Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Svenska skräckfilmer som faktiskt är bra

Svenska skräckfilmer som faktiskt är bra

Jeanette Björlin | Lista
09 februari 2022
Jeanette Björlin | Lista
09 februari 2022

Axplock svensk kvalité i skräckfilmsgenren

Skräckfilm och Sverige i samma mening brukar inte generera namedropping av filmtitlar av högsta kvalité eller erkännande. Däremot om man vaskar ett tag går det att hitta en del pärlor från bl.a. Ingmar Bergman och Tomas Alfredson. Låt oss höra om du håller med urvalet nedan. Vilka är dina favoriter?

Låt den rätte komma in (2008)

Låt den rätte komma in
Foto: Sandrew Metronome

Oskar är 12 år och mobbad. Han blir kär i Eli, en märklig flicka. Hon är vanvårdad och mager men ändå så vacker. Eli ger Oskar styrkan att slå tillbaks. Men hon är inte som andra - hon tål inte solen, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver Eli bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva. Eli är vampyr.

Tomas Alfredsons tolkning på John Ajvide Lindqvists skräckroman med samma namn är minst sagt läskig. Och riktigt bra! Sverige är inte kända för att spotta ut skräckfilmer men Låt den rätte komma in fick stor internationell uppmärksamhet och visades på filmfestivaler världen över. En amerikansk tappning släpptes två år senare med titel Let Me In med Chloë Grace Moretz

Gräns (2018)

Gräns
Foto: Triart

Tina är tullpolis med ett sjätte sinne för att peka ut smugglare, men när den mystiska Vore kliver av färjan tvivlar hon för första gången på sin instinkt. Hon anar att han döljer något, men kan inte sätta fingret på vad. De inleder en relation som får henne att inse att hela hennes liv är byggt på en stor lögn. Tina tvingas välja – att fortsätta leva i lögnen eller omfamna sanningen.

Gräns är vårt andra tips på denna lista som är baserat på något av John Ajvide Lindqvists verk, denna gång baserad på en av författarens noveller. Filmen som är regisserad av Ali Abbasi fick stor uppmärksamhet bl.a. för sina beskrivningar av trolliknande människor och Eva Melanders tolkning av "Tina" och "Vore".

Hennes rollprestation har jämförts med Charlize Therons i filmen Monster (2003), med de långa sessionerna i sminklogen, kroppsbyggande och de 18 extra kilon hon la på sig inför rollen som Tina. Gräns har en del utmärkelser på sin meritlista: sex Guldbaggar, varav en i kategorin Guldbaggen för bästa film.

Andra sidan (2020)

Andra sidan
Foto: Nonstop Entertainment

Shirin har just flyttat till ett parhus utanför stan med sin sambo Fredrik och hans son Lucas. När Fredrik är bortrest på jobb, börjar märkliga ljud komma från husets andra, obebodda del. Och Lucas har från ingenstans fått en ny bästa vän.

Knackningar (2021)

Knackningar
Foto: TriArt Film

När Molly flyttar in i en ny lägenhet börjar hon höra knackningar från våningen ovanför. Sakta blir hon övertygad om att någon i huset är instängd mot sin vilja. Molly konfronterar sina grannar men ingen verkar höra det hon hör. I sin jakt på sanningen inser hon snart att ingen tror på henne, och börjar själv tvivla på vad hon hört.

Svenska rysaren Knackningar är regisserad av Frida Kempff med manus av Emma Broström baserad på Johan Theorins novell med samma namn.  Filmen har fått ett gott mottagande bland kritiker. Filmtopps Nathalie Leth liknar den vid Side Effects (2013) och Unsane (2018) och skriver att “tanken om just knackningarna och dess ursprung är spännande och tilltalar mig…”

Läs Filmtopp.se recension här

Vargtimmen (1968)

Vargtimmen
Foto: Stiftelsen Svenska Filminstitutet

På en enslig ö hemsöks en konstnär (Max von Sydow) i kris av sitt förflutna i sina mardrömmar. Han berättar om dessa för sin fru (Liv Ullman), som tycks börja uppleva dem tillsammans med honom. De båda verkar förföljas av ett gäng demoner och som tittare är man emellertid aldrig helt säker över huruvida dessa demoner verkligen existerar eller om de bara är produkter av en sjuk människas fantasi. 

Ingmar Bergmans Vargtimmen är upplagd som en dokumentär, med intervjuer med hustrun och dagboksanteckningar av konstnären och som så många andra av regissörens verk får vi tittare inga egentliga svar. Med demoner och symbolik gestaltar Bergman en av de mest skrämmande källorna till skräck: människans psyke. Jag såg Vargtimmen för sisådär en tio år sedan och kan väl erkänna att det jag har starkaste minne av var mitt googlande efteråt på ordet “vargtimme”. 

Vaxdockan (1962) 

Vaxdockan
Foto: Triart

En ensam nattvakt på ett varuhus utvecklar en fixering vid en av butikens skyltdockor. Han stjäl henne snart och för henne till sitt hem, där han kan vara med henne hela tiden. En dag vaknar hon till liv…

Arne Mattssons rysare Vaxdockan måste ju ha en av de bättre (oavsiktligt komiska) beskrivningar jag läst på länge och får mig att tänka på Hitchcocks "Norma Bates" i Psycho.

Per Oscarsson gör huvudrollen som nattvakten Lundgren och det är en sorglig historia om ensamhet och sökandet efter acceptans – som har gått över gränsen.

Jungfrukällan (1960)

Jungfrukällan
Foto: Netflix

Tore och Märta har en dotter, Karin, som med sitt gyllene hår och blåa ögon charmar de flesta i sin närhet. En morgon rider Karin iväg till kyrkan med ljus till Den Heliga Jungfruns ära. På vägen möter hon tre vallare. Karin erbjuder vallarna att dela hennes lunch men de nöjer sig inte bara med maten… Hon blir överfallen, skändad och dödad. De stjäl även hennes vackra kläder.

Bergmans Jungfrukällan hör till skräckfilmsgenren “våldtäktshämndfilm” och är baserad på medeltidsballaden Per Tyrssons döttrar. Denna svenska rysare är en av de mer internationellt erkända svenska rysarna och har belönats både med en Oscar och Golden Globe för bästa utländska film. Inte bara det, den utgör också inspirationen till Wes Cravens kultskräckis  The Last House on the Left (1972).

LÄS MER:

NÄSTA ARTIKEL