La La Land

La La Land (2016)

Det är samma visa varje år. En film som vinner många priser och hyllas av kritikerna gör en besviken. I år är det La La Land. Den här storfavoriten är tråkig och saknar originalitet.

Mia (Stone) går på audition efter audition utan att få en roll medan jazzpianisten Sebastian (Gosling) drömmer om att en dag äga en jazzklubb. När de möts inleder de snart en romans och tillsammans jagar de sina respektive drömmar. Den stora frågan är om deras drömmar är viktigare än vad deras relation är.

La la land marknadsförs som en kärlekshistoria, som även handlar om att jaga sina drömmar. Denna föreställning förstärks av valet av huvudrollsinnehavare. Gosling spelade ju för bövelen huvudrollen i The Notebook, en av senare års mest romantiska filmer. Problemet är att La la land inte är vidare romantisk. Historien handlar om två personer som finner varandra under rätt så oromantiska omständigheter. Sedan försöker de stödja varandra i jakten på sina drömmar. När romantiken saknas från, vad som ska vara en kärlekssaga, blir man rätt så besviken.

Berättelsen om unga människor som kommer till Los Angeles för att jaga sina artistdrömmar är lika gammal som Hollywood är. Det har gjorts i musikalform ett antal gånger, exempelvis i Rock of Ages och klassikern Singin’ in the Rain. En bra berättelse tåls dock att berättas flera gånger, men då ska den ha en ny vinkel. La La Land saknar, i mångt och mycket, originalitet. För det är det enda som skiljer denna musikal från ovan nämnda exempel; de var fartfyllda, roliga och bjöd på finfina musikalnummer. La la land är bara tam.

Biobesöket är dock inte helt utan behållning. John Legend dyker upp i en mindre roll och bjuder på ett finfint musiknummer runt mitten av filmen. Fotot är dessutom fasligt snygg, med vackra färger, scenbyggen och klockrena kostymer. Gosling och Stone är helt okej i sina roller, men de är inte värda sina vunna Golden Globe-statyetter. Filmen är inte heller värd sina statyetter för bästa film, regi och definitivt inte för manus (här kan du se en lista på några av filmerna La La Land stal ifrån).

Den största besvikelsen med La la land är dock att den är skriven och regisserad av Damien Chazelle, som långfilmsdebuterade som regissör med Whiplash för tre år sedan. Whiplash handlade också om att jaga sin dröm och om hur man, om man anstränger sig till sitt yttersta och är hängiven, kan uppnå ett ögonblick av triumf. La La Land handlar om en fesljummen romans och om hur du, om du anstränger sig tillräckligt mycket, kan uppnå ett minst lika fesljummet klimax.