American Fiction

Recension: American Fiction (2023) – snitsigt tillrättalagd

En värld av humor och allvar i Cord Jeffersons film "American Fiction", där skratt och eftertanke går hand i hand.

När man har tittat på denna film en kort stund så förstår man snabbt den seriösa undertonen som på ett mycket angenämt vis bäddas in i ett behagligt humorbolster. Filmen tar oväntade humoristiska vändningar vid tillfällen när man som minst förväntar sig det och kan stundtals bli hysteriskt rolig.

American Fiction är en amerikansk dramakomedi från 2023 skriven och regisserad av långfilmsdebutanten Cord Jefferson efter Percival Everetts roman Erasure från 2001. I filmen syns bland andra Tracee Ellis Ross (The Hair Tales, 2022), John Ortiz (Silver Linings Playbook, 2012) och Erika Alexander (Get Out, 2017)

American Fiction handlar om Thelonious "Monk" Ellison, spelad av Jeffrey Wright, en framstående afroamerikansk författare och professor i Los Angeles. Trots akademisk uppskattning för sina verk, säljer hans romaner dåligt. Efter att ha nekats publicering för att de inte är tillräckligt "svarta" av förläggare, skriver Monk en satirisk roman, My Pafology, som parodierar stereotypa afroamerikanska berättelser. Boken, publicerad under pseudonymen "Stagg R. Leigh," blir oväntat en bästsäljare och Monk försöker hantera de konsekvenser och dilemman som följer, inklusive att dölja sin sanna identitet och navigera i komplexa relationer med familj och kärlek.

Humor och allvar i en vacker symbios

I filmen får vi en nära inblick i en man som kämpar med samhällets förväntningar på honom som författare och lärare, samtidigt som han konfronterar sina egna personliga och känslomässiga strider både i familj och yrkesliv.

Flera olika viktiga teman varvas med varandra, såsom den afroamerikanska befolkningens villkor och påklistrade stereotyper, familjerelationer, rasism och rasidentitet, homosexualitet, samt kommersialiseringen av litteratur i förlagsbranschen.

Som sagt, tunga teman vars relevans givetvis är viktiga att belysa. Risken med att försöka reda ut allt detta är att man, som det gamla ordspråket lyder – gapar över för mycket och mister hela stycket. Tydligen så har Cord Jefferson lika stor mun som begåvning i detta fallet.

Alla teman i filmen balanseras och modereras rikligt med humor, inte alltid sådär mysvänlig humor, stundom kan skämten stretcha människors uppfattning om humorns goda smak. Men det är väl tanken att det ska vara så? För egen del var jag lika road av filmens känsla för humor som jag var berörd i de stunder som krävde allvar.

I en av scenerna så dansar Monks bror med deras alzheimersjuka mamma. Det finns en allvarstyngd värdighet i scenen som skapar en skör bubbla som man inte vill ska spricka – den gör det, men på ett slags humoristiskt förlösande vis som tar udden av allvaret.

Denna typ av film kan av många uppfattas som högtravande när så många känsliga ämnen ska behandlas. American Fiction lyckas på ett snyggt sätt undvika denna fallgrop som många hamnar i. Ett sätt att undvika de högtravande momenten är att använda humorn som ett bollplank för att på så vis kunna tillgängliggöra budskapet. 

När skrattet möter reflektionen

Behållningen av filmen består till en stor del av att kunna få skratta högt åt skämt som faktiskt är roliga samtidigt som filmen har en djup och allvarstyngd botten. Allt detta med en ensemble som gör sina roller väl.

Allt som allt så är American Fiction en historia som både tillfredsställer intellektet och kanske lämnar dig en liten funderare samtidigt som den mättar behovet av humor. 

Oscarsnominerade "American Fiction" finns nu att streama på Prime Video.