Love Is Blind

Den blinda kärleken – Renässans för romantik-TV?

  • Netflix
Filmtopp
Filmtopp | Krönika
03 mars 2020
Filmtopp
Filmtopp | Krönika
03 mars 2020

Vi tycks ha blivit mer empatiska i vårt tittande.

Har pendeln för reality-TV svängt? Vill vi se människor lyckas istället för att bete sig skandalöst?

När reality-TV var som allra mest Jersey Shore-skadad, verkade det som att folk mest roades av att se andra må dåligt, bete sig oansvarigt och skandalöst. Kanske för att på så sätt själva känna sig bättre? Vi är många som har förfasat oss över gränslösa individer i ​Paradise Hotel och liknande format. Underhållning på andras bekostnad sitter i folksjälen.

Att lyckas med det omöjliga…

Love Is Blind
Foto: Netflix.

Reality-pendeln tycks ha svängt. Numera känns det som att trenden går mot att vi helst vill se andra människor... ha det bra. Längtar vi tillbaka till helylleromansen, som manifesterades i 1990-talets ​Vem tar vem​, K​är och galen​ och ​Tur i kärlek​? Kanske handlar det främst om att vi vill se andra lyckas med det omöjliga: att hitta den perfekta partnern. Hur som helst är det just nu väldigt många turturduvor i TV. Från ​Hemliga beundrare​ till lika harmlösa ​Första dejten och ​Gift vid första ögonkastet​. 

Har vi blivit mer empatiska i vårt TV-tittande, som i mindre skadeglädje, mer värme? Snacket kring Netflix-succén ​Love Is Blind​, är inte så mycket trash-TV som relaterbar feelgood. En slags romantisk eskapism som både överträffar publikens och producenternas förväntningar. Det är nästan som att den målgrupp som hade sett fram emot skyhög cringe-faktor, överrumplas av sin egen vurm för de öppenhjärtiga deltagarna (därmed inte sagt att skämskudden bör läggas bort helt).

Sockersöt relations-TV

Twitter-konsensus tycks vara, som någon skrev:

“Me: Love is Blind sounds like a stupid show

...watches the first episode

Also Me: If Cameron and Lauren don’t stay together, what is life?!! #LoveisBlind”

Paret som nämns i tweeten, Cameron och Lauren, är så populära att det pratas om att de borde få en egen spinoff. Någon tyckte att deras kemi kan konkurrera med den mest välskrivna romcom. En tidstypisk kommentar, som att äkta kärlek är något närmast sensationellt, som hämtad från fiktionen. Men visst är ​Love Is Blind​ sockersöt relations-TV, och undan går det. Redan i första avsnittet har Cameron och Lauren deklarerat sina kärlek till varandra och friat. För oss som är luttrade med traditionell dokusåpadramaturgi, är det lite ovant att så snabbt kastas in i den stora känslokarusellen.

Till en början får deltagarna sitta i varsin “pod”, där de kan höra varandra, men med en avgränsande vägg som skiljer dem åt. Sedan sker många och långa samtal. Efter att de har gått laget runt och väl bestämt sig för någon att gifta sig med, börjar den nerviga resan fram till bröllopet. Först på en lyxresort i Mexiko, sedan hemma i USA, med möten med familj och vänner.

"Love Is Blind" är ett fascinerande socialt experiment.

Som socialt experiment är det fascinerande att följa parens kamp för att övertyga sig själva och andra om att de har valt rätt. För de modiga huvudpersonerna är det dock mer än ett experiment. Ett tveksamt grepp för att skapa bra TV, är att paren helt uppenbart uppmuntras att påbörja själva vigselakten, även om någon får kalla fötter i sista stund. Klart att det är starkare drama om någon blir en runaway bride (eller groom) och säger nej först vid altaret – kittlande cliffhangers men inte så lite cyniskt.

Att paren får lära känna varandra i blindo innan de måste fatta ett beslut, marknadsförs som en reaktion på swipe-samtiden, där i första hand utseende styr urvalet. Deltagarna själva berättar hur befriande det är att få prata med någon utan de ytliga kravens grindvakt. Detta koncept ska ha tagit skaparna på sängen, när det visade sig att överraskande många par ville ha varandra på riktigt. Då produktionen inte hade tagit höjd för mer än en handfull par att följa hela vägen, fanns det par som fick se sig bortklippta, trots att de hade funnit varandra. Den blinda kärleken blev ​för​ blind att hantera i denna första säsong.

En reaktion på Swipe-samtiden.

Det som gör ​"Love Is Blind"​ så fängslande, är de trolovades våndor inför att fatta ett av livets viktigaste beslut. Detta trots att premissen känns mer tacksam än de arrangerade äktenskapen i Gift vid första ögonkastet​; där börjar de expertmatchade paren med att gifta sig, för att sedan försöka reda ut om de passar för varandra. Är det inte bättre om giftassugna singlar får agera sina egna matchmakers, under ordnade former? Egentligen är det nog bara två sidor av samma ängsliga mynt. Man vill så väl, men allt kan ändå gå fruktansvärt fel. Kanske är det just därför vi tittare sitter som klistrade.

Paren bråkar och är ibland, åtminstone för oss svenskar, nästan chockerande öppna med sina känslor. Ändå lider, skrattar och gråter vi med dem, inte åt dem. Oavsett vilka som får varandra på slutet, är det omöjligt att inte vilja se hur det går.

Apropå det, det visas en “special reunion” 5 mars, på Netflix egen YouTube-kanal. Då framgår det vilka par som fortfarande är ihop, vilket blir intressant då serien spelades in redan hösten 2018. Förhoppningsvis blir eviga romantiker inte alltför krossade av vardagens kranka blekhet, bortom kameror, mikrofoner och blinda väggar.

Anders Nilsson

MER LÄSNING:

"Fatal Attraction" – Filmen som tvingar oss prata om otrohet
Därför måste du se mer skräckfilm – viktigaste genren vi har!
Filmsnack inför första dejten
"Dum och Dummare" – Vem är egentligen dummast?