Recension: En doft av kärlek – Pot au Feu (2023) – välsmakande matdrama
Utsökt kärleksförklaring till det franska köket
Filmtopps Eric Diedrichs var på plats när Göteborgs filmfestival förhandsvisade rosade "En doft av kärlek – Pot au Feu". Nu slutar han inte prata om det franska köket.
På förhand visste jag inte vad jag skulle vänta mig av en vietnamesiske regissören Anh Hung Trans franska drama En doft av kärlek – Pot au Feu. Jag gillade genombrottsfilmen Doften av grön papaya (1993), men stod inte ut med hans trötta Haruki Murakami-filmatisering Norwegian Wood. I efterhand är jag glad att jag trotsade farhågor såväl som Göteborgsvintern – "Pot au Feu" är en utsökt film.
Allt inleds med en 40 minuter lång matlagningssekvens där vi får se hur "det franska kökets Napoleon", gårdsägaren och gourmanden Dodin (Benoît Magimel), assisterar sin kokerska Eugénie (Juliette Binoche) för att förbereda en gudomlig middagsbjudning åt sina vänner. Det serveras mjölkgräddad piggvar, vol-au-vent, kalvstek och norsk omelett och inför varje måltid får vi genom köket ta del av kärleken bakom varje rätt. Ett långt anslag, men inte en sekund tråkigt. Tvärtom, det är en ren njutning att få höra alla smaker som diskuteras – dofterna känns genom bioduken.
Trots att jag gillar filmer om mat har jag aldrig varit med någonting liknande innan. Så autentiskt, så vackert, så glädjefyllt.
Omöjlig att värja sig emot
Därefter tar en sorts handling vid, men huvudfokuset ligger fortfarande på mat. Efter att en prins har bjudit Dodin på en överdådig åttatimmarsmiddag utan någon typ av finess är Dodin frestad på att kontra med att bjuda prinsen på den franska bondrätten Pot au Feu. Avskalat, franskt och "enkelt" (med franska mått mätt alltså). Hans vänner avråder honom starkt. Sedan har vi också det egentliga huvudspåret, som också genomsyrar matlagningen, Dodins förälskelse i Eugénie. Den tycks vara besvarad, men hon vill inte gifta sig. De lever ju redan ihop och spenderar dagarna tillsammans.
En doft av kärlek – Pot au Feu är något av en "hangout-film" men på den franska landsbygden. Romantiskt, vackert och väldigt underhållande. En hel del humor hinns med mellan rätterna. Det är helt enkelt omöjligt att värja sig mot den charm som Hung Tran målar upp. Jag vill åka till Frankrike nu.
"En doft av kärlek – Pot au Feu" visas nu på Göteborgs filmfestival och har svensk biopremiär den 3 maj.