Filmtopp tippar vinnarna på Oscarsgalan 2026 – Sveriges mest ingående analys

Natten till måndagen den 16 mars svensk tid sänds Oscarsgalan live på Disney+. Paul Thomas Andersons kaotiska One Battle After Another står mot ett par tunga draman och svenskhoppet Stellan Skarsgård. Filmtopp tippar vinnarna.

En Oscarsgala utan nominerade sömnpiller

Jag har sett Oscarsgalan varje år sedan 2001 och har försökt se alla filmer i de större kategorierna de senaste tio åren. I vanliga fall måste vi stå ut med ett antal biopics, det vill säga filmer som handlar om kända människors liv. Dessa filmer är ofta så kallade ”Oscar baits” (de fiskar statyetter) och rätt sömniga.

I årets startfält lyser dock dessa sömnpiller med sin frånvaro. Den film som kommer närmast är Blue Moon, en film som handlar om låtskrivaren Lorenz Hart. Ethan Hawke, som egentligen är cirka 179 centimeter lång, spelar en person som var runt 152 centimeter lång och har dessutom en riktigt taskig Robin Hood-frisyr.

Saken är den att filmen är regisserad av Richard Linklater, som kanske är mest känd för den underbara Before Sunrise och dess uppföljare, även de med Ethan Hawke i huvudrollen. Linklater har valt att förlägga huvudparten av handlingen till en kväll när Hart står i händelsernas mitt men aldrig har varit mer ensam. Dialogen är helt briljant och Hawke och hans motspelare bjuder på finfina prestationer. Det var en av Oscar-säsongens mest positiva överraskningar för min del.

Min absoluta favoritfilm i startfältet är ”One Battle After Another”, en film som är skriven och regisserad av Paul Thomas Anderson, en av vår tids största auteurer, som även har gjort filmer som Boogie Nights, Magnolia, There Will Be Blood, The Master och Licorice Pizza. Själv tycker jag att hans filmer har känts rätt sega de senaste tio åren. Phantom Thread tyckte jag var skittråkig.

One Battle After Another är dock en fantastisk filmupplevelse. Vänster-terrorister, däribland Leonardo Di Caprios karaktär, drabbar samman med ett hemligt sällskap av fascister, däribland Sean Penns karaktär, som har det osannolika namnet Lockjaw. Det är en högoktanig, spännande och kaotisk film på bästa möjliga sätt. Det är en film som är ett typexempel på att en riktig publikfilm även kan få många Oscarsnomineringar.

LÄS OCKSÅ: Se filmerna inför Oscarsgalan 2026 – streama Oscarsnominerade filmer

De leder startfältet – starkt men med visst tunnelseende

Detta årets startfält belyser dock även att Akademin kan få tunnelseende ibland, då det är flera filmer med många nomineringar. Nästan samtliga nominerade filmer är bra, men jag tycker det känns lite märkligt att det i princip bara är femton filmer som är nominerade i de större kategorierna. Tidigare år har det varit runt tjugo filmer som har varit nominerade i de större kategorierna.

Det hela blir ännu märkligare i och med att det dessutom finns en ny kategori i år, men mer om Casting-kategorin lite senare.

”Sinners”, Ryan Cooglers film om bluesmusik, rasism och vampyrer i 1930-talets Louisiana blev historisk med sina 16 nomineringar. Jag tycker mest filmen känns som en remake av From Dusk till Dawn, fast med mer djup. Jag tycker definitivt att den är överskattad.

Guillermo Del Toro är en otroligt ojämn regissör, tycker jag. Pans Labyrint är ett mästerverk och The Shape of Water var en rörande och visuellt imponerande filmupplevelse. Nightmare Alley tyckte jag dock mest var tröttsam.

I år är hans senaste film, Frankenstein, nominerad i nio kategorier. Det är lätt den sömnigaste filmupplevelsen bland de nominerade filmerna. Filmen har definitivt sina stunder, men det känns som att Del Toro hade kunnat klippa ner filmen med 45 minuter för att få lite mer fart på berättandet.

Jag har länge tyckt att Timothée Chalamet är lite av en sprätt. Han är en bra skådespelare, men det känns som att Hollywood har valt att göra den söta killen till sin guldgosse. Detta var särskilt tydligt förra året, när han var nominerad för rollen som Bob Dylan i A Complete Unknown, som jag tyckte var rätt tråkig. När jag hörde att han skulle spela huvudrollen i Marty Supreme, en pingis-film som utspelar sig på 50-talet, undrade jag hur tröttsam filmen skulle vara.

