Fanny och Alexander

Svenska julfilmer genom tiderna – alla tips

Johan Andreasson
15 december 2022 kl. 18:12

Den ultimata guiden till svensk julfilm

Julen är bara några dagar bort och passande nog har Johan Andreasson från Everdahl & Karlssons Film TV gjort en djupdykning i svenska julfilmer – prydligt kategoriserade i allt från ångestjulfilmer till kriminal- och kostymjulfilmer.

Årets stora publikfilm (får man förmoda), Länge leve till bonusfamiljen, följer en stark svensk filmtradition som säger att om det ska hända något riktigt jobbigt så ska det hända på julafton. I dag släpper vi på Everdahl & Karlssons Film TV en specialpodd beställd av Svensk Filmdatabas om just svenska julfilmer. Lyssna på den här.

Svenska julfilmer, som vi känner dem i dag, uppstod egentligen inte förrän med Tomten är far till alla barnen från 1999 – några svenska julklassiker i stil med de amerikanska Livet är underbart (1946) eller White Christmas (1954) har jag inte lyckats hitta – men det finns ett antal föregångare, även om det huvudsakligen rör sig om filmer med enstaka julscener.

Jag har delat in julfilmerna i ett antal kategorier:

1. Kortfilmer

Julotta (1937)

Julotta 1937 – svenska julfilmer
Foto: Svenska Filminstitutet.

Det här är precis vad det låter som, en filmad julotta. Vi ser Värmdö medeltida kyrka i nattlig belysning. Klockaren ringer till julotta. Slädåkare kommer med bloss i händerna. Prästen tänder altarljusen. En kör på läktaren sjunger ”Var hälsad sköna morgonstund”. Prästen läser julevangeliet. Kören sjunger ”Nu tändas tusen juleljus”. En ung flicka sjunger solopartier. Filmen restaurerades digitalt av Svenska Filminstitutet 2015 och kan ses på Filmarkivet.se.

Tomten (1941)

Tomten 1941
Foto: Svenska Filminstitutet.

Hilda Borgström, känd från många Hasse Ekman-filmer, läser Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” till stämningsfulla bilder. Precis som Julotta restaurerades denna film digitalt av Svenska Filminstitutet 2015. Se den på Filmarkivet.se.

Båda filmerna är förresten regisserade av Gösta Roosling.

Julfilmen (1984)

Julfilmen 1984
Foto: Svenska Filminstitutet.

Samhällskritisk och punkig musikvideo till Anders F Rönnbloms låt ”Det är inte snön som faller”, animerad av Lennart Gustafsson, där jultomten är läskig och nissarna drar ner tomtebyxorna. Se filmen på Filmarkivet.se.

2. Föregångare

Det hade varit lätt att tro att det fanns gott om svenska julfilmer från mitten av förra seklet, kanske med Thor Modéen som tomte, men icke! I stället var det Hasse Ekman som gjorde två begränsade pionjärinsatser.

Lågor i dunklet (1942)

Lågor i dunklet (1942) – svensk julfilm
Foto: Terrafilm.

Det är just kring jul som det visar sig att läraren Birger Sjögren (Stig Järrel) är en person med starka psykotiska drag, som rymmer en pyroman inom sig. Birger Sjögren anses dessutom vara en första version av Järrells betydligt mer berömda rollfigur Caligula, den sadistiska latinlektorn i Hets (1944) med manus av Ingmar Bergman.

Tillgänglig på: dvd.

Flicka och hyacinter (1950)

Flicka och hyacinter (1950)
Foto: Terrafilm.

Ett av många exempel på hur ensam Dagmar Brink, eller ”Fröken Ensam” som Hon kallas, är inträffar på julafton, när hon äter en oerhört torftig jullunch ensam på en restaurang där det samtidigt befinner sig ett glatt gäng julfirande revyartister. 

Tillgänglig på: dvd (för det mesta, men verkar vara slutsåld just nu).

3. Ångestjul

Lotta 2: Lotta flyttar hemifrån (1993)

Lotta 2: Lotta flyttar hemifrån
Foto: Svensk Filmindustri.

