chans att, mer eller mindre, bli en av dem. Men vad är egentligen värst, att hålla piskan eller ta emot rappen? Sakta drar de ner Luis i en allt mörkare värld, men inte bara på skoltid. På kvällarna kör han deras flyktbil medan de gör inbrott och begår våldsdåd.
Välgjort men förutsägbart
Heroic är så ensidigt dyster att det på sätt och vis är svårt att ta David Zonanas film på allvar. Inte heller blir det bättre av att karaktärerna är lika nyanslösa, till och med Luis. Ett enda tungt och släpigt mollackord. Få scener sticker ut och varenda sekvens är förutsägbar, välgjord men förutsägbar. En utstakad trött bana hela vägen till en "chockerande" final.
Om man ska lyfta fram någonting positivt med Heroic så skulle det väl vara de tekniska aspekterna. Det är tillräckligt snyggt och välspelat för att man ska kunna tänka sig att följa med längs hela resan, om än lite motsträvigt. Zonanas lånar från bättre filmer utan att tillföra vare sig något nytt eller övertyga.
"Heroic" har svensk biopremiär den 8 mars.