Saken är den att filmen är skriven och regisserad av Josh Safdie, som även ligger bakom filmer som Good Time och Uncut Gems. Marty Supreme är nominerad i nio kategorier och är nästan lika kaotisk som Good Time. Chalamet är kanske inte lika bra som Robert Pattinson är i Good Time, men fan vad det är drag i ping-pong-filmen!

”Sentimental Value” har även den nio nomineringar. Stellan Skarsgård är nominerad för bästa manliga biroll och är ett av nattens stora svenskhopp (Ludwig Göransson är också favorit med sin musik till ”Sinners”). Det ska anmärkas att han dessutom talar en hel del svenska i filmen, då filmen utspelar sig i Norge (på film tycker vi skandinaver om att låtsas att det inte finns någon språkbarriär mellan våra länder). Jag vill dock även belysa det faktum att jag tycker att de två norska aktriserna är minst lika bra som Stellan, men mer om det senare.

”Hamnet” har även den nio nomineringar. Filmen handlar mycket om att bearbeta sorg. Märkligt nog tar det ett jävla bra tag innan vi kommer fram till den biten. Chloé Zhao, som vann en Oscar för bästa regi för Nomadland för fem år sedan, tycker jag är en överskattad regissör. Både Nomadland och Hamnet är bitvis rätt sega, men Jessie Buckley och Paul Mescal lyfter manuset otroligt mycket med fantastiska prestationer.

LÄS OCKSÅ: Oscarsgalan 2026 – alla nomineringar

Vilka filmer kommer vinna på Oscarsgalan 2026?

I vanlig ordning kommer jag nu försöka tippa vinnarna. Precis som tidigare år har jag delat in kategorierna i vilken film jag tror kommer vinna och vilken jag hoppas kommer vinna. Ibland är det samma film, så klart.

Jag börjar med de största kategorierna.

Bästa film – kan ”Hamnet” utmana ”One Battle After Another”?

Akademin är lite knepig. Många gånger verkar den belöna filmer som skildrar verkliga händelser på snyggast sätt. Med ”snyggast” syftar jag främst på kostym och dekor. Filmer som skildrar verkliga händelser på bästa sätt borde vara ett kriterium för dokumentärfilmer, inte spelfilmer. Och visst är kostym och dekor relevanta delar av en spelfilm, men det är inte riktigt det jag tycker är viktigast. Det jag tycker är viktigast för en bra filmupplevelse är ett bra manus, med mångfacetterade karaktärer, som spelas av skådespelare som bryr sig mer om att knyta an till sina karaktärer och publiken än att härma någons dialekt.

Tror/Hoppas:

• One Battle After Another

Som jag redan har nämnt, var detta förra årets bästa filmupplevelse för mig. Paul Thomas Anderson har skrivit ett manus som fokuserar helt på karaktärerna och deras dygder och brister. Första akten etablerar karaktärerna och relationerna dem emellan. Andra och tredje akten är en sanslös hetsjakt där Sean Penns ondskefulla och samtidigt rätt barnsliga skurk försöker rätta till ett ”misstag” för att få komma med i en exklusiv klubb för fascister. Leonardo Di Caprios strulgubbe till hjälte springer omkring iklädd en sliten morgonrock, mössa och grå-starr-solglasögon medan han försöker undvika att bli fångad av polisen.

Det är en hejdlöst knasig, spännande och bitvis även gripande film. Det hade varit kul att få se en sådan här film plocka hem nattens största pris.

Räkna inte ut:

• Hamnet

På Golden Globe-galan vann ”One Battle After Another” priset för bästa komedi eller musikal medan ”Hamnet” plockade hem priset för bästa drama. Akademin vill ju gärna vara lite fina i kanten. Och Hamnet handlar om William Shakespeare, skrivandet av Hamlet och en hel del misär och sorg. Så det är inte omöjligt att Hamnet kniper Oscarn för bästa film.

Jag tycker sista halvtimmen av Hamnet är fantastisk. Det betyder dock inte att jag vill att den ska vinna en Oscar för bästa film.

Övriga nominerade:

• Bugonia
• F1
• Frankenstein
• Marty Supreme
• The Secret Agent
• Sentimental Value
• Sinners
• Train Dreams

Bästa regi – tankevurpa krävs om PTA inte ska vinna?

