Creed II

Creed II (2018)

När "Creed" släpptes för tre år sedan hade jag inte särskilt höga förväntningar. Ytterligare en Rocky-film? Det stank om giriga producenter. Men likt Rocky Balboa själv visade sig filmen vara en otippad vinnare. Nu är uppföljaren här och jag är än en gång märkligt positivt överraskad.

Adonis Creed (Michael B. Jordan), son till Apollo Creed (Rocky Balboas konkurrent och vän), har precis tagit över vinnarbältet i tungviktsboxning och förlovat sig med musikern Bianca (Tessa Thompson). Samtidigt i Ryssland växer en ny rå talang fram, och det är inte vem som helst. Viktor Drago (Florian Munteanu) är son till Ivan Drago (Dolph Lundgren) som i Rocky IV slog Apollo Creed till döds i ringen. Att det ska bli en match mellan sönerna tycks oundvikligt.

Trots att "Creed II" har tydliga kopplingar till "Rocky IV" ska du inte förvänta dig en lika lättsam och cheesy ton. Regissör Steven Caple Jr. fortsätter på samma seriösa och realistiska bana som etablerades i den första filmen och på något mirakulöst sätt fungerar det. Rocky-filmernas identiska formel borde kännas lite urvattnad efter hela åtta bidrag. Men när Bill Contis musik från originalfilmen slås på återvänder gåshuden lik förbannat!

Annars är det Ludwig Göransson som står för den inspirationsframkallande musiken i Creed II, och soundtracket innehåller också en rad vassa låtar från exempelvis Kendrick Lamar, Vince Staples och Bon Iver. Detta adderar än mer till filmens oväntade glans.

Talangfulla Jordan visar ännu en gång att han kan spela nästan vad som helst och är mycket fint rollsatt som Creed. I kontrast till Sylvester Stallone, som inte har världens bredaste register, men spela Rocky Balboa, det kan han! Här är han Creeds rutinerade coach som agerar mentor både i och utanför ringen. Stallone ska också ha en eloge för manusarbetet. Även om det känns något repetitivt har han ändå hittat något som fortsätter att engagera när det kommer till upplyftande tävlingsögonblick.

Att se Dolph Lundgren lika hotfull som förut i rollen som Ivan Drago är en fröjd. Sonen är minst lika otäck han. Duon är inte bara ryska "bad guys" utan de har motiv som går att sympatisera med. Snyggt är det också att Creeds fru Bianca är en riktig karaktär. Thompson får rum att agera och är inte endast bakgrundsdekor, något som varit ett problem i vissa tidigare filmer i serien. Kanske är betyget lite för högt, men det ska egentligen inte gå att göra en sjunde uppföljare så här bra.

För fler spännande produktioner spana in våra filmtips från 2018.