8 spaghettivästern du måste se
Ovärderliga tips på spaghettivästern!
Johan Andreasson tipsar om åtta stycken spaghettivästern som du helt enkelt måste se. Oavsett om du är ute efter att utforska genren för första gången eller om du vill återbesöka några gamla favoriter, så är det här filmerna för dig!
I slutet av 1960-talet var nästan hälften av alla filmer som producerades i Italien västerns. Och de var inte bara populära i Italien – de spreds över hela världen. Svenska biografer på 1970-talet svämmade över av spaghettivästerns. Det fanns allt från påkostade produktioner av Sergio Leone till extrema lågbudgetfilmer där inte en lire spenderades i onödan.
De italienska västernfilmernas storhetstid blev kort, men innan Leone och kompani hängde upp sporrarna i slutet av 70-talet hade de för all framtid höjt (eller i vissa fall sänkt) ribban för vad man kan vänta sig av cyniska antihjältar, överdrivet våld och majestätisk musik i vilda västern.
Här är åtta filmer för den som vill bekanta sig, eller återknyta kontakten, med en genre som började som ett försök att tjäna en handfull dollar på att imitera amerikanska pangpang-filmer, men utvecklades till något mycket mer:
LÄS OCKSÅ:
1. För en handfull dollar (Sergio Leone, 1964)
Inte den bästa spaghettivästernfilmen, men utan tvekan den mest betydelsefulla, som gjorde genren populär över stora delar av världen. Intrigen, om en outsider som spelar ut två kriminella gäng mot varandra, är i princip plagierad från Akira Kurosawas Yojimbo (som i sin tur hade snott den från Dashiell Hammetts roman "Röd skörd"). Clint Eastwood, då nästan bara känd från tv-serien Rawhide, gjorde entré som Mannen utan namn till effektfull musik av Ennio Morricone.
Tillgänglig på: Google Play, SF Anytime, iTunes och Viaplay.
2. Den gode, den onde, den fule (Sergio Leone, 1966)
Det tog bara två år för Leone att få full koll på sina uttrycksmedel. Den gode, den onde, den fule är samtidigt rolig, cynisk och gripande. Allt handlar om girighet, och man kan fråga sig vad skillnaden egentligen är mellan den gode (Clint Eastwood), den onde (Lee Van Cleef) och den fule (Eli Wallach). Leones berömda extrema närbilder – ofta på ett par ögon – balanseras med mästerligt komponerade avståndsbilder. Den avslutande revolverduellen på en övergiven kyrkogård tillhör de klassiska västernscenerna, vare sig vi pratar Hollywood eller Italien.
Tillgänglig på: Google Play, iTunes och Viaplay.
3. Django (Sergio Corbucci, 1966)
Ännu en film som lånar friskt från Röd skörd och Yojimbo, men här drivs cynismen ännu längre. En ensam revolverman (Franco Nero) rider in i en stad med två rivaliserande gäng – mexikanska revolutionärer och Ku Klux Klan – och spelar ut dem mot varandra. "Django" gjorde huvudrollsinnehavaren Franco Nero till stjärna och det kom ett oräkneligt antal uppföljare, varav de flesta inte hade något med originalfilmen att göra utan bara snodde namnet Django.
Totalförbjöds i Sverige – det räckte förmodligen med åsynen av Franco Nero som slet upp ett maskingevär som han gömt i en likkista för att det beslutet skulle fattas. Idag tillhör den det sortiment av kvalitetsfilm som kan lånas gratis på biblioteket via tjänsten Cineasterna – tiderna förändras.
Tillgänglig på: Google Play, iTunes, SF Anytime och Cineasterna.
4. För några smutsiga dollar/A Bullet for the General/El chuncho, quien sabe? (Damiano Damiani, 1966)
Titeln låter som ytterligare ett försök att sätta världsrekord i cynism, men det här är en spaghettivästern med ett politisk budskap. Filmen handlar om hur sociala orättvisor kan förvandla banditer till revolutionärer. Förmodligen den första västernfilmen som på ett någorlunda seriöst sätt tog upp den mexikanska revolutionen på 1910-talet. (Och ja, "någorlunda seriöst" utesluter Elia Kazans "Viva Zapata!" från 1952.) Sam Peckinpah lånade friskt från För några smutsiga dollar när han gjorde Det vilda gänget några år senare.
Tillgänglig på: dvd/blu-ray.
LÄS OCKSÅ:
5. Django Kill, if You Live, Shoot! (Giulio Questi, 1967)
Giulio Questis enda, och mycket bisarra, bidrag till genren är nästan säkert inte allas kopp te. Man blir påmind om att spaghettivästerns bara var en gren på det mycket stora träd som utgjordes av italiensk exploateringsfilm. Titeln till trots har den ingenting att göra med den första Django-filmen. Oerhört våldsam och kanske mest av allt ett exempel på hur extrema italienska västernfilmer kunde bli, men samtidigt välgjord och stundtals närmast psykedelisk.
Tillgänglig på: dvd/blu-ray.
6. Harmonica – en hämnare (Sergio Leone, 1968)
En spaghettivästern ska ju vara producerad i Italien och gärna inspelad i Spanien. Men den här gången begav sig Sergio Leone till Monument Valley i Arizona, inspelningsplats för flera av de mest kända amerikanska västernfilmerna, t.ex. Diligensen och Förföljaren. Resultatet blev den perfekta blandningen av de båda västernstilarna: storslaget tragisk som en klassisk västern och fräckt skräpig som en spaghettivästern. Att Henry Fonda spelar den mest hjärtlösa skurk som setts på en bioduk (eller bildskärm) säger allt.
Tillgänglig på: Google Play, Rakuten TV, SF Anytime, iTunes och Blockbuster.
7. Den tyste hämnaren/The Great Silence (Sergio Corbucci, 1968)
Spaghettivästernfilmerna skapade inte bara sina egna stjärnor, som Clint Eastwood och Franco Nero, de lockade också till sig etablerade europeiska filmstjärnor, i det här fallet Jean-Louis Trintignant och Klaus Kinski. Trintignant spelar en stum revolverman som hjälper befolkningen i en liten håla som drabbats av en sadistisk prisjägare (Klaus Kinski). Handlingen utspelar sig i Utah mitt i vintern (men filmen är inspelad i Dolomiterna). Snön är bara en av många saker i denna originella film som man sällan ser i klassiska västerns. Sergio Corbucci står uppenbarligen på stadsbornas sida – de har inget val, utan blir tvungna att ta till olagliga metoder för att överleva.
Tillgänglig på: dvd/blu-ray.
8. Dom kallar mig Trinity – djävulens högra hand (Enzo Barboni, 1970)
Vid det här laget hade det gjorts så många spaghettivästerns att det var dags för en parodi – men den är lika mycket (eller kanske ännu mer) en parodi på den amerikanska 7 vågade livet. Den första, och antagligen roligaste, rent komiska italienska västernfilmen, även om uppföljaren Trinity klipper till igen blev ännu mer ekonomiskt framgångsrik.
Tillgänglig på: Google Play och SF Anytime.
LÄS OCKSÅ: