May December

Recension: May December (2024) – lömsk och hypnotisk film

”May December” är en lömsk, hypnotisk och inte sällan komisk film som tas i hamn av tre starka huvudprestationer och en regissör som njuter av varenda obekväm sekund.

Grace (Julianne Moore) och Joe (Charles Melton) träffades och inledde en relation när Grace var 36 och Joe bara 13, något som fick stor tabloid uppmärksamhet i hela landet och som resulterade i ett fängelsestraff för Grace. Nu, 23 år senare, är de gifta, har tre barn tillsammans och lever ett på ytan lyckligt liv tillsammans. På grund av deras uppseendeväckande förflutna ska deras historia nu bli film, och huvudrollen som Grace spelas av den världskända skådespelerskan Elizabeth Berry (Nathalie Portman).

För att kunna hitta sin karaktär har Elizabeth bett om att få ”följa” Grace och familjen i deras vardagliga liv, en uppgift som kommer visa sig bli en komplex och avslöjande uppgift för samtliga parter.

Psykologiska spel och emotionellt trauma

Todd Haynes har i filmer som "Far from Heaven" och "Carol" visat att han är en mästare på berättandet som sker mellan raderna. Att kommunicera utan att säga uttryckligen, att visa publiken en glimt, tillräcklig nog, för att sensuellt lirka in publiken och med stadig hand hålla oss fast oss där. Detta visar sig även i May December som vet precis när den ska bjuda in oss för att sedan dra undan mattan från våra fötter.

Filmen är en psykologisk thriller med inslag av nedstämd eroticism som avlägset doftar av en mer barnvänlig Adrian Lyne eller Brian De Palma. Samtidigt är May December inte rädd för att snegla åt det komiska i sin avhandling av publika sexskandaler och den narcissistiska method acting som Portmans karaktär hänger sig åt och självupptaget förlorar sig i.

Samspelet mellan Moore och Portman när den sistnämnda försöker komma in under skinnet på sitt konfunderande studieobjekt bjuder på en pyrande, obekväm stämning, levererat av två skådisar på topp. Men det är ändå Melton som stjäl showen och på många sätt gör filmen till hans egen. Ankomsten av Elizabeth tvingar honom att omvärdera sin egen historia ur ett nytt ljus vilket för med sig flera jobbiga sanningar om samtycke och ånger. Tyvärr djupdyker man inte nämnvärt i den delen av historien som, utan att det för den delen hanteras osmakligt, får förpassa sig till en bihandling.

Filmen strösslar gott med falska villospår runtom sig under filmens gång vilket ständigt håller oss på helspänn. Kanske att detta leder till att filmens objektiv i slutändan blir väl grumligt och smaskigt, allt serverat av en regissör som gottar sig i vår förvirring.

"May December" visas just nu på Göteborgs Filmfestival och har svensk biopremiär 8 mars.