KRÖNIKA: Tove Dalsryd har sett filmen alla pratar om just nu: ”Helt fel”
Gick på premiären av "Furiosa: A Mad Max Saga"
Filmtopps realityexpert Tove Dalsryd gav sig ut på okänt vatten för att ta sig an den nya Mad Max-filmen "Furiosa" som nu haft premiär. Hon medger att hon är helt fel person för upplevelsen. Men nog väckte den allt något inuti henne.
Premiären av Furiosa måste jag motvilligt erkänna inte var något jag hade sett fram emot nämnvärt. Då jag inte har sett några av de tidigare Mad max-filmerna visste jag knappt ens vad jag hade att förvänta mig. Jag hade bara hört att den förra filmen var sjuk och att detta var årets stora händelse by far i actionfilmkretsar. Det jag såg mest fram emot var definitivt att se Anya Taylor-Joy i en ny roll (och såklart Chris Hemsworth utan tröja).
Den svenska andan visade sig på premiären
Premiären höll till på Rigoletto och kön ringlade sig lång ut på Kungsgatan. På inbjudan löd dresscoden: "COME AS MAD AND MAXED AS YOU WANT". En uppmaning till den fria viljan. I sann svensk anda visade det sig att viljan att ta chansen att leva ut sin inre Mad Max var nere på noll. I vimlet i den knökfulla foajén kunde jag räkna på ena handen hur många som faktiskt hade ansträngt sig, trots filmens minst sagt tacksamma estetik. Det hade räckt att måla pannan svart ner till ögonen så hade man varit hemma (något faktiskt hela en person hade gjort).
Filmen satte igång och jag blev definitivt positivt överraskad då jag genast drogs in och sen satt (nåja, nästan) som fastklistrad genom de 2,5 timmarna. Under de ständigt återkommande, never-ending krigsscenerna som utkämpande på olika fordon i hög fart kan mobilen ha åkt upp några gånger, men med mitt attention-span är det ett ganska bra betyg. Dock är jag helt fel person att recensera den här filmen och tänker absolut inte försöka mig på det.
"Öppnat mina ögon för actiongenren"
Det genomgående budskapet i filmen var hämnd. Ett liv vigt åt att hämnas kan tyckas extremt men vid närmare eftertanke ligger det nog inte så långt bort som man tror. Världen är och har alltid varit fylld av olösta, