Borat Subsequent Moviefilm

Recension: Borat Subsequent Moviefilm (2020)

Efter 14 års dvala är den fiktiva, sexistiska, homofobiska och antisemitiska journalisten från Kazakhstan tillbaka. Trots den långa väntetiden känns hans samhällskritiska komik fräsch och aktuell som aldrig förr.

Den 49-årige brittiske komikern Sacha Baron Cohen började sin komiska bana år 2000 i sitt egna komediprogram, The Ali G Show, där han spelade en handfull fiktiva karaktärer – bland annat Borat – vars huvuduppgift var att intervjua planetens smartaste personer och ställa de mest korkade av frågor. Men det internationella genombrottet skulle dröja fram till lanseringen av Borats egna långfilm 2006, där den fiktiva, sexistiska, homofobiska och antisemitiska journalisten Borat reser till USA för att lära sig om den amerikanska kulturen.

Väl där uppstod en kulturkrock av episka proportionen och filmen satte subgenren till dokumentärfilmen – mockumentär – på kartan, som är en pseudodokumentär vars enda syfte är att förlöjliga. Borat rosades av kritiker världen över, men fick även stämningsansökningarna att haglade och lyckades med konststycket att få landet att Kazakstan att besöka Vita Huset i syfte att promota en bättre bild av nationen. Kazakstan hade till och med köpt en annonsplats på fyra sidor i den anrika tidningen The New York Times. 

Nu är den kazakstanske journalisten tillbaka i den efterlängtade uppföljaren som stoltserar med filmvärldens längsta titel. Efter många år i exil blir Borat ombedd av den kazakstanska regimen att resa till USA. Efter den första filmen har Kazakstans globala ryckte försämrats, och Borat behöver än en gång korsa Atlanten för att ställa allt till rätta. Hans tidigare partner och producent, Azamat, har avrättats och han tvingas istället slå följe med sin dotter Tutar (hysteriskt porträtterad av det bulgariska stjärnskottet Maria Bakalova), där målet är att erbjuda henne som gåva till USA:s vicepresident Michael Pence. 

Även om Borat 2 inte känns lika vass som originalet, mycket på grund av mindre Borat-fokus eftersom karaktärens igenkänningsfaktor är hög, levererar filmen en tillfredställande komik som lever upp till förväntningarna. Trots 14 års frånvaro är filmens samhällskritiska komik fräsch och aktuell som aldrig förr.  

Sasha Baron Cohens unika förmåga att få människor att visa sig från sin sämsta sida, är inte enbart hysteriskt rolig, utan skapar en subgenre till grävande journalistik. Trots att han bryter mot alla pressetiska regler som existerar lyckas han med konststycket att gång på gång samla scoop som hade fått självaste Janne Josefsson grön av avund. Hans avslöjanden blir inte enbart ett långfinger åt samhällets alla fördomar, utan åt den agendastyrda journalistisk som trendar i dag, där många journalister väljer att försvara makten istället för att granska den.

Läs också vår recension på Bruce Springsteen's Letter To You.

Skribent: André Sao Pedro