Ikoniska filmscener: En schysst gangsters avskedsfest i ”Guds stad” (2002)

I denna artikelserie utforskar Filmtopps skribenter storartade scener genom filmhistorien och vad som gör dem speciella. Vad gör en specifik plot twist-scen lyckad? Varför sätter en viss film sin landning fulländat i sitt klimax? Hur kan en perfekt öppningsscen se ut?

Tidigare avsnitt:

• Ikoniska filmscener: Den briljanta öppningssekvensen i ”Drive” (2011)
• Ikoniska filmscener: Det mästerliga slutet i ”Seven” (1995)
• Ikoniska filmscener: När musik blir magi i ”Sinners” (2025)
• Ikoniska filmscener: Omskakande trippelförhöret i ”L.A. konfidentiellt” (1997)

Guds stad är indelad i flera kapitel med olika namn. Dagens genomgång ser på vad som gör den första scenen i kapitlet ”Benés avsked” till ett av filmhistoriens riktigt speciella ögonblick.

Filmen Guds stad går att streama, hyra eller köpa digitalt här.

*** Spoilervarning utfärdas! ***

”Guds stad” bjuder in till en fest som sent ska glömmas

I Rio de Janeiros kåkstäder, så kallade favelor, är gängens närvaro alltid kännbar. I favelan som heter Guds stad växer tre pojkar upp till tonåringar. Dessa är Buscapé, Bené och Dadinho. När de når senare delarna av tonåren byter Dadinho namn till Zé Pequeno (Leandro Firmino) och styr Guds stad tillsammans med barndomskompisen Bené (Phellipe Haagensen). Samtidigt är Buscapé (Alexandre Rodrigues) en del av en vängrupp av unga hippies, som dessutom består av Angélica (Alice Braga). Hans dröm är att bli fotograf.

Den avslappnade och charmige Bené får hela tiden kämpa med att hålla den våldsamme vännen Zé Pequeno lugn. Den ende som kan bibehålla den någorlunda pågående freden i Guds stad är Bené. Zé Pequeno vill istället slå ut den ende kvarvarande motståndare han har i favelan, knarkhandlaren Sandro Cenoura (Matheus Nachtergaele). När Bené börjar umgås med Buscapé och hans vänner faller han och Angélica för varandra. De bestämmer sig för att lämna Guds stad tillsammans och firar det genom att hålla en stor avskedsfest för alla sina vänner. Precis innan det har langaren Neguinho (Rubens Sabino) dödat en kvinna inne i favelan, vilket ledde till att Zé Pequeno ville döda honom för att det drog in polisen i Guds stad. Neguinho blir dock skonad av Bené. Ett typ av agerande som Zé Pequeno menar en dag kommer straffa Bené. ”Matar du ormar, blir du biten” säger han. Samtidigt börjar Neguinhos hat mot Zé Pequeno bubbla över inom honom.

Efter festens händelser berättar Neguinho för Cenoura att han har råkat mörda Bené istället för Zé Pequeno. Erkännandet gör att Cenoura dödar Neguinho med motiveringen ”du har dödat den schysstaste banditen i Guds stad”. Med Bené borta finns det inte längre någon som kan hålla tillbaka Zé Pequeno. Det gängkrig som utbryter mellan de två gängen startar samtidigt som ytterligare en stark individ dras in i denna kriminella värld. Den fredlige men militärt tränade skarpskytten Mané Galinha (Seu Jorge) allierar sig med Cenoura efter att Zé Pequeno fortsatt sin förnedring av Galinha och hans flickvän efter festen. Galinha vill hämnas efter att han själv har blivit misshandlad, flickvännen våldtagen samt hans bror och farbror mördats av Zé Pequeno.

Ett år senare håller kriget fortfarande på. När Zé Pequeno vill hitta en fotograf som kan ta kort på hans gäng faller valet på Buscapé, som då också till slut får kameran som Bené ville ge honom på festen. Utav en slump publiceras bilderna i lokaltidningen Buscapé jobbar för som tidningsleverantör. Fotona gör att han får en fot in som fotograf på tidningen, eftersom inga utomstående kan ta sig in i Guds stad och rapportera om gängkriget. Buscapé hamnar mitt i en strid som slutar med att Galinha dödas samt att Zé Pequeno och Cenoura blir gripna.

När Buscapé ser hur poliserna får mutor av Zé Pequeno, som sedan mördas av ett barngäng, fotar han det hela. Han överväger om han ska ta bilderna på korruptionen till tryckning, men väljer att nöja sig med att visa dem på Zé Pequenos lik. Även om de förstnämnda skulle ge honom högre anseende räds han vad stadens poliskår kan göra mot honom. Fotona på Zé Pequeno är trots allt tillräckligt imponerande för att han ska kunna få en fast praktikplats på tidningen som fotograf. Buscapé överger sitt smeknamn och börjar använda sitt födelsenamn Wilson Rodrigues.

Dessa aspekter av filmen påverkar eller påverkas av de 7,5 minuter som ”Benés avsked”-scenen pågår. Denna festscen sätter alla pjäser på plats för att handlingen ska utvecklas som den sedan gör.

Referensklipp (varning för blinkande ljus):

Festlokalen öppnar för många filmtekniska möjligheter

Att ha ”Benés avsked” på den valda platsen gav filmskaparna en arena som bjöd in till en uppsjö av intressanta sätt att porträttera scenen. En festlokal av den här sorten innehåller naturligt många saker som kan användas för att ge mer dynamik till bildberättandet. Blinkande ljus av olika slag och färger, populärmusik samt många folk som rör sig och dansar är allt sådant som kan nyttjas för att skapa fyndiga och snygga tekniska lösningar. Klippningen, fotot och ljudet får alla möjlighet att skina extra just på grund av valet av plats.

Det finns också spännande sätt som manuset kan använda utrymmet, i och med att människor kan befinna sig nära varandra samtidigt som de isoleras från varandra genom murar av kroppar och höga ljud som försvårar kommunikation. Alla dessa saker nyttjar regissörerna Fernando Meirelles (The Constant Gardener, The Two Popes) och Kátia Lund (Cidade dos Homens, Women of Earth) utomordentligt i denna scen. Dessutom kontrasterar de den naturliga festglädjen med Zé Pequenos svårigheter att orientera sig i denna miljö på ett mycket effektivt sätt.

Den smarta planteringen av kameran

Inom ett narrativ kan berättaren ibland lägga in detaljer som för tillfället inte verkar ha någon större betydelse. Små saker som kanske bara upplevs av publiken som tillfällig dekoration som inte kommer återkomma. När berättaren senare avslöjar att detaljen är väldigt relevant för historien påminns tittaren/åhöraren/läsaren att de redan är medvetna om den. Det vardagliga blir betydelsefullt. Det kallas för en plantering. En liten aspekt av berättelsen som introduceras för att senare få stor betydelse.

I ”Benés avsked” är det kameran Bené försöker ge Buscapé som presenteras. Den har förstås en ytlig betydelse i scenen, i och med att det är föremålet som Bené och Zé Pequeno slåss om när Bené skjuts, men det är först senare som den påverkar handlingen mer direkt. Utan den skulle inte stora delar av berättelsens andra hälft ske. Framför allt är det hela Buscapés liv som påverkas och gör honom viktig i berättelsens utveckling. Efter Benés död tar Zé Pequeno hand om kameran och utan hans tillgång till den kanske han aldrig hade kommit på att han vill fota sitt gäng. Då hade han inte hämtat in Buscapé och gett honom kameran som Bené ville att han skulle ha. Och utan den händelsen hade aldrig Buscapé tagit de bilderna som hamnar i tidningen, blivit med sin oskuld till en kvinnlig journalist, fotat poliskorruptionen och Zé Pequenos död, fått en praktikplats som fotograf och bytt tillbaka till sitt födelsenamn Wilson Rodrigues. Hela Buscapés väg mot sin dröm att bli fotograf börjar med ögonblicket när Bené hindras från att ge honom kameran.

Använder ett visuellt berättande som förhöjer varje känsla

Mycket av ”Guds stad” (2002) är filmat med handhållen kamera, vilket ger filmen en dokumentär känsla som gifter sig väl med den verklighetsbaserade berättelsen. Den skakiga bilden skapar kopplingar till journalistiskt filmmaterial från krigszoner. På många sätt är ju filmens Guds stad en krigszon. Den instabila kameran behålls i ”Benés avsked”, främst när den är inne i folkmassorna, men den används också på ett stadigare sätt i till exempel översiktsbilder på rummet. Detta gör att kameran följer med och visar det levande och glädjen i festen, men samtidigt finns kopplingen till våldet kvar i skakningarna.

Klippningen förhöjer även den berättandet. Ofta görs detta genom att klippa exakt när vissa auditiva eller visuella saker sker, till exempel när en ny låt börjar. Det hjälper med att behålla den känslomässiga kopplingen till karaktärerna, vilket blir väldigt tydligt när Bené förklara för Zé Pequeno att han inte orkar med honom mer. Det följs av att en bild på dem båda som barn klipps in för att sedan klippa tillbaka precis samtidigt som Carl Douglas låt ”Kung Fu Fighting” börjar eka ut ur lokalens ljudanläggning. Detta illustrerar effektivt hur de båda vapenbrödernas till synes obrytbara band faktiskt till slut har trasats sönder av Zé Pequeno.

När de senare börjar slåss om kameran, samtidigt som Neguinho rör sig i folkmassan, samarbetar fotot och klippningen på ett enastående sätt i användandet av det blinkande ljuset från stroboskopet för att öka intensiteten, disorienteringen och kaoset i ögonblicket. Det kan också noteras här att både fotografen César Charlone (The Constant Gardener, Blindness) och klipparen Daniel Rezende (The Tree of Life, Tropa de Elite) nominerades för filmen i sina kategorier på 2004 års Oscarsgala.

Visar vem Zé Pequeno verkligen är

I denna del sätts många stenar i rullning som påverkar handlingen. Zé Pequenos antagonism mot Mané Galinha bygger mot sin slutgiltiga eskalering, Buscapés kamera introduceras och Benés död möjliggör det efterföljande gängkriget. Trots det är det vem som döljer sig under Zé Pequenos yta som är av störst vikt. Fastän scenen heter ”Benés avsked”, och det är Benés fest, handlar den till stor del om personen Zé Pequeno. Detta är första gången som publiken verkligen får se honom helt utanför sitt rätta element och han är totalt okunnig om hur han ska hantera det. Denna gängboss, den mest fruktade personen i hela Guds stad, blottläggs i denna scen som helt socialt inkompetent.

Känslan av att vara utan kontroll och sårbar är något han direkt försöker fly ifrån. Han går runt på festen som en osalig ande och gör att scenen har en hotfull underton redan från start. Det känns omedelbart att något kommer gå snett. Zé Pequeno är enbart bekant med att lösa sina känslor genom att reagera med våld. Det är allt han vet. Den ende som han känner sig säker med… Den ende som han någonsin har älskat är vapenbrodern Bené. Zé Pequenos oförmåga att hantera Benés farväl avslöjar honom som den lille rädde pojke han faktiskt är. Den hårda ytan och våldet är ett sätt för honom att stänga ute alla jobbiga känslor och göra sig osårbar.

Zé Pequenos sociala brister blir också ännu tydligare genom scenens sätt att kontrastera honom mot Bené. Till festen har folk från alla delar av favelan kommit. Människor med vitt skilda levnadssätt. Alla är där för att Bené är, som Cenoura senare uttrycker det, ”den schysstaste banditen i Guds stad”. Bené vill inkludera alla, medan Zé Pequeno ser det som att det är de två mot världen. Detta medför en stark svartsjuka hos Zé Pequeno mot alla Benés nya nära vänner. I hans huvud, enbart fyllt av kriminell logik, försöker alla andra stjäla Bené från honom. Därför får Buscapés kramar med Bené efter presentutdelandet Zé Pequeno att attackera. Han har egentligen inte minsta intresse av kameran, utan snarare är det att den symboliserar något han inte klarar av: Att Bené går vidare från honom. Samma symbolik bär Angélica på för Zé Pequeno, vilket gör att han skyller Benés död på henne. För Zé Pequeno är anfall alltid bästa försvar och i detta fall gör det att han inte behöver konfrontera sin egen skuld i mordet på hans bäste och ende vän.

En av filmhistoriens mest tragiskt vackra bildkompositioner

Festscenen i ”Benés avsked” slutar på en bild som för evigt bosätter sig i hjärnan. En översiktsbild av ett tomt dansgolv så när som på en död Bené och en knästående Zé Pequeno. I total tystnad fortsätter stroboskopets vita ljus blinka, vilket ömsom avslöjar vad som har hänt, ömsom döljer det. Efter en serie av mycket snabba klipp i det som leder fram till scenens slutbild har bilden nu blivit statisk och kameran helt stilla. Ett lugn sänker sig över filmens känslomässigt plågsammaste ögonblick. Kaoset bevaras delvis av det blinkande ljuset.

På golvet snyftar en förgjord Zé Pequeno. Han vet inte hur han ska hantera sorgen. Ett människoliv har aldrig betytt så mycket för honom som i denna stund. Han svarar på det enda sätt han kan. Med ett desperat skrik och tre skott rakt upp mot taket. En kolonn av rök dröjer sig kvar från skotten. Zé Pequeno är mindre än han någonsin har varit. Hans ende riktige vän är död. Det övergivna dansgolvet är en spegel av den ensamhet som nu kommer vara hans liv.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.