Sagan om Drakens återkomst

Recension: The Wheel of Time (säsong 2) – större fokus på Fares Fares

Prime Videos stora fantasysatsning (inte den med ringen, utan den andra) gör återkomst. "The Wheel of Time" (Sagan om drakens återkomst) är tillbaka med en ny säsong som känns mognare och mer självsäker en den föregående.

Jag ska erkänna att jag var väldigt tveksam till fortsättningen av The Wheel of Time (Sagan om drakens återkomst på svenska) efter att ha sett det första avsnittet av säsong två. För någon som inte är bekant med Robert Jordans källmaterial var det svårt att hänga med i säsongsinledningen, trots en gedigen recap i början av avsnittet.

Det huvudsakliga problemet är inte att komma ihåg exakt vad som hände i den första säsongen eller att på nytt behöva bekanta sig med myriaden av namn och karaktärer, utan otydligheten i vart sagda karaktärer är på väg. Dryga 60 minuter in i den nya säsongen kände jag mig fortfarande osäker på vad den faktiskt skulle komma att handla om.

Men efter att ha sett ytterligare två avsnitt känner jag mig i betydligt tryggare händer. Inledningen av The Wheel of Time säsong två upplevs som mognare och självsäkrare än den föregående, och de tre första avsnittet viskar om att serien är på väg att växa sig till något relativt storartat.

Stabilt hantverk med smart dramaturgi

Trots att Rand (Josha Stradowski) trodde sig ha segrat i slutet av den förra säsongen har ondskan allt annat än försvunnit från världen. Efter att den började gro i den första säsongen har den nu också börjat knoppa på allvar. Samtidigt har vännerna från Two Rivers inte längre varandra att luta sig mot. Rand har dragit sig undan i rädsla att krafterna inom honom ska bli de andras undergång; Nynaeve (Zöe Robins) och Egwene (Madeleine Madden) har påbörjat resa mot att bli Aes Sedais; Perrin (Marcus Rutherford) är på hämnduppdrag och Mat (nu spelad av Dónal Finn) sitter fängslad och kämpar fortsatt med sina inre demoner. 

Första säsongen av The Wheel of Time fann jag helt okej. Innehållet var underhållande och världen fängslande, men tempot kändes ofta väldigt sviktande och jag upplevde att hjärnorna bakom serien var osäkra på hur de skulle förvalta en så stor berättelse. Hantverket levde inte riktigt upp till ambitionerna. I den andra säsongen känns den tveksamheten som bortblåst. Det jag inledningsvis tolkade som ett trevande första avsnitt fick jag snabbt omvärdera som ett tecken på självförtroende för berättelsen – saker och ting får nu ta den tid de förtjänar – och tittaren.

I en tid där var och varannan serie dumförklarar tittaren genom att proppa varje scen full av exposition, är det uppfriskande att The Wheel of Time litar på att sin publik själva ska kunna sätta de flesta pusselbitarna på plats allt eftersom. Medan hantverket i den första säsongen kändes aningen naivt, känns det i den andra säsongen snarare stabilt.

De långa avsnitten är dessutom klyftigt strukturerade, med ett stadigt lunkade av karaktärsutforskan och handling som avverkas, för att mot slutet av explodera i actionladdade sekvenser. Dramaturgin ger serien ett djup samtidigt som man känner sig redo att kasta sig över nästa avsnitt, trots deras speltid på över 60 minuter.

Större roll för Fares Fares

En annan positiv aspekt i den andra säsongen av The Wheel of Time är att Fares Fares roll är betydligt större än i den första säsongen – och den svenske skådespelaren imponerar glädjande (men inte överraskande) nog med sitt utökade förtroende. Med tanke på att både The Wheel of Time säsong två och Fares regidebut En dag och en halv har premiär den 1 september, lär datumet ligga honom varmt om hjärtat framöver.

En aspekt som däremot är negativ med de inledande avsnitten av den nya säsongen är att Moiraine (Rosamund Pike) får alldeles för lite spelutrymme. Pike är en otrolig skådespelare och det är ett misstag att inte involvera henne så mycket som det bara går. Hon bidrar med en tyngd som få andra i ensemblen kan förmedla och hennes karaktär ingjuter dessutom en mystik som håller en alert och intresserad. Jag misstänker att Moiraine kommer att få större och större fokus ju längre säsongen lider. Åtminstone hoppas jag det.

Slutligen är det också värt att nämna att Barney Harris har tackat för sig i rollen som Mat och ersatts av Dónal Finn – en förändring som är svårsmält, men som säkerligen kommer att kännas naturlig med tiden.

Uppskattade du den första säsongen av "The Wheel of Time" kommer den andra inte att göra dig besviken, och har du varit tveksam fram tills nu kan de nya avsnitten mycket väl konvertera dig till ett fan, en gång för alla. Säsong två är mognare, råare och mer detaljrik. Det tog lite tid, men "The Wheel of Time" har hittat rätt.

"The Wheel of Time" säsong 2 har premiär på Prime Video den 1 september. Tre avsnitt släpps på premiärdagen.