The Greatest Showman

The Greatest Showman (2017)

The Greatest Showman är årets musikalupplevelse. Det är en film som sannerligen lever upp till sin titel. Här får vi se Hugh Jackman återvända till sina musikalrötter. Och han gör det med bravur.

The Greatest Showman berättar historien om hur P.T. Barnum (Hugh Jackman) grundade och drev en cirkusshow där han använde sig av folk med ett lite annorlunda utseende, inklusive kortvuxna, storvuxna och skäggiga damer. Många kallade honom bluffmakare och sa att hans föreställningar var uppvisningar av missfoster. Samtidigt visade sig dock dessa föreställningar vara väldigt populära och gav samhällets utbölingar en möjlighet att synas, frodas och känna samhörighet. Barnum kom från fattiga förhållanden och jagade erkännande hela livet, vilket kanske inte alltid gick så bra ihop med den typen av föreställningar han bjöd på.

Musikaler är egentligen nästan alltid banala små berättelser. The Greatest Showman är inget undantag. Det handlar om en man som söker framgång och erkännande med en cirkusföreställning. I vanliga fall brukar jag hålla hårt på att filmer ska ha bra och originella berättelser. Detta borde betyda att jag hatar musikalgenren. Men det gör jag inte. En bra musikal är, för mig, en film som bjuder på bra musik, underhållande dansnummer, kärlek och, viktigast av allt, glädje. Och det är precis vad The Greatest Showman bjuder på. Massor av det.

Många känner nog Hugh Jackman som Wolverine i X-Men-filmerna. Men innan han blev en av de mest populära superhjältarna i vår tid var han faktiskt musikalstjärna. Han blev bland annat hyllad för sin prestation i musikalen Oklahoma! på Londonscenen. När han var värd för Oscarsgalan 2009 inledde han med ett musikalnummer. 2012 spelade han huvudrollen i Les Misérables, som jag tycker är en rätt tråkig historia, som inte innehöll den där glädjen jag vill se i en musikal. Det känns som att Jackman, med The Greatest Showman, äntligen får visa oss precis hur jävla bra han är.

Musiken i The Greatest Showman är modern. Detta passar i alla fall mig alldeles utmärkt, då jag inte är någon musiksnobb och är nöjd bara det svänger. Vi bjuds även på ett par ballader. Den bästa kanske framförs av Rebecca Ferguson som Jenny Lind. Fast egentligen inte, eftersom hennes sång är dubbad. Inte mig emot, eftersom det funkar.

De senaste åren har Zac Efron tjänat en massa kosing på sin tvättbräda och de vulgokomedier han medverkat i. Men en gång i tiden slog han igenom med High School Musical, som alltså även den är en musikal. Bland alla magrutor och vulgära skämt i hans andra filmer är det lätt att glömma att Efron faktiskt har en hel del talang att bjuda på. Det känns som att filmen kliver upp ytterligare en nivå när Jackman och Efron presenteras för varandra i filmen och bjuder på sin kombinerade talang. En del av filmen handlar om relationen mellan Barnum och hans fru (Williams). Den mest intressanta kärlekshistorien utspelar sig dock mellan Efron och det unga stjärnskottet Zendaya. De ger sannerligen uttryck för hur de känner för varandra i sina sång- och dans-nummer. Men ibland behöver de inte ens det; det slår gnistor om dem i varenda scen.

I The Greatest Showman får vi se Hugh Jackman ta tyglarna för årets musikalupplevelse. Detta är en film som är hjärtevärmande, full av glädje och som bjuder på musikalnummer av högsta rang.