Döden på Nilen

Döden på Nilen (2022)

"Döden på Nilen" är en klassisk detektivberättelse, varken mer eller mindre.

Regissören och skådespelaren Kenneth Branagh har axlat det tunga men onekligen roliga uppdraget att återuppliva Agatha Christies mästerdetektiv Poirot i samma 20-tals miljö, men med en modern twist.

I den första installationen i Branaghs reinkarnation av en av tidernas mest älskade detektiver tog han med oss på Orientexpressen där mordet på en hatad smågangster uppdagade mörka hemligheter om tågets passagerare. För den trogne Christie-läsaren var berättelsen en kristallklar och uppdaterad version av originalet, men även den ovissa novisen fick spänning, dramatik och en upplösning man knappast ser i Wallanders mysterium.

Fem år och en pandemi senare återvänder detektiven, spelad av Branagh själv, till bioduken. Berättelsen är endast en uppföljare till första filmen i bemärkelsen att den fortsätter att gräva djupare i den charmige Poirots privata liv. I Death on the Nile vankas en ny miljö, en ny ensemble och framförallt ett nytt mord.

Poirot bjuds med på en lyxig båtresa med betoning på "lyx" på Nilen, Egyptens mest mytomspunna flod. Resans huvudpersoner är det nygifta paret Simon Doyle (Armie Hammer), en stilig och blåögd ung man, och hans vackra och skärpta fru Linnet (Gal Gadot), en rik arvtagerska.

För att fira sitt liv som nygifta har de bjudit med sig sina vänner för att sola i deras lycka och rikedom. Bland dem finns bästa vännen Rosalie (Letitia Wright), Linnets gudmor (Jennifer Saunders), en före detta älskare (Russell Brand) och en lång rad av stjärnnamn som mer än gärna tackar ja till en glamorös båtresa under solen. Men det dröjer inte länge innan spänningarna kommer till ytan och Poirot inser att det finns mer till dessa karaktärer än vad som möter ögat. När en död kropp hittas måste han slänga av sig badtofflorna och lösa mordet innan båten kommer i hamn. 

Det är svårt att försöka hålla tittaren i mörkret när även den som inte har läst Christies böcker förmodligen är införstådd i hur de flesta mysterier skrevs under 1900-talets första hälft. I klassiska "whodunnit"-gåtor är det alltid butlern. Det är alltid mannen eller frun. Det är alltid den desperata firmapartnern. Även på den här olycksdrabbade båten finns alla dessa karaktärer, om än dock i annorlunda tolkning. Det börjar alltså inte starkt, men spänningen tar sig när det dröjer oväntat länge innan en död kropp faktiskt dyker upp.

Under hela den första akten tror man sig veta vem som kommer trilla av pinn men Branagh ska ha beröm för att han jonglerar den granaten mellan flera karaktärer innan den till slut exploderar.

Utdraget, förutsägbart och brist på action

Efter liket till slut hittas påbörjas det verkliga arbetet för Poirot. Dessvärre är det en utdragen och snudd på förutsägbar affär som hade tjänat på lite action. Man vet att dessa intervjuer på intervjuer endast är informationsdumpning när Nilens undersköna backdrop bakom de misstänka är mer intressant än den potentiella mördaren i stolen.

De misstänkta i fallet misslyckas med att väcka empati eller någon som helst anknytning på samma sätt som passagerarna i Mordet på Orientexpressen gjorde. 

Men, filmen tar sig sakta men säkert, precis som den skumpande båten själv, mot hamn. Det är ju trots allt Agatha Christies verk och då vankas det en och annan chockfaktor. Det den här berättelsen saknar i karaktärsuppbyggnad gör den upp för med konstant höjda insatser. Passagerarna är trots allt fast med en mördare och ju närmare Poirot sniffar på lösningen, desto dödligare blir konsekvenserna.

Branagh har uppdaterat berättelsen som sig bör. Politiska värderingar har förhöjts eller dämpats från tidigare filmatiseringar för att bättre passa 2022 och svarta karaktärer har introducerats som spelar stor roll för handlingen. Kvinnorna i berättelsen har dessutom utkristalliserats och fått ett djup och driv som gör dem till värdiga misstänka och inte bara vackra spelpjäser. 

"Döden på Nilen" är en klassisk detektivberättelse i ordets alla bemärkelser. Snudd på enkel och utdragen, men med en charmig detektiv som drar hela lasset in i mål. 

"Döden på Nilen" har premiär 11 Februari.

LÄS MER:

• Recension: Mordet på Orientexpressen (2017)
• De bästa Agatha Christie-filmerna
• Kenneth Branagh vinner publikpriset på Stockholms filmfestival