När jag tittar på årets startfält är det bara att konstatera att jag i år är mest förtjust i de filmer som har mest tryck i berättandet, det vill säga de filmer som har ett högre tempo och drar med oss på en upplevelse som gör att det inte finns en tanke på att sitta med mobilen i handen samtidigt som vi tittar på filmen.

Hoppas/Tror:

• Paul Thomas Anderson – One Battle After Another

Ibland vill Akademin belöna en regissör för lång och trogen tjänst, exempelvis om regissören ifråga är populär och har varit nominerad flera gånger tidigare utan att vinna. Personligen tycker jag att det stämmer in på Martin Scorsese, som redan hade Taxi Driver, Tjuren från Bronx och Maffiabröder på meritlistan när han vann för våldsspektaklet The Departed, en nyinspelning som helt missade poängen med originalet, Infernal Affairs. Ett annat nämnvärt exempel är Peter Jackson, som vann en Oscar för Sagan om konungens återkomst, som egentligen kan ses som ett pris han fick för hela trilogin.

Anderson är, som sagt, en av vår tids största auteurer. Många menar att han borde ha vunnit en Oscar för There Will Be Blood, som troligtvis är hans bästa film. Saken är ju den att han även förtjänar att vinna för just One Battle After Another, eftersom det, i mitt tycke, är årets bästa film. Filmen har en kaotisk energi, men samtidigt en stark röd tråd. Det är så filmmagi skapas.

Kan Akademin få slint i skallen?

Ja, det kan den definitivt. Det är inte omöjligt att de bestämmer sig för att rösta på antingen Chloé Zhao för Hamnet eller Ryan Coogler för Sinners, som alltså har flest nomineringar. Man vet aldrig.

Övriga nominerade:

• Chloé Zhao – Hamnet
• Josh Safdie – Marty Supreme
• Joachim Trier – Sentimental Value
• Ryan Coogler – Sinners

Bästa manliga huvudroll – galans mest svårtippade kategori?

Detta kommer bli en av nattens mest spännande kategorier. Nästan vem som helst kan vinna. Den enda som är mer eller mindre chanslös är Ethan Hawke i Blue Moon, trots att jag alltså tycker att han är briljant. Timothée Chalamet vann pris på Critics Choice Awards. Det är dock ett lite svagare pris i sammanhanget. Om vi bortser från Hawke och Chalamet, kommer det vara oerhört jämnt mellan två av de andra nominerade i denna kategori. Jag kommer därför göra ett undantag och skriva lite om de två herrar som leder racet och även om min personliga favorit.

Tror 1:

• Michael B. Jordan – Sinners

Jordan skrällde genom att vinna ett SAG Award, som alltså är ett pris som delas ut av USA:s fackförbund för skådespelare. Fackförbundens vinnare brukar vara en bra indikation rörande vem som vinner på Oscarsgalan. Personligen tycker jag inte att Jordan imponerar vidare mycket i Sinners. Han spelar två coola gangsters som kämpar mot vampyrer. Det finns visserligen en del djup att hämta i karaktärerna, men prestationen förtjänar inte en guldgubbe.

Tror 2:

• Wagner Moura – The Secret Agent

Häromåret spelade Wagner Moura rollen som en härjad krigskorrespondent i underskattade ”Civil War”. Han imponerade på mig, då han skiftar mellan cynism, nonchalans och, i en magnifik sekvens, skräckslagen förtvivlan. I The Secret Agent spelar han en universitetsprofessor som gömmer sig från sina fiender under diktaturregimen i Brasilien på 70-talet. För det mesta puttrar känslor som rädsla, saknad och sorg under ytan. Moura kan verkligen konsten att förmedla mycket med lite. Kniper han statyetten skulle det vara en historisk vinst för en brasiliansk skådespelare.

Hoppas:

• Leonardo Di Caprio – One Battle After Another

Under många år kändes det som att Di Caprio ägnade sig helt åt att jaga Oscarsstatyetten. För tio år sedan vann han äntligen en Oscar för The Revenant, som jag tyckte var lite lagom överskattad. Därför är det kanske lite ironiskt att jag hejar på honom i år. I One Battle After Another är det oerhört underhållande att följa hans härjade hetsjakt genom natten och öknen. Saken är den att jag inte bara tycker det är underhållande; han får mig tidigt att heja på hans karaktär, som kanske inte är den smartaste killen i världen, men som har ett stort hjärta.

Övriga nominerade:

• Ethan Hawke – Blue Moon
• Timothée Chalamet – Marty Supreme

Bästa kvinnliga huvudroll – Jessie Buckley är ett säkert kort?

Den här kategorin är lite som ett smörgåsbord i år; det finns något för alla smaker. Rose Byrne bjuder på nattsvart misär i If I Had Legs I’d Kick You. Filmen har kallats en svart komedi, men jag ser fan inget roligt i filmen. Byrne är fantastisk i rollen som en kvinna på gränsen till ett sammanbrott. Bugonia är den tredje filmen Emma Stone har gjort tillsammans med Yorgos Lanthimos. Den kanske inte är lika knasig som Poor Things, men nästan. Sedan tycker jag visserligen att det är Jesse Plemons som bär filmen, men Stone är lika bra som alltid.

Tror:

• Jessie Buckley – Hamnet

”Hamnet” handlar, till viss del, om hur det var att vara en stark kvinna på 1600-talet. Buckley har sopat hem priser på alla stora galor för denna roll och är kanske nattens säkraste kort. Hon känns väldigt trovärdig i filmen och får mig att bry mig om inte bara henne, utan hela hennes familj, trots att Zhaos regi är rätt sömnig, som sagt. Jag har redan nämnt att filmen har ett otroligt starkt slut, men det är så bra att jag nämner det igen. Upplevelsen jag hade i slutet av denna film kan mäta sig med allt annat jag har sett det senaste året, inklusive One Battle After Another.

Hoppas:

• Renate Reinsve – Sentimental Value

Renate Reinsve och Joachim Trier är en riktigt stark duo. För fem år sedan gjorde de Världens värsta människa och nu har de alltså gjort Sentimental Value tillsammans. Karaktärerna Reinsve spelar kan kanske bäst beskrivas som djupt mänskliga, vilket är en lagom luddig beskrivning. Vad jag menar är att de har brister och fel och bär på trauman. Samtidigt håller de god min utåt. I Sentimental Value spelar Reinsve en emotionellt skör men samtidigt stark karaktär. Det känns motsägelsefullt, men det är också därför karaktären känns så relaterbar. När jag såg filmen kändes det lite som att Reinsve visade upp vad skådespeleri handlar om, som en master class.

Dessvärre tror jag inte hon kommer vinna, men hon var fan bäst i år, även om hon kanske inte slår Buckley med hästlängder.

Övriga nominerade:

• Rose Byrne – If I had legs I’d Kick You
• Kate Hudson – Song Sung Blue
• Emma Stone – Bugonia

Bästa kvinnliga biroll – vem är mest värdig av flera värdiga vinnare?

Vi fortsätter med kvinnorna, eftersom jag tycker att ”Sentimental Value” även är starkast när det kommer till biroller. Elle Fanning är bra i rollen som den amerikanska filmstjärnan som vill uppnå lite prestige och göra något ”riktigt” med den kända europeiska regissören. Inget illa sagt om Fannings prestation. Det är bara det att den andra nominerade aktrisen i samma film står för en av årets starkaste skådespelarprestationer. Sedan tror jag inte att någon norska kommer gå hem med en statyett i år.

Liksom priset för bästa manliga huvudroll, kommer detta bli en nagelbitare, då ingen skådespelare har dominerat på tidigare galor. Därför kommer jag även skriva lite mer utförligt om fyra av skådespelarna i denna kategori.

Tror 1:

• Teyana Taylor – One Battle After Another

Taylors karaktär, med det osannolika namnet Perfidia Beverly Hills, är vacker, vild, modig, omoralisk och feg. Det är många adjektiv och en del av dem går inte ihop alls. Hon är som en oemotståndlig storm, som är en katalysator för allt som händer i filmen, vilket gör att vi även måste lägga till adjektiven mystisk och legendarisk. Med facit i handen gillar jag inte karaktären, men är också imponerad av hur välskriven den är. Taylor skulle vara en värdig vinnare.

Hoppas/Tror 2:

• Amy Madigan – Weapons

Jag brukar inte tycka om skräckfilmer, men ”Weapons” var en oerhört marig och spännande filmupplevelse. Därför är det kul att se att Amy Madigan är nominerad för bästa kvinnliga biroll. Marigare kvinna än hennes karaktär får man leta länge efter. Madigan vann en SAG Award för sin prestation. Jag kommer hålla tummarna för henne under natten, även om hon inte är min favorit.

