Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Recension: Lyckoviken (säsong 3)

Lyckoviken (säsong 3)

  • 8 x 42 min
  • Drama
  • Viaplay
Sebastian Ahokas | Recension
12 december 2021
Sebastian Ahokas | Recension
12 december 2021

Camilla Läckbergs TV-såpa är tillbaka

Viaplays populära serie "Lyckoviken" är tillbaka med sin tredje säsong. Sebastian Ahokas har sett de två första avsnitten och tycker det är en lovande start.

  • Skapare:
    Camilla Läckberg
  • I rollerna:
    Disa Östrand, Martin Stenmarck, Nathalie Bergqvist, Ella Rappich m.fl

Återigen är vi tillbaka i Hammarvik där alla har sina olika problem. Oavsett om det är knackiga kärleksrelationer, mörkt förflutet som börjar komma ikapp en eller pressad ekonomi så kan ni vara säkra på att problemen som invånarna i den lilla staden berör och påverkar. När ett gäng nya karaktärer dyker upp blir inget som vanligt igen för invånarna.

Danne (Martin Stenmarck) och Johanna (Disa Örstrand) avslutade den andra säsongen minst sagt kaotiskt med en omtumlande barnfödsel. I den tredje säsongen försöker paret gå vidare och försöka komma tillrätta med boendesituation och relationen. Dessutom får vi ta del av kaoset när Nettans mamma (Ing-Marie Carlsson) som flyttar in hos Nettan och Tony, Maddes förflutna som sakta närmar sig och Stephanies (Felicia Truedsson) karriär som popstjärna med Ruben. Samtidigt som gamla romanser och intriger finns kvar så bubblar ständigt nya problem och relationer upp i Hammarvik.

Serien börjar hitta rätt i tredje säsongen.

Att Camilla Läckbergs serie Lyckoviken skulle få tre säsonger efter den svaga premiärsäsongen kunde jag inte ana. Överspel, märkliga problem och allmänt rörig handling med förvånansvärt tunna karaktärer kändes inte som något som skulle få en särskilt lång fortsättning. Men här är vi alltså två säsonger senare och en serie som lockar storpublik avsnitt efter avsnitt. Det verkar helt enkelt som att det serien och Läckberg behövde för att sätta sig och växa var lite tid. 

Den tredje säsongens två första avsnitt lovar gott och hintar om att seriens tredje säsong kanske kommer att bli den bästa. Karaktärerna har fått kött på benen, intrigerna är intressanta och relationerna mellan karaktärerna känns både äkta och berörande. Dessutom känns manuset betydligt mer bearbetat än tidigare säsonger. Martin Stenmarck som jag klankat ner på i föregående recensioner har också han vuxit till sig och är nu en riktigt bra skådespelare och gör Danne till seriens kanske mest intressanta karaktär. Även seriens yngre förmågor Ella Rappich och Jacques Karlberg imponerar allt mer.

Efter en minst sagt omtumlande säsongsavslutning på den andra säsongen fortsätter serien i samma intensiva tempo där seriens intriger blir allt mer allvarliga. Det känns som att den tredje säsongen inte bara kan bli den mest intensiva säsongen hittills, utan även den mörkaste. Problemen för seriens karaktärer växer sig allt större och döden är ständigt i närheten. Samtidigt lyckas serien behålla sin charm och värme.

Även om jag inte trodde att Lyckoviken skulle få mer än en säsong är jag glad att den faktiskt fått en fortsättning, för den tredje säsongen ser faktiskt ut att bli rätt bra. Precis som i tidigare säsonger hopar sig problemen hopar sig och relationerna knakar. Den största skillnaden är att serien nu hunnit få en djup, hitta sin plats och vet nu vad den vill säga.

LÄS OCKSÅ: