No Hard Feelings

Recension: No Hard Feelings (2023)

Den 30 juni är det premiär för romantiska komedin ”No Hard Feelings” med en helhjärtad Jennifer Lawrence, som ger sin kanske vildaste roll hittills. Det resulterar i en hel del ocensurerad humor väl värdigt av ett biobesök.

När Jennifer Lawrence slog igenom med det tunga dramat Winter’s Bone ansågs hon vara ett av Hollywoods stora underbarn, och med de Oscarsnomineringar samt den vinst som skulle följa åren därpå spådde Drömfabrikens profetia henne en unik karriär som kunde liknas vid Meryl Streeps. Men på senare tid har det stagnerat – rollerna har blivit både mer anonyma och färre, och snacket runt henne betydligt mindre. Förmodligen är det så hon själv velat ha det. Men när hon nu återigen intar den vita duken gör hon det med en ofiltrerad och lekfull roll som hon äger till fullo. Även om filmen i sig är fullt duglig, så är den största behållningen med No Hard Feelings just påminnelsen om vilken fantastisk skådespelare Jennifer Lawrence är.

När man säljer sig själv för att kunna behålla huset

Storyn kretsar runt den självcentrerade bartendern Maddie (Jennifer Lawrence) som är van vid att kunna lirka sig runt svåra situationer med sin sex appeal. Men när det inte längre går och hon är på randen till att förlora sitt kära hus måste hon bli kreativ för att få in de stora stålarna. Hon stöter då på en annorlunda jobbannons där två oroliga föräldrar vill att någon ska dejta deras introverta tonåring Percy (Andrew Barth Feldman) och ta hans oskuld innan han beger sig av mot college och vuxendomen som följer med det. Belöningen? En bil som kan säljas för en god summa pengar och därmed bli marginalen som låter Maddie behålla sitt hus.

Maddie ser på uppgiften som en enkel smash and grab, men när hon lär känna Percy som skiljer sig från de män hon är van vid att stöta på, inser hon att jobbet inte är riktigt så enkelt som hon föreställt sig. Hon måste lära känna honom på djupet och jobba hårt för att få honom i sängs, vilket kan komma att komplicera saker och ting…

En roll det känns som att Jennifer Lawrence behöver

Mycket är skojigt under filmens drygt 100 minuter långa speltid, där den främsta skrattbrunnen är Jennifer Lawrences villkorslösa rolltolkning av en kvinna som ser fullständig överlägsenhet i sin sex appeal. Stundvis blir det plågsamt kul att följa Maddie när hon – hur hårt hon än försöker att få till det med en 19-årig geek – inte får sin vilja igenom. Man lyckas också att träffa helt rätt med genrens klassiska bollplankskaraktärer, i det här fallet Maddies bästa vänner Sara och Jim som utgör ett skevt men älskvärt par, och som förmodligen är de enda som pallar att stå ut med Maddie. Det är också en välkommen bonus få återse Matthew Broderick, här som nervös och kärleksfull pappa till Percy. 

Men vad som verkligen får "No Hard Feelings" att fungera bortom det larviga, och den inte så oaptitliga moralkaka som vi längre in serveras, är den dedikation som huvudrollerna lägger ner i sina roller. Förutom att kemin emellan dem sitter som en smäck trots deras åldersskillnad, bjuder de båda mycket på varandra. Det har snackats om att filmen skulle ha en massa galna sexscener med Jennifer Lawrence, och visst får vi se henne brottas helnäck på en strand, men även Andrew Barth Feldman går guerilla när han sliter runt naken på en motorhuv med rumpan i vädret. 

Efter att ha sett ”No Hard Feelings” är känslan att Lawrence behövde göra en urdum roll utan press och istället fokusera på att ha kul med sin karaktär. Att det på köpet kommit en hajp runt hennes påstådda sexscener i filmen kommer säkerligen bara som en bonus – för nu är alla ögonen återigen på henne.