Hoppas 2:

• Inga Ibsdotter Lilleaas – Sentimental Value

”Sentimental Value” handlar, i grund och botten, om ett familjetrauma som sträcker sig över flera generationer. Alla försöker bearbeta och hantera sin del av traumat så gott de kan. Reinsve och Stellan Skarsgård är de största personligheterna i familjen, men utan Ibsdotter Lilleaas karaktär blir bilden inte komplett. Hon är den där personen som, på ytan, kanske har lyckats bäst med att leva ett normalt liv. Men ansvaret hon bär som ”den goda dottern” är fruktansvärt tungt. Och tack vare Ibsdotter Lilleaas prestation känner vi hela tyngden.

Jag vill så gärna att hon ska få gå hem med en statyett, men det kommer troligtvis inte hända.

Räkna inte ut:

• Wunmi Mosaku – Sinners

Jag nämner bara Mosaku för att hon vann en BAFTA för sin prestation. Ärligt talat kommer jag knappt ihåg hennes karaktär. Men då denna artikel ska vara en slags guide inför Oscarsgalan, hade det varit dumt om jag inte hade nämnt henne i alla fall. Så nu har jag gjort det.

Övriga nominerade:

• Elle Fanning – Sentimental Value

Bästa manliga biroll – kan Stellan knäcka Penn?

Detta kan bli nattens största nagelbitare, särskilt för oss svenskar. Efter att Stellan gick hem med en Golden Globe såg han ut som en självklar vinnare på Oscarsgalan. Sean Penn har dock dragit ifrån rätt rejält sedan dess, så jag fick omvärdera och arrangera om mina förutsägelser i denna kategori.

Tror:

• Sean Penn – One Battle After Another

Sean Penn vann både en BAFTA och ett SAG Award för sin roll i ”One Battle After Another”. Han karaktär är ett riktigt jävla äckel, rent ut sagt. Saken är den att han är ett äckel med nyanser. På ytan verkar han vara en typisk auktoritär översittare. Under ytan finns det även ett begär för de han jagar. Tittar vi lite djupare möts vi av en man som drivs av blind ambition, som inte tänker låta något stoppa honom. Hans ambition är att ansluta sig till en exklusiv klubb för rasistiska fascister. Alla nyanser är alltså ungefär lika äckliga. Och det är därför Penns karaktär är en så perfekt skurk.

Jag vill att Stellan ska vinna, men jag skulle inte bli besviken om Penn vann.

Hoppas:

• Stellan Skarsgård – Sentimental Value

De har ”fuskat” in Stellan lite i denna kategori, då det skulle vara motiverat att säga att han har den manliga huvudrollen. Men nu skiter vi i det! Stellan är en av våra mest folkkära skådespelare. Efter en framgångsrik karriär i Sverige började han ta internationella roller i mitten av 90-talet. Han har spelat allt från Carl Hamilton till pirater och skurkar i science fiction-filmer. I Sentimental Value spelar han en väldigt känd regissör som förbereder sig för att spela in sin mest personliga film någonsin. Detta rör upp känslor i hans döttrar. Hans karaktär verkar många gånger känslokall och självupptagen, men Stellan spelar rollen med sådan fingertoppskänsla att det samtidigt känns som att han har ett oerhört känslomässigt djup som han endast kan förmedla genom sina filmer.

Jag vill främst att han ska vinna för att han är allas vår Stellan, men visst fan förtjänar han att vinna! Det ska tilläggas att Penn redan har vunnit två Oscars. Och Akademin delar ibland motvilligt ut fler statyetter till skådespelare. Vi får hoppas att de delar ut statyetten till Stellan i år.

Övriga nominerade:

• Benicio Del Toro – One Battle After Another
• Jacob Elordi – Frankenstein
• Delroy Lindo - Sinners

Casting (rollbesättning) – ”Sinners” blir svårslagen?

Den första Oscarsgalan hölls 1929. Först nu har casting, eller rollbesättning, blivit en kategori. De största rollerna i filmer väljs ut av regissörer, producenter och studio-chefer, eftersom det är viktigt att hitta en stjärna eller någon med ett ”namn” som drar publik. En casting director ser till att hitta skådespelarna som spelar allt från den där servitrisen som har två repliker till den där hårdnackade snuten som bollar förolämpningar med filmens stjärna flera gånger under filmens gång. När jag tänker på rollbesättarnas viktiga roll i en filmproduktion, tänker jag ofta på The Dark Knight, där alla från de brutala bankrånarna i början av filmen till polisen som säger att han är ”twenty-year man” spelas av ”rätt” skådespelare. Det är fy skam att det har tagit så lång tid för Akademin att göra det här till en kategori. Särskilt med tanke på att de länge hade två jävla kategorier för ljud.

Jag har inte någon erfarenhet att luta mig mot gällande denna kategori. Därför ska det bli kul att se hur nära jag kommer att förutspå vinnaren. Jag kommer troligtvis att missa helt.

Tror:

• Francine Maisler – Sinners

”Sinners” har en stor ensemble i vilken varje karaktär fyller en specifik funktion. Vi pratar om allt från mäktiga vita män och så kallade rednecks till asiatiska affärsägare. De har lagt mest krut på den afroamerikanska delen av ensemblen, då filmen i mångt och mycket är en hyllning till afroamerikansk musikkultur på 30-talet. Det är en mångfacetterad ensemble i vilken ingen känns felplacerad. Många av skådespelarna deltar dessutom i sång- och dans-nummer som i alla fall jag tycker träffar mitt i prick.

Jag tror att Sinners kommer vara svårslagen i denna kategori. Men vad vet jag?

Hoppas:

• Gabriel Domingues – The Secret Agent

Jag hoppas ändå att det brasilianska episka dramat ”The Secret Agent” vinner i denna kategori. Även denna film har en stor ensemble. Jag har, så klart, ingen aning om hur Brasilien såg ut på 70-talet, men det känns i alla fall som att Domingues har träffat mitt i prick med allt från det trötta bensinstationsbiträdet i början av filmen till byråkraterna som huvudkaraktären arbetar med och den lilla samlingen av politiska flyktingar han delar boende med. Jag vet inte om det var regissören, Kleber Mendonça Filho, eller Domingues som gav roller till Tânia Maria och Udo Kier, men det är två av de vassaste rollsättningarna i mindre roller i år.

Jag håller nog tummarna för Domingues.

Övriga nominerade:

• Nina Gold – Hamnet
• Jennifer Venditti – Marty Supreme
• Cassandra Kulukundis – One Battle After Another

Manus baserat på förlaga – största vinstchansen för ”Bugonia”?

Ibland tilldelas manuspriserna samma filmer som vinner för film och regi, men ibland väljer Akademin att ge dessa priser till filmer som annars inte vinner så många priser. Dessa kategorier kan därför bli nagelbitare. Om Akademin röstar på ett ”säkert” kort kanske Chloé Zhao och Maggie O’Farrell vinner för Hamnet. Jag tycker dock inte det manuset är lika starkt genom hela filmen som mina favoriter.

Tror/Hoppas:

• Paul Thomas Anderson – One Battle After Another

Anderson har, i mångt och mycket, sopat rent i denna kategori på andra galor. Manuset till One Battle After Another är många gånger knasigt. Ibland går det längre och känns som att det är skrivet av någon som är lite tokig, men på bästa sätt. Karaktärsporträtten är skarpa och samtidigt mångfacetterade. Om vi läser mellan raderna, finns det även ett starkt politiskt budskap att ta till sig.

Utmanaren:

• Will Tracy – Bugonia

Manuset till ”Bugonia” är fyllt av konspirationsteorier och paranoia, men det ger också karaktärerna ett djup som gör att vi kan förstå just deras ståndpunkt. Emma Stone och Jesse Plemons är briljanta i sina scener tillsammans. Det är dessutom ett manus som bjuder på många skratt. Det skulle vara kul om Bugonia fick gå hem med i alla fall en statyett.

Övriga nominerade:

• Guillermo Del Toro – Frankenstein
• Chloé Zhao & Maggie O’Farrell – Hamnet
• Clint Bentley & Greg Kwedar – Train Dreams

Originalmanus – ingen självklar vinnare?

I denna kategori känns det inte riktigt som att det finns en självklar vinnare, men jag kommer utgå från vilken film som vann en BAFTA i samma kategori. Det är här skillnaden mellan vilken film jag tror kommer vinna och vilken jag hoppas kommer vinna blir som tydligast.

Tror:

• Ryan Coogler – Sinners

Ryan Coogler har blivit lite av en favorit både i industrin och hos publiken efter att ha regisserat både ”Black Panther” och ”Creed”. Själv tycker jag han är lite mellanmjölkig. Samtidigt kan jag förstå att han spelar en viktig roll i att göra plats för afroamerikanska berättelser i Hollywood. I en industri där vita män har hållit varandra om ryggen i hundra år är det viktigt att göra plats för människor som kommer från olika bakgrunder. Coogler vann alltså en BAFTA i denna kategori.

Manuset till Sinners känns lite som nedvattnad korsning mellan From Dusk Till Dawn och Cooglers egen Fruitvale Station, men det är inte som att jag skulle bli vidare besviken om Coogler fick ta hem en statyett.

Hoppas:

• Jafar Panahi, Nader Saïvar, Shamehr Rastin & Mehdi Mahmoudian – Det var bara en olycka

I manuskategorierna hittar jag ofta en eller två filmer som är oerhört underskattade. Det var bara en olycka är Irans bidrag i kategorin Bästa icke-engelskspråkiga film (en kategori jag inte brukar skriva så mycket om), men knep alltså även en nominering för originalmanus. Filmen handlar om hämndens pris. Karaktärerna i filmen är vanliga människor, som alla kidnappades och torterades av regimen. När det verkar som att en av dem har kidnappat en av torterarna, måste de ställa sig frågan om de har hittat rätt man och vad de ska göra med honom. Det är arga, förtvivlade och trasiga människor vi pratar om här, men de är inte onda. Den stora frågan är om de är kapabla till mord. Det är en film som är sorglig, spännande, gripande och till och med lite rolig ibland.

Det hade varit kul att se Panahi och hans medförfattare vinna i denna kategori.

Övriga nominerade:

• Robert Kaplow – Blue Moon
• Ronald Bronstein & Josh Safdie – Marty Supreme
• Eskil Vogt & Joachim Trier – Sentimental Value

Foto – kan ”Train Dreams” överraska?

Föga förvånande är filmerna nominerade för foto alla väldigt snygga filmer. Även om Frankenstein är för lång och bitvis lite seg, är det en väldigt snygg film från början till slut. Som det ser ut i år, verkar det som att One Battle After Another kan bli svårslagen även i denna kategori.

Tror:

• Michael Bauman – One Battle After Another

”One Battle After Another” känns ofta som en rätt smutsig film, då huvudkaraktärerna rör sig i många sjaskiga miljöer. Skurkarna vistas dock i miljöer med rena och nästan lite sterila färger. Skillnaden mellan eliten som är statisk och utbölingar som verkar vara i konstant rörelse tillför till filmens budskap och konstanta framåtrörelse. Det finns dessutom två scener, en där Di Caprios karaktär klumpigt flyr över hustaken och en där kullar på en motorväg känns som en väg för liemannen själv, som är oerhört snygga. Bauman är en väldigt värdig vinnare.

Hoppas:

• Adolpho Veloso – Train Dreams

Samtidigt vill jag slå ett slag för ”Train Dreams”. Naturen målas upp med otroligt vackra penseldrag av Veloso. Karaktärerna rör sig ofta långsamt genom landskapen, vilket gör mycket för att sätta filmens kontemplativa ton. Det är en häpnadsväckande vacker film. Det är synd att filmen distribueras av Netflix. För den här sortens film gör sig bäst på bio.

Övriga nominerade:

• Dan Laustsen – Frankenstein
• Darius Khondji – Marty Supreme
• Autumn Durald Arkapaw – Sinners

Oscarsgalan 2026 kan bli en nagelbitare

Årets startfält är, som sagt, väldigt starkt. Det är viktigt att komma ihåg att Akademin består av drygt 10 000 medlemmar. Det är alltså inte en liten jury som försöker rösta ”objektivt”. Det finns till exempel inget som hindrar folk från att rösta på en kompis. Och det är inte som att alla medlemmar har stenkoll på alla kategorier. Det finns inte heller något som hindrar medlemmarna från att rösta på ”känsla” eller på ett namn de känner igen. Om så är fallet kan ju Stellan hänga löst, eftersom Sean Penn är ett mer välkänt namn. Men han har ju också vunnit två statyetter tidigare. Och akademin delar, som sagt, ogärna ut för många statyetter till samma person.

Med andra ord kan vad som helst hända. Särskilt i år, med så många starka bidrag.

Det kommer bli en spännande natt!

LÄS OCKSÅ: Oscarsvinnare att streama på SVT Play i veckan – 11 ”Bästa film”-vinnare

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.