Somebody Feed Phil

Somebody Feed Phil (säsong 4)

Att se på reseprogram i samma veva som en global pandemi sprider ut sig och nya riktlinjer om att stanna hemma kommer är lite märkligt. Men den nya säsongen av Somebody Feed Phil ger hopp om en tid efter viruset.

Phil Rosenthal och hans team, där hans bror Richard ingår, har gett sig ut på nya resor till spännande platser runt om i världen. Seribe är nu inne på sin fjärde säsong, så snart kan det väl inte finnas särskilt många platser kvar att besöka. Eller?

Jodå, för han reser som vanligt inte bara till alla turistmagneter eller kända storstäder. Här blandas det mellan stora världsmetropoler och mindre orter i världen. På sina resor är maten och matkulturen i fokus, samtidigt som Phil tar sig tid för att lära känna lokalbefolkningen och möter alla möjliga spännande personer som gör just den staden så unik.

Lika mysigt och intressant som vanligt

När jag såg att det skulle komma en ny säsong av Somebody Feed Phil blev jag genast överlycklig. Efter att ha sett föregående säsonger ett ex antal gånger såg jag verkligen fram emot att se den energifulla och intresserade farbrorn på nya resor. Den här gången var det dock lite extra speciellt. Att se ett reseprogram från en tid innan social distansering och munskydd kändes både märkligt och lugnande på något vis. Att se främmande människor i Brasilien kindpussa Phil kändes avlägset, men gav också ett hopp om att man en dag kanske kan få lämna landet igen.

Även om serien till stor del handlar om mat och har en högst matrelaterad titel så är det dock inte maten som är höjdpunkten eller det mest intressanta. Visst, Phil äter som vanligt dem mest fascinerande och magkurrsskapande maträtterna man kan tänka sig på sina resor. Men det är folket som han träffar som är mer intressanta. Jag vet inte hur han och teamet lyckas hitta varje stads mest intressanta personer, oftast genom slumpen på gatan, men det gör att till och med den på pappret mest ointressanta staden blir oerhört fängslande. Vi får höra alla olika sorters livsöden och möta hur många gemytliga och intressanta människor som helst, i varje avsnitt. Avsnitten i sig är dock rätt lika och Phil vet efter fyra säsonger precis hur konceptet fungerar och vad som förväntas av honom.

För den som inte kollat på Somebody Feed Phil tidigare kan Phil till en början kännas lite överdriven och nästan animerad med sina ansiktsuttryck och gester. Men ser man bara förbi det så är det en mycket mysig och trevlig serie som tar en på flera intressanta resor och låter en möta de mest färgstarka personerna man kan tänka sig. Det jobbiga är dock att man nästan kan känna hur plånboken blir allt tunnare i takt med att man genom serien upptäcker nya drömresmål.

Phil Rosenthals fjärde säsong är mer eller mindre som vilken annan av hans säsonger som helst. Det mesta är sig likt och känns igen av tidigare tittare. Det är ett par trevliga avsnitt som i lagom rappt tempo bjuder på goda maträtter och intressanta personer. För den som sett serien tidigare kommer säsong fyra antagligen uppskattas en del, så även av nya tittare. Frågan är bara när eller om Phil någonsin blir mätt?

För mer läsning --> Scrolla vidare! Spana också in vår lista med årets bästa Netflix-serier!