Hardcore

Hardcore Henry (2016)

Lägg ihop TV-spelen Grand Theft Auto, Call of Duty: Modern Warfare med en gnutta science fiction, då får du tonen i filmen HardCore Henry, vars tittel inte kunde vara mer passande.

Hardcore Henry är berättad med ett så kallat förstapersonsperspektiv, ett format som känns ingen från diverse TV-spel. Genom den råa actionfilmen sker allt utifrån huvudpersonen Henrys ögon för oss, en soldat återuppstådd från de döda. Han vaknar upp i en vattentank och får förklarat för sig hur han har blivit räddad genom att bli uppbyggd som en cyborg. En supersoldat med mänsklig vävnad och med maskindelar i sin kropp. Men rekonstruktionen skapar en stor bieffekt, Henry saknar minne från sitt tidigare liv.

Han får dock mycket återberättad av Estelle, kvinnan som har lappat ihop honom, bland annat att hon är hans fru. När de ska fortsätta med Henrys programmering blir labbet attackerat av Akan; en mycket farlig man med speciella superkrafter. Akans män kidnappar Estelle och Henry måste göra allt i sin makt för att undgå sin egen död och rädda henne, samtidigt som han undersöker sanningen bakom sin identitet.

Hardcore Henry är verkligen som att spela ett TV-spel i maxtempo och det tog en stund att vänja sig vid det speciella filmformat. De första tjugo minuterna, innan jag hade vant mig vid filmens premisser, satt jag med en rätt ansträngd nacke eftersom jag verkligen rycktes med i de fartfyllda scenerna med hela kroppen.

Förutom filmformatet har regissören och manusförfattaren, Ilya Naishuller, även återskapat den speciella tonen i språket som känns igen från olika TV-spel. Berättelsen förs nämligen framåt genom att galna karaktärer berättar för Henry vad som hänt eller vad som skall göras. De ger honom olika uppdrag som måste utföras och ibland bistår de honom också i kampen mot Akan och hans lilla armé.

Dessa inslag är viktiga andningshål mellan de intensiva actionscenerna. Jag har nog aldrig upplevt att så många personer har dött i en och samma film, det är en ren slakt. Våldet är rått, men jag kan accepterar det med tanke på hur häftiga actionscenerna är. Det är som att få det bästa av Call of Duty och Grand Theft Auto på en och samma gång.

För att Hardcore Henry skulle nå upp till de högre betygen hade det behövts lite mer handling, några fler dialogdrivna scener och några minuter mindre action. För när slutet väl infinner sig känner jag mig rätt mätt. Trots detta är Hardcore Henry är en häftig film som Ilya Naishuller kanske till och med har brutit ny mark med.

Bäst: När Henry och den fullständiga galningen Jimmy (tänkt dig Trevor från Grand Theft Auto V fast lite värre) röjer loss på en stripp-klubb.