Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (2016)

I ett stillsamt villaområde i Florida bor 16-åriga Jake (Asa Butterfield) med sin pappa (Chris O’Dowd) och mamma (Kim Dickens), Jakes lugna liv skakas om rejält när han i ambulans åker för att ta hand om sin farfar. När Jake anländer till huset ligger en tjock dimma över marken och snabbt hittar han sin farfar Abe (Terence Stamp) mystiskt död.

Sorgen slår hårt mot Jake, som växte upp med farfaderns vänskap, värme och berättelser. Nära till hjärtat ligger historierna om när farfadern flydde från Polen och gick med i den brittiska krigsmakten eller de om fröken Peregrines besynnerliga barnhem i Wales.

LÄS OCKSÅ: De 10 bästa fantasy-filmerna

Jake vägrar att släppa dessa ”sagor” och på rekommendation av sin psykolog reser han, tillammans med sin pappa, till den Walesiska ö där det besynnerliga barnhemmet påstods ligga. Snart upptäcker de att det finns mer sanning bakom Abes berättelser än vad man först hade kunnat tro. Nu kastas Jake in i ett fantastiskt äventyr fyllt av spänning, vänskap, kärlek och där tid och rum kan ändras med magisk precision.

Jag har beundrat Tim Burton sedan jag först såg The Nightmare Before Christmas. Jag fångades direkt av hans alldeles egna karaktäristiska stil och givetvis också av hans utomordentliga konstnärliga precision. Hans verk fortsatte att hypnotisera mig när jag sedan såg Beetlejuice, Mars Attacks och Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street.

Som regissör har Tim Burton skapat en egen estetik, som alltid överraskar och som egentligen aldrig repeterar sig. Efter att ha sett Miss Peregrines hem för besynnerliga barn kan jag bara säga att han har gjort det igen. Det är en vacker saga vi får ta del av, fylld av spänning och romantik med en komplett skådespelarensemble, som tillsammans skapar en underbar film präglad av magisk charm. 

Samtidigt är filmen i många avseenden realistisk. Jake är i många aspekter en helt vanlig 16-årig pojke. Han vill passa in samtidigt som han vill vara sig själv (den eviga konflikten). Jag skulle beskriva filmens genre som magisk realism och likt de böcker av Neil Gaiman och J.K. Rowling är Miss Peregrine fullproppad av magi och fantastiska vidunder, men också av vanliga människor med mänskliga problem.