Den sista resan

Recension: Den sista resan (2024) – ”Skratt blandas med tårar”

Filips pappa Lars Hammar har under flera års tid blivit en alltmer tillbakadragen och dyster person. Filip vill till varje pris ändra på det genom att ta med honom på en resa längs minnenas allé. Det ska komma att bli en känslosam, händelserik och nostalgisk resa. Filmtopps Oskar Gustavsson Klingenstierna har sett en av vårens stora svenska filmer och vet inte om han ska skratta eller gråta när han kliver ut ur biosalongen.

Samtidigt som den elfte säsongen av "Alla mot alla" (2019–) precis rullat i gång kliver Filip Hammar och Fredrik Wikingsson upp på bioduken för tredje gången. De inledde sin långfilmskarriär med dokumentärfilmen Trevligt folk (2015) där vi fick följa ett somaliskt bandylag. Därefter gick de över till spelfilm i och med succén Tårtgeneralen (2018) och nu gör de comeback till dokumentärfilmen.

Filip och hans farsa på semester i Frankrike

Filmen cirkulerar kring Filips pappa Lars, vars levnadsglädje tycks gått förlorad. Enligt Lars själv är han ”lite nere”. Han har sedan pensioneringen alltmer blivit ett med den komfortabla bruna läderfåtöljen hemma i Köping. För att råda bot på dysterheten har Filip smitt storslagna idéer om att ta med sin pappa till Frankrike där de tillbringade barndomens somrar. Han vill göra det en sista gång innan det är för sent.

Planen sätts i verket. I en orange Renault, som ser ut som något Mr. Bean skulle kunna köra runt i, tar de sig ner till den franska sydkusten. Med på resan finns givetvis också Filips bästa vän och parhäst sedan mer än tjugo år tillbaka – Fredrik.

Redan tidigt i filmen, eller egentligen redan när man sett trailern, får man klart för sig vad det kommer bli för typ av film. Lars kommer att strössla med oneliners samtidigt som skröpligheten och det oundvikliga slutet på livet kommer att lura bakom varje hörn. Förväntningarna infrias. Det skrattas friskt och högt i biosalongen. På samma gång som Lars tragikomiska ställning till livet blir komiskt guld finns det även något djupt tragiskt när han exempelvis knappt kan föra vinglaset till sin mun.

Den en gång så frejdiga och omtyckta läraren har svårare att se livets ljusa stunder, men filmen visar ändock en rad hjärtevärmande ögonblick som kan få vem som helst att lyfta på smilbanden.

En rörande kärlekshistoria mellan far och son

Duon har tidigare annonserat att detta är deras mest personliga film hittills – vilket absolut inte går att säga emot. Filip visar sig gång på gång naken när tårarna börjar komma av att se sin pappa på nedgång. Fredriks roll är betydligt mindre än vanligt. Han blir mer utav en alltiallo som fixar den ena dåraktiga idén efter den andra i sann Filip & Fredrik-anda.

Med det sagt får vi ändå stunder med dem båda i en bil där de visar prov på sin snabbtänkthet och aldrig sinande ordflöde som är deras största styrka som duo. 

Filmen visar dels upp en ömsesidig och fin kärleksrelation mellan far och son, dels om vad som sker när en person som står en nära ändrar skepnad. Allt är ackompanjerat av fransmännen Jacques Brel och Georges Brassens. Till och med vår egen Tommy Körberg finns med på ett hörn. Filip och Fredrik har ännu en gång lyckats att framkalla ett rörande personporträtt där skratt blandas med tårar.

”Den sista resan” har biopremiär 1 mars.