Astrid Lindgren var inte främmande för julångest och här handlar det om att Lottas föräldrar till sin förtvivlan inser att de saknar den allra viktigaste förutsättningen för en lyckad jul: granen! Det är slut på granar i hela stan. Lottas storasyskon är de som tar det allra hårdast, de bara gråter, men även mamma och pappa deppar. Det är Lotta som tar det bäst och hittar en lösning på problemet. 

Av nån anledning ville Ingmar Bergman filma Lotta på Bråkmakargatan. Kanske var det ångesten som lockade? Men Astrid sa nej, precis som hon gjorde när Hayao Miyazaki ville göra film av Pippi Långstrump. Hon är rimligtvis den enda författare som har nobbat båda dessa stjärnregissörer.

Tillgänglig på: C More, SF Kids, SF Anytime, Google Play, iTunes, Blockbuster och Rakuten TV.

Tomten är far till alla barnen (1999)

Tomten är far till alla barnen – svenska julfilmer
Foto: Sonet Film.

Jan och Sara är sambor. Sara har varit gift förut, och fyra av hennes barn bor hemma hos dem: Elin, Rickard, Johanna och Liselotte. Till kalas på julafton har Sara bjudit hem sina f.d. äkta män med deras nuvarande respektive hustrur/fästmör, Åke och Rita (tillsammans med grannen Marika), Gunnar och Eva, Thomas och Anne, Erik och Pauline, samt deras barn. Med på festen är även Saras mor Signe.

Här fastslås det hur en modern svensk julfilm ska vara, med typiska teman som massor av bonusbarn, otrohet, rasism och homofobi. Inte bara stilbildande utan i mina ögon också fortfarande den roligaste svenska julfilmen.

Tillgänglig på: C More, SF Anytime, Blockbuster, iTunes och Rakuten TV.

Adam och Eva (1997)

Adam & Eva 1997
Foto: Svensk Filmindustri.

Adam och Eva har varit gifta i fyra år och Adam, som tycker att allt går på rutin, känner sig mer och mer rastlös. För att ”förnya förhållandet” börjar han träffa en 17-årig tjej. Inte en renodlad julfilm, men scenen man minns är den där Adam (Björn Kjellman) ringer älskarinnan under Kalle Anka och hans otrohet avslöjas. Det blir inte bättre av att det sker medan han utklädd till tomte delar ut julklapparna och Eva (Josefin Nilsson) slänger sin julklapp i brasan.

1997 var det här årets mest sedda film i Sverige, men i dag är den nog lite bortglömd – vilket är synd, för den är fortfarande rolig, idérik och överraskande. Med dagens ögon är kvinnorollerna, Josefin Nilsson som Eva och Tintin Anderzon som hennes kompis Tove, en smula endimensionella, men, som Mårten Blomkvist konstaterade i sin uppskattande recension i DN: ”… det är nu en gång manlig vånda det handlar om.”

Tillgänglig på: SF Anytime, iTunes, Blockbuster och Cineasterna.

Ogifta par: … en film som skiljer sig (1997)

Ogifta par: ... en film som skiljer sig (1997) – svensk julfilm
Foto: Svensk Filmindustri.

Det ogifta paret Marie och David är högljudda, temperamentsfulla och barnlösa, och bråkar och försonas om vartannat. Deras bästa vänner Sara och Samuel är ett ungt och barnlöst par som har det ganska trist men undviker konflikter. Efter en del förvecklingar bestämmer sig de båda paren för att fira jul i fjällen. Inte heller det här är alltså en renodlad julfilm, men det är det katastrofala julfirandet, indränkt i alkohol (ett tema som jag glömde i uppräkningen ovan), som man minns. ”Hur fan kan du vara full på Jesu födelsedag?!”

Tillgänglig på: C More, SF Anytime och Blockbuster.

En underbar jävla jul (2015)

En underbar jävla jul
Foto: Svenska Filminstitutet.

En komedi om den nya alternativa familjen och hur olika familjesituationer/relationer ställs på sin spets under årets mest familjeheliga dag. Det vill säga nästan en repris på Tomten är far till alla barnen, vilket betyder att den har allt som en svensk julfilm ska innehålla. Filmen fick blandad, men övervägande positiv, kritik och blev en stor publikframgång.

Tillgänglig på: C More, Viaplay, Disney+, Amazon Prime, Microsoft Store, Blockbuster och SF Anytime.

Jag kommer hem igen till jul (2019)

Jag kommer hem till jul igen
Foto: SF Studios.

Två bröder och deras musikaliska familj tvingas konfronteras med sina trauman och hemligheter under en intensiv julhelg på en vacker och julpyntad släktgård. Även här spelar alkohol en framträdande roll – pappa har supit upp hela arvet. En julfilm med extra allt, och mest extra allt är Loa Falkman som en excentrisk onkel med Johan Hakelius-look – grälla, rutiga västkostymer och snusnäsduk – och en förkärlek för att tuta i trumpet och leda jullekar. 

Tillgänglig på: C More, Viaplay, Netflix, HBO Max, SF Anytime, Rakuten TV och Blockbuster. 

4. Kostymfilmsjul

Fanny och Alexander (1982)

Fanny och Alexander – svenska julfilmer
Foto: Sandrew Film.

Ingmar Bergmans sista film som regissör utspelar sig i Uppsala under åren 1907–1909 och kretsar kring den förmögna familjen Ekdahl som domineras av en rik och begåvad änka samt hennes tre söner. Denna storslagna berättelse skildrar en överlastad superjul av ett slag som de flesta nog tror att de vill ha, men kanske egentligen bara vill ha på bio. Alla springer och dansar runt borden, Jarl Kulle har sex och Börje Ahlstedt fiser och har odörhallucinationer. Det är något stånkande över det hela.

Tillgänglig på: C More, Draken Film, TriArtPlay, SF Anytime, Google Play, iTunes, Blockbuster och Rakuten TV.

Emil i Lönneberga (1971)

Emil i Lönneberga (1971)
Foto: Svensk Filmindustri.

Det är här vi får Astrid Lindgrens närmast oändligt långa beskrivning av allt som stod på julbordet i Katthult. Astrid passar dessutom på att lära ut progressiv fördelningspolitik genom att låta Emil sno all maten och ge den till hjonen på fattigstugan. Låter det som om Emil lajvar Karl-Bertil Jonsson? 

Kuriosa: den onda Kommandoran, som först tar korven ur munnen på Stolle-Jocke och sen får sitt straff genom att trilla ner i varggropen spelas av Ellen Widmann, som även var Frau Beckmann i Fritz Langs mästerverk M från 1931.

Tillgänglig på: C More, SF Kids, SF Anytime, Google Play, Microsoft Store, iTunes, Blockbuster och Rakuten TV.

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975)

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (1975)
Foto: SVT.

Den unge Karl-Bertil Jonsson drömmer om att bli en modern Robin Hood och tar inför julen ett stort beslut: han ska ta från de rika och ge åt de fattiga. Rimligtvis den svenska film som är allra mest förknippad med julen. Handlingen utspelas på någon sorts 1940-tal, men en lite egen variant av 40-talet där det finns tv i hemmen. Carl Johan De Geer brukar, när han arbetar som scenograf, kalla den här sortens tid för ”Myrtid”: man fyndar en massa gamla grejer på Myrorna och sätter ihop dem till ett ospecifikt förflutet, där det mest bara ska se gammalt ut. 

Tillgänglig på: SVT varje jul.

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021)

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (2021) – svensk julfilm
Foto: SF Studios.

I spelfilmsversionen av sagan är det ännu tydligare 1940-tal: det finns till och med krigsbarn med i handlingen, men annars är det mesta sig likt.

Tillgänglig på: Blockbuster, Rakuten TV och SF Anytime.

Skenbart (2003)

Skenbart (2003)
Foto: Buena Vista International.

Jultid 1945. På ett direktgående tåg från Stockholm till Berlin befinner sig en brokig samling. Det är den misslyckade författaren Gunnar som vill lämna sitt gamla liv och göra en insats i Berlin; läkaren Henry som planerar att gifta sig med Marie och även Henrys nuvarande hustru Karin som han planerar att döda under resan; det medelålders homosexuella paret Pompe och Sixten; en hemförlovad soldat som ska till Uppsala men hamnat på fel tåg; den muntra och cyniska gamla Märit, samt en utklädd tomte och en vresig konduktör. Med på tåget finns också ett antal baltiska flyktingar som åtföljda av två nunnor ska sändas till Tyskland.

Tillgänglig på: begagnad dvd.

5. Kriminaljul

Det kom en gäst (1947)

Det kom en gäst (1947) – svenska julfilmer
Foto: Friberg Filmbyrå.

Regisserad av Arne Mattsson – det är här han cementerar sitt rykte som kriminalfilmsexpert – och med manus av Stig Trenter. Det hela går lite i film noir-stil, en orgie av smygande människor och skumma skuggor. Vi får vara med om en släktjul hos grevefamiljen af Ernstam på Brunns säteri. Det första liket hittas redan på juldagsmorgonen, i stallet. Det är greven själv som har strukit med. Det finns många misstänkta, till och med hästen Olle räknas dit. Sen blir det ännu fler mord och ännu fler misstänkta. Ja, ni hör …

Tillgänglig på: SF Anytime.

Kråkguldet (1969)

Kråkguldet (1969)
Foto: SVT.

Inte en film, det här är en tv-serie för ungdomar skapad av Leif Krantz, som även gjorde den ännu mer välkända Kullamannen (1967). Det bjuds på julmarknad och massor av snö. Bland julinslagen märks även ett otäckt grishuvud, suggestivt fotograferat av Gunnar Fischer, som även plåtade flera av Ingmar Bergmans mest klassiska filmer, till exempel Det sjunde inseglet (1957).

Tillgänglig på: SVT Play.

Den enfaldige mördaren (1982)

Den enfaldige mördaren (1982)
Foto: Svenska Filminstitutet.

Ja, det hörs ju redan på titeln att det förekommer ett brott. Sven (Stellan Skarsgård) är harmynt och eftersom omgivningen har svårt att förstå vad han säger, kallas han allmänt för Idioten. När Svens mor avlider ackorderas han ut till fabrikör Höglund (Hasse Alfredson), en grym och hänsynslös man som gärna utnyttjar och plågar sina närmaste. Höglund använder Sven som oavlönad dräng och låter honom bo i ladugården. Den mest berömda scenen är naturligtvis den där Höglund på själva julafton bränner upp den fattiga torparen Månssons surt förvärvade pengar. Fabrikören har ju inte drivit in dem för att han behöver pengarna utan för principens skull.

Månsson spelas av Nisse Ahlroth, och om Ahlroth hade kunnat växla över till sin paradroll som fastighetsskötaren N P Möller skulle han kanske ha kunnat bussa hunden Gubben på Hasse – men nu är han försvarslös.

Tillgänglig på: C More, SF Anytime och TriArtPlay.

Svart Lucia (1992)

Svart Lucia (1992) – svensk julfilm
Foto: Svensk Filmindustri.

Lika mycket skräck- som kriminalfilm, med ett manus av Carina Rydberg, som gillar den sortens stämningar. Ulf Stark, välkänd ungdomsboksförfattare, har medverkat som rådgivare, vilket märks. Filmen påminner en hel del om den sortens ungdomsböcker som var populära på 90- och 00-talet. Svart Lucia kändes rejält överdriven när den hade premiär, men nu kan vi konstatera att den var före sin tid. I dag har vi vant oss vid den här sortens stiliserade berättande.

Tillgänglig på: YouTube.

6. Diskbänksrealistisk jul

Barnen i höjden (1972)

Barnen i höjden  (1972) – svenska julfilmer
Foto: SVT.

Denna adventskalender på tv är en milstolpe inom svensk diskbänksrealism. Den handlar om en hyreskåk, lämpligt nog med 24 våningar så att man kan ta en för varje lucka i kalendern. På en av våningarna bor huvudpersonen Snucke. En rätt klurig idé kan tyckas, men folk hatade den här tredimensionella kalendern som såg ut som ett hus från miljonprogrammet. Det är återigen Leif Krantz som är i farten med en skrämmande berättelse för barn.

Tillgänglig på: SVT Play.

Mannen från Mallorca (1984)

Mannen från Mallorca (1984)
Foto: Svensk Filmindustri.

Vi citerar Kalle Lind, som gästade vår podd och pratade om denna diskbänksrealistiska klassiker i avsnitt 9: "Julafton 1983. Johansson vid spaningsroteln firar jul med sin ex-fru, deras gemensamma son, hennes nye man och färska kärleksbarn. Kalle Anka skickar ett syntetiskt gråkallt ljus över den udda familjen. Det är svensk vardagsrealism av en art som blivit standard i svenska snutskildringar. I Bo Widerbergs Mannen från Mallorca känns den fortfarande som en välkommen – om än smärtsam – inblick i den vardag den trötte spårhunden Johansson (Tomas von Brömssen) undviker."

Tillgänglig på: CMore, SF Anytime, Blockbuster och TriArtPlay.

Johan Falk – Noll tolerans (1999)

Noll tolerans (1999) – svensk julfilm
Foto: Sonet Film.

Handlingen börjar i ett Göteborg insvept i snöblandat regn. Sveriges actionhjälte, polisen Johan Falk (Jakob Eklund), glider in på ett typiskt snutfik och raggar lite håglöst upp kollegan Anja Månsdottir (Jacqueline Ramel), som efter att de haft sex skäller ut honom för bristen på julmat i hans kylskåp. 

Tillgänglig på: C More, Viaplay, Draken Film, iTunes, Blockbuster och SF Anytime.

Sömnen (1984)

Om den kvinnliga polisen i Noll tolerans sett Sömnen hade hon varit glad över bristen på julmat, som här skildras med ett oöverträffat äckel. Närbilderna på tuggande människor är många och frånstötande. Bortsett från det barbariska ätandet är filmen mest känd för att det var här som rockstjärnan Tommy Cosmo (Mats Ronander, som stand-in för Ung Lundell) kommer på sitt klassiska julrim: ”Mera borsten, Torsten.”

Tillgänglig på: begagnad dvd.

Black Jack (1990)

Black Jack
Foto: Svensk Filmindustri.

Vi nämner den som hastigast för att Julbocken i Gävle figurerar, och naturligtvis blir nedbränd.

Sällskapsresan (1980)

Sällskapsresan – svenska julfilmer
Foto: Svenska Filminstitutet.

Efter att ha sett ett antal svenska julfilmer är det lätt att förstå om man vill fly utomlands och fira jul i ett varmare klimat, som Lasse Åberg gör i denna svenska humorklassiker. Julfirandet spelar en mycket stor roll i filmen, det är inför det som polarna Stig-Helmer (Lasse Åberg) och Ole (Jon Skolmen) till slut får ihop det med systrarna Majsan (Lottie Ejebrant) och Siv (Kim Anderzon) – två par som spanat på varandra sen filmens början. Nästa morgon är det julafton och alla ska samlas vid poolen för en svensk julfest.

Lasse Åbergs föregående film, debutverket Repmånad (1979), drabbades av en närmast kompakt indignationsstorm från en kritikerkår som såg filmen som en symbol för den usla standarden på svensk film i allmänhet och svensk filmkomedi i synnerhet. Trots det strömmade ca 1,5 miljoner biobesökare till biosalongerna för att se en lumparfars av gammalt och ytterst igenkännbart svenskt märke. Sällskapsresan fick ett betydligt varmare mottagande av kritikerna och drog ännu mer folk.

Av de stora svenska publikfilmerna är Adam & Eva och Sällskapsresan en sorts motpoler. I Adam & Eva visas allt som på nåt sätt var en markör för coolhet på 1990-talet, medan Lasse Åberg i Sällskapsresan nog lyckas få med varenda markör för sånt som är ocoolt. Man får intrycket att Åberg här haft ambitionen likt nån sorts Nordiska Museet samla in allt som den diskbänksrealistiska, folkliga svensken hade för sig runt 1980.

Och filmen slutar lyckligt, med att de båda paren hamnar i Rio, så långt från en svensk ångestjul man kan komma. "Svenskarna reser inte till någonting... dom reser från någonting,” konstaterar en klarsynt textskylt.

Tillgänglig på: C More, Google Play, Blockbuster, iTunes, Rakuten TV och SF Anytime.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL