Recension: Beck 46 – Den gråtande polisen (2022)

Beck 46 – Den gråtande polisen (2022)

  • 1 tim 28 min
  • Thriller
  • C More
Eric Diedrichs
Uppdaterad kl. 09:03 | Publicerad 14 mars 2022 kl. 07:03
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Martin får större roll i stora finalen

Snart är det dags för Beck 46 – Den gråtande polisen att ha premiär. Filmtopps Eric Diedrichs tycker att det är den mest ambitiösa delen i årets säsong, och att den nästan känns som en riktig film.

  • Regi:
    Lisa Ohlin
  • Manus:
    Fredrik Agetoft
  • I rollerna:
    Peter Haber, Jennie Silfverhjelm, Jakob Eklund, Martin Wallström, Joakim Nätterqvist m.fl.

Sakta men säkert närmar vi oss ett rätt bastant jubileum i svensk filmhistoria – den 50:e gången Peter Haber gestaltar ikoniska Martin Beck. På fredag är det nämligen premiär för Beck 46 – Den gråtande polisen, som tveklöst är den mest ambitiösa delen av den här säsongen. I regi av Lisa Ohlin, som nu gör sin fjärde Beckfilm, får vi se Beckgruppen tampas med militanta aktivister, en blodig massaker och en rejäl dos polishat. Efter att flera poliser hittats skjutna i en buss, blir det personligt för Martin Beck som nu gör allt för att hitta gärningsmannen.

Under flera filmer har Beck mest existerat i periferin för att bjuda på lite fan-service genom att skrocka med grannen på balkongen eller ta sig en hutt ute på sin kolonilott. Nu är han tillbaka i fokus och med pondus, vilket gynnar filmen rejält. Äntligen finns det en tydlig riktning i BECK-filmerna igen.

Känns nästan som en riktig film

Många kritiker, inklusive jag själv, har länge gnällt på att Beckfilmerna känns massproducerade och genomsyrade av stel dialog som mest existerar för att driva historien framåt. I viss utsträckning är fallet detsamma med Den gråtande polisen, men under filmens första 40 minuter finns här en betydligt högre ambition än vad vi tidigare sett under årets säsong. Fotot känns mer planerat och livfullt, handlingen är bättre än på länge och det finns en schysst balans mellan utredningen och karaktärernas privatliv. Dessutom är Jakob Eklund med i en betydande roll. Ja, många gånger känns det nästan som en riktig film, med bra driv.

Tyvärr håller inte spänningen i sig hela vägen fram till mål, utan det mest underhållande är helt klart att följa med under själva utredningen. Finalen i sig känns tämligen uppgiven.

Sedan tidigare är det klart att fyra nya Beckfilmer ska spelas in (hör och häpna). Hoppas att C More och TV4 bestämmer sig för att höja ribban ytterligare. Efter 58 minuter och den här är de faktiskt något på spåret.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL