Sisu

Recension: Sisu (2023)

På fredag är det premiär på en blodig och spännande finsk film om en man som hittar guld i Lappland. Filmtopps Nine Selander är såld på "Sisu".

Sisu handlar om före detta soldaten Aatami Korpi (Jorma Tommila) som hittar guld i vildmarken i finska Lappland. Men hans väg att lösa in guldet blir svår då nazisterna jagar honom. Det blir medryckande scener som innehåller vapen, explosioner, minor och förträffligt minspel av skådespelarna.

Denna brutala film med en målmedveten hjälte och uppdelade kapitel gör att filmen får en känsla av att vara gjord av Quentin Tarantino. Sisu är däremot mer avskalad men utan en enda tråkig stund.

Filmen har allting man vill ha av en blodig actionfilm. En tuff och nästintill odödlig huvudkaraktär, kreativa lösningar på livshotande problem som tidvis skapar humor och – sist men inte minst – en trogen hund. Visst får man ta del av klassiska logikproblem om hur ett helt gäng aldrig lyckas döda huvudkaraktären, men för att vara den enmansshow som Sisu är håller den måttet för vad en hjältefilm ska hålla.

Arg, karg och karismatisk

Jorma Tommila är perfekt castad som den tuffa och karismatiske huvudkaraktären. Finska män kan vara tysta ibland men regissören och manusförfattaren Jalmari Helander (Rare Exports 2010, Big Game 2014) har lyckats få fram hur Jorma med minimal dialog kan berätta så mycket. För att lyfta lite kritik förstår jag inte varför soldaterna pratar engelska med varandra, men det kanske finns en orsak till det som jag missat. 

Filmen utspelar sig i ett kargt landskap och har en relativt liten cast, men en stark story. Förväntningarna var höga och filmen lever upp till sin potential. Den är tuff men avskalad på rätt sätt, vilket gör filmen mästerlig, även om den inte är till för de allra känsligaste tittarna.

En krigsfilm på nytt sätt

Sisu får mig att tänka på All Quiet on the Western Front (2022) som vann flera priser på Oscarsgalan. Men Sisu känns inte som en fullspäckad krigsfilm likt den eller filmer som Okänd Soldat (1955, 1985, 2017). Sisu känns mer som en actionfilm i krigsfilmsformat. Visst har vi nazister och filmen utspelar sig 1944, men den handlar om en sidostory – guldet i Lappland som Aatami vill hålla för sig själv. För övrigt påminner filmen också om filmserier som Rambo och John Wick. 

Filmens speltid är endast nittio minuter och det känns nästan för kort i en tid då många filmer tenderar att kännas lite för långa. Eller så är Sisu precis perfekt längd och lämnar tittaren med ett sug och hopp om en uppföljare. 

"Sisu" har biopremiär den 14 april.