Kodnamn: Annika

Recension: Kodnamn: Annika (säsong 1) – lysande thriller om konstvärlden

Gränsen mellan vad som är sant eller falskt suddas ut i SkyShowtimes originalserie "Kodnamn: Annika". Filmtopps Eric Diedrichs ger högt betyg till svenskfinska satsningen.

Skandinaviska snutserier finns det gott om, men ingen som Kodnamn: Annika. Det svenskfinska SkyShowtime-originalet för snarare tankarna till Paul Schrader-klassikern American Gigolo och tidig Brian De Palma än Beck. Som om det inte vore nog får vi vara med om något så vackert och sällsynt som att se en ny stjärna födas. I sin första storproduktion är Sannah Nedergård fenomenal i huvudrollen som Emma, en konstintresserad polis som går undercover för att avslöja en omtalad konsthandlare för penningtvätt.

Eva Melander spelar säkerhetspolisen som varvar henne. Att Emma är ny spelar mindre roll sett till hennes förmåga att kunna avgöra huruvida ett konstverk är falskt eller inte. Melander och kompani misstänker nämligen att deras måltavla – Rasmus Ståhlgren (Ardalan Esmaili) – gör "svart till vitt" genom att sälja just förfalskade konstverk till utvalda bulvaner.

Snårigare än livet självt

Vad som är fejk eller inte är en genomgående röd tråd genom berättelsen. För att komma Ståhlgren nära utger hon sig för att vara "Annika Stormare", en konstexpert redo att gå långt för att håva in cashen. Vad som skulle vara ett enkelt uppdrag blir snårigare än livet självt och gränserna mellan ego och alter ego suddas ut. Inte heller blir det lättare av att bortträngda minnen från ett trauma pockar på hennes uppmärksamhet.

I det stora hela är Kodnamn: Annika exemplariskt genomförd med slående foto och ett tight manus. Kemin mellan Esmaili och Nedergård är stark och rymmer både rädsla och beundran med en sorts underliggande sensualitet. Historien sträcker sig inte längre än sex avsnitt, men med väl förvaltade spelminuter lyckas man hitta tid till att djupdyka i ett imponerande persongalleri där ingen tycks vara den som han eller hon utger sig för att vara. De svagare aspekterna är få, men ja, det finns väl några saker som klingar aningen falskt på manusfronten.

En mycket välspelad dramathriller

Exempelvis försöker man fånga upp tittarens intresse med ett mysterium kring ett fragmentariskt minne, som under resans gång gradvis får utkristallisera sig till ett "stort avslöjande". Det är ett utnött manusknep som känns för konstlat för att passa in i en så pass genomtänkt historia som detta. Började manusförfattarna tvivla på publikens tålamod? De flesta psykologer är dessutom överens om att Freuds gamla försvarsmekanism med "bortträngda minnen" helt enkelt inte existerar. Människan är inte benägen till att glömma traumatiska händelser, snarare tvärtom.

Men detta är blott petitesser i en mycket välspelad dramathriller där Ardalan Esmaili får glänsa som obehaglig konstsäljare, en tvärsäker Eva Melander som sammanbiten polis och Helena Bergström som halvalkad konstnärssjäl. Sedan har vi ju då Sannah Nedergård – ett namn du bara måste lägga på minnet. Kodnamn: Annika är bra på riktigt.

"Kodnamn: Annika" har premiär den 30 september på SkyShowtime. Gör dig själv en tjänst och spana in den.