”The Death of Robin Hood” fascinerar – en brutal berättelse om Robin Hood

The Death of Robin Hood i regi av Michael Sarnoski (Pig, A Quiet Place: Day One) är en mycket kompetent skapad film – med snyggt foto och lysande skådespel – som bjuder på en helt unik och fascinerande Robin Hood-tolkning som fängslar, men utan att göra ett större avtryck.

Ett fascinerande perspektiv – som glömmer att underhålla

Legenden om Robin Hood (Hugh Jackman) lever vidare; legenden om stråtrövaren som stal från de rika och gav till de fattiga och som tog de svaga under sitt beskydd. Huvudpersonen själv vet däremot att hjälten i berättelserna i själva verket var en skurk. En skurk som nu har dragit sig undan och isolerat sig med de känslomässiga konsekvenserna av alla brott, allt våld och alla hänsynslösa mord han begått. 

De förflutna kommer ständigt ikapp honom i form av hämndlystna ättlingar till dem vars liv han tagit av daga. Allt Robin hoppas på är att en av dem ska visa sig vara en tillräckligt värdig motståndare för att kunna avsluta hans lidande en gång för alla.

Stjärnorna ser ut att ha ställt sig rätt när Lille John (Bill Skarsgård) dyker upp. De senaste åren har han levt under ett nytt namn, skaffat sig fru och barn, men fått sin identitet avslöjad och därmed förlorat allt han håller kär. Nu ber han om Robins hjälp för att rädda hustrun och dottern som han älskar och som slitits ifrån honom. 

En brutal kamp följer och lämnar Robin svårt skakad. Balanserande på dödens rand förs han till en trollbindande och godhjärtat kvinna (Jodie Comer) som kanske kan presentera Robin med en väg till botgöring.

LÄS OCKSÅ: Helt nya danska thrillern ”Den hemliga kvinnan” kommer till Netflix i sommar

Sarnoskis vision är obeveklig men berättarmässigt bristfällig

En mörkare berättelse om Robin Hood än Michael Sarnoskis film kan jag garantera att du aldrig har sett. Det är mörkt, det är grått. Det är dystert, det är rått. Pilar sitter i ögonen på hundar och de flyger genom huvudet på barn. Blodet forsar och ben krossas. Det här är raka motsatsen till hjälten du trodde att du kände.

Regissören bryter helt ned myten om Robin Hood och ersätter den med en mardrömslik version av karaktären – men inte utan att låta honom känna ånger och lidande, så att vi åtminstone kan hoppas på att hans räddning är möjlig.

Det är omöjligt att inte beundra hur obeveklig Sarkoski är i sin vision. Det känns inte som att han tummat ens en gnutta på vad han ville göra med den har filmen. Atmosfäriskt ger det också resultat. The Death of Robin Hood känns som något nytt samtidigt som den, för det mesta, är läcker att titta på och upplevs som producerad med extrem säkerhet. Filmen fascinerar.

Ordet ”intressant” känns ibland väldigt slentrianmässigt och, ja, ointressant, men när jag tittar på The Death of Robin Hood, känner jag ordagrannt att det är en intressant film. Och det är sannerligen inte alltid man får se något som är intresseväckande. 

Problemet är bara att filmen inte är särskilt underhållande.

Sarnoskis fascinerande vision verkar dessvärre komma på bekostnad av underhållningsvärdet. Försöken till att etablera känsla väger ständigt tyngre än de dramaturgiska valen, vilket gör helhetsupplevelsen till en utdragen historia.

Det tar för lång tid innan vi verkligen får djupdyka i någon av filmens karaktärer och när det väl sker hålls vi ändå på en armlängds avstånd emotionellt. Scenerna känns för ofta också som transportsträckor mellan varandra, utan att några större konfrontationer inträffar eller att de landar i något som gör större avtryck. 

LÄS OCKSÅ: Alla avsnitt av älskad brittisk deckare släpps på SVT Play – 5 säsonger

Lysande skådespelarinsatser i alla led

En av filmens stora styrkor, vid sidan om Sarnoskis inramning, är skådespelarinsatserna. Jackman är stabil som denna sargade och mörka version av Robin Hood, Comer är som alltid närmast fläckfri och unga Faith Delaney imponerar i den betydande rollen som Lille Johns dotter. 

Skarsgårds insats som Lille John sticker för övrigt ut som särskilt minnesvärd. Dessvärre känns karaktären alldeles för underutvecklad och snudd på parodiskt barbarisk, vilket hämmar helhetsintrycket av svenskens prestation. Närvaron av Murray Bartlett och Noah Jupe i filmen är också mycket välkommen. Precis som med Lille John känns dock deras karaktärer något outnyttjade.

Jag tycker utan tvekan att ”The Death of Robin Hood” är en mycket sevärd film, men jag kommer inte att kasta mig över den igen. Har du tålamodet i schack kan filmen bli en intressant upplevelse, men väntar du dig något traditionellt action- och äventyrsfyllt är besvikelsen nästan garanterad. 

”The Death of Robin Hood” har svensk biopremiär fredag den 26 juni.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: The Death of Robin Hood