Ikoniska filmscener: Den briljanta öppningssekvensen i ”Drive” (2011)
Filmtopps Pär Thorstensson djupdyker ned i en för honom oförglömlig filmscen – öppningssekvensen i Nicolas Winding Refns stilsäkra ”Drive” från 2011.
Filmscener vi aldrig glömmer
I denna nya artikelserie utforskar Filmtopps skribenter storartade scener genom filmhistorien och vad som gör dem speciella. Vad gör en specifik plot twist-scen lyckad? Varför sätter en viss film sin landning fulländat i sitt klimax? Hur kan en perfekt öppningsscen se ut?
Det sistnämnda ska vi undersöka i dagens titt på en av 2000-talets coolaste filmer: ”Drive”.
*** Spoilervarning utfärdas! ***
Anslaget i ”Drive” är ”ett mästerverk”
Regissören Nicolas Winding Refns Drive (2011) är en dramathriller där den namnlöse protagonisten (Ryan Gosling), som i eftertexterna enbart rubriceras som Driver, kör flyktbilar vid brott mot betalning. Han är en tystlåten person, men han börjar sakta ta ner de murar han byggt upp när han lär känna sin granne Irene (Carey Mulligan) och hennes son Benicio. Irenes man Standard (Oscar Isaac) återvänder från fängelset, blir misshandlad och tvingad att utföra ett rån för att betala en skuld. Driver lovar att köra honom, eftersom skuldindrivarna har hotat att skada Irene och Benicio. Allt går åt helvete vid rånet och Driver börjar jagas. Detta för hans våldsamma sida in i ljuset.
Det är vad ni behöver veta om filmen för att fullt kunna uppskatta briljansen öppningsscenen i Drive erbjuder. Sekvensen som analyseras är de första 11,5 minuterna, vilket även innefattar de efterföljande förtexterna. De är nämligen också viktiga i vad som gör denna början ikonisk.
Referensklipp på YouTube:
En hel historia på 11,5 minuter
Inledningen på Drive är på sätt och vis sin egen historia som är frikopplad från resten av filmen. Den skulle praktiskt taget kunna fungera som en kortfilm för att den följer klassisk dramaturgi och treaktsstruktur så nära.
Det finns en början med en ”inciting incident”, alltså det som sätter igång skeendet. I detta fall är det telefonsamtalet när vi får reda på att Driver anställts för något. Första akten kan sägas ta slut med att rånet börjar, den första vändpunkten. Andra akten är sedan en stor del av biljakten och slutar med vändpunkt nummer två, när de möter den andra polisbilen vid rödljuset. Här finns också en mittpunkt, en ”point of no return”, som i den här korta sekvensen är när helikoptern upptäcker bilen och Driver verkligen börjar gasa. Den tredje akten är slutet, som avslutar i ett klimax där det avslöjas vad basketmatchen Driver lyssnar på har för betydelse. Och sen försvinner han på ett lugnt sätt som en liten avtoning.
Förtexterna fungerar sen lite som en förlängd avtoning och samtidigt som en brygga över till resten av narrativet.
Biljakten – pulshöjande men samtidigt kylig start
Huvuddelen av anslaget är den exceptionella biljakten, som använder alla medel för att engagera och överraska tittaren. Vi är så vana vid att denna typ av scener enbart innehåller extrem action och att bilar jagar varandra i full hastighet. Inte i Drive. Här finns en exceptionell kyla hos Driver och i scenen, som samtidigt sätts i kontrast med den nerv som byggs upp.
Här använder Winding Refn och hans team musiken till fullo genom att den förmedlar en puls som bygger upp förväntningar och stressar på. Dessa känslor skapas också genom den symbios musiken har med Drivers nedräknande klocka och hotbilden som förmedlas från polisradion. Driver själv å sin sida är hela tiden lugnet själv.
Att ha en biljaktsscen där föraren egentligen bara åker runt och parkerar på olika ställen kan på ytan låta ganska tråkigt, men det är oerhört långt från sanningen i fallet Drive. Den visar att extra allt inte alltid är bästa lösningen, utan medvetet och uträknat ibland kan förhöja ett uttjatat koncept.
LÄS OCKSÅ: KRÖNIKA: ”Vad är det egentligen som får oss att skratta?”
Sätter filmens ton direkt
Med inledningen cementerar också filmen hela sin stilistik. Alltifrån den elektroniska musiken, de neonaktiga färgskalorna, de noir-doftande genretroperna och den coola atmosfären finns närvarande från början. De lite matta neonfärgerna går i turkosgrönt, gult och rosarött. Tematiskt är färgvalen intressanta i och med att det är samma tre färger som finns på stoppljus.
I klassiskt noir-manér byggs även natten och staden upp som något levande och ovisst. Genom att återkommande använda översiktsbilder av staden och ackompanjera dem med ljuden av polissirener bygger Winding Refn upp ett Los Angeles som är en brottets stad.
Etablerar viktiga karaktärer och detaljer
En annan avsevärd aspekt anslaget gör är att introducera karaktärerna som kommer vara absolut viktigast för Driver genom berättelsen. Innan biljakten ens startar får vi se hur han hämtar flyktbilen hos sin fixare Shannon. Denna karaktär byggs upp som en extrem motsats till Driver, genom att Shannon konstant pratar i scenen medan Driver inte säger ett enda ord. Däremot används deras karaktärsdrag för att visa att det finns ett redan existerande förhållande mellan dem båda samt för att antyda att Shannon bryr sig om den tystlåtne föraren.
Förtexten används sedan för att etablera historiens viktiga platser samt ytterligare en betydande karaktär. Irene skymtar snabbt förbi när hon går ut ur hissen samtidigt som Driver stiger in. Ingen kommunikation överhuvudtaget sker mellan dem, men hennes existens har fastslagits och även den kommande betydelsen av hissen. Flertalet av de scener som kommer definiera karaktärernas resa sker nämligen i just den hissen.
Säger omedelbart allt om vem Driver är
Viktigast av allt när det gäller vad som gör denna inledningssekvens till ett mästerverk är hur alla komponenter används för att visa Drivers personlighet. Enbart sättet han kör bilen på säger mängder om honom som person. Det kalkylerade lugnet och den återhållna aggressionen reflekteras i hur han går mellan att köra sakta och gömma sig till att sätta gasen i botten och flyga fram ursinnigt.
Det annalkande våldet antyds i hans vågade körning, men än så länge är det uträknat och kontrollerat för att gynna situationen.
Winding Refn lyckas också förmedla här att Driver alltid menar vad han säger. Allt inleds telefonsamtalet, där han förklarar de regler han har kring sin anställning. Detta tal är dessutom något som mer eller mindre ordagrant återkommer i berättelsen. Därefter visas det hur han följer dessa regler, när han omedelbart lämnar tjuvarna som anställde honom när jobbet är klart. Genom hela sekvensen kommer Drivers extrema kontroll, kyla och noggrannhet i sina förberedelser fram. Han har koll på varje sekund, kan alla flyktvägar och vet hur han ska försvinna från polisen. Han vet hur han kan göra sig osynlig och anonym i mängden.
LÄS OCKSÅ: 7 av tidernas bästa biopics – tips på biografier om motstånd och frihet
Scenen ställer också alla pjäser på rätt plats för att kunna få fram och etablerar Drivers ensamhet. Han finns i världen, men är också isolerad från den. Det är naturligt för honom att iklädda sig den anonymitet han vill att flyktbilen ska ha och som han även använder när han försvinner bland folkmassan i klimaxet. Hans extrema tysthet visas upp i mötet med Shannon när han inte säger ett ord medan fixaren prata nonstop. Det slår fast att han är en karaktär som enbart pratar när det verkligen har betydelse, vilket gör att vi som publik också ger de orden han yttrar ökad uppmärksamhet.
Intressant nog fastslås också en del av Drivers karaktär redan i första bilden. Han står och pratar i telefon med ryggen mot kameran. I fönstret framför honom reflekteras hans spegelbild. Det finns alltså två versioner av honom. Han är en man som på någon nivå är en spegelbild av den han önskar att han kunde vara.
Filmtopp underhåller dig med tips, nyheter och andra artiklar om allt som berör film och tv-serier. För att inte missa någon spännande läsning – följ oss på Facebook.