Dog Gone

Recension: Dog Gone (2023)

"Dog Gone" är baserad på en sann historia om en strulig ung kille och hans borttappade hund. Det är en bitvis mysig film, men både manus och regi är rätt klena, vilket gör att resultatet i mångt och mycket är fisljummet.

Fielding (Johnny Berchtold) är en lite småstrulig ung kille som bestämmer sig för att skaffa en hund precis innan han tar examen från college. På grund av sagda strulighet måste han och hunden, Gonker, flytta hem till Fieldings föräldrar. En dag när Fielding är ute och går med Gonker på The Appalachian Trail, ett gigantiskt skogsområde, springer Gonker bort. Fielding letar förtvivlat efter sin livskamrat. På vägen får han hjälp av sina föräldrar, vänner och främlingar från olika delar av landet.

Onödig filmatisering

Netflix verkar ge grönt ljus åt nästan vilka filmprojekt som helst. Dog Gone är baserad på en sann historia om en hund som sprang bort. Av någon anledning blev just detta sökande efter ett bortsprunget husdjur känt över hela USA. Så vi får se Rob Lowe och ett par andra skådespelare ropa efter en hund i skogen i nån timme. Det finns knappt en berättelse här, så resultatet är en fisljummen film.

I regissörsstolen finner vi Stephen Herek, som en gång i tiden regisserade filmer som "Bill & Ted’s Excellent Adventure", "The Mighty Ducks" och "De tre musketörerna". Men det var trettio år sedan. Han verkar ha tappat skärpan. För trots att det finns en intressant grund i far-och-son-relationen, känns det aldrig riktigt som att den utforskas ordentligt.

Jag fick uppdraget att skriva om den här filmen för att redaktionen hade fått nys om att jag gillar Rob Lowe (tack, Sofie), som jag tycker är en utomordentligt mysig skådespelare. Det finns så mycket bortslösad mys-potential här, då Lowe mest går omkring och kritiserar sin son (inte vidare mysigt). Dessutom har de slängt in att sonen har magbesvär, vilket får en riktigt klen upplösning.

Halvmysig film

Det finns dock ett par saker jag gillar med "Dog Gone". Emellanåt är det en lite halvmysig film. Det är rätt värmande att se hur alla kommer samman för att leta efter ett älskat husdjur. Sedan får mammans (Kimberly Williams-Paisley) lilla sidoberättelse en ordentlig upplösning. Synd bara att Herek inte kunde lägga samma krut på huvudberättelsen.

"Dog Gone" är inte en dålig film. Den är bara lite halvtråkig på grund av ett klent manus och ännu klenare regi. Dessutom tycker jag att en familjefilm om en hund ska ha med hunden lite mer.

"Dog Gone" går att nu att streama på Netflix.

Mer läsning:

• De 20 bästa filmhundarna
• Truman Hanks favoritfilm med pappa Tom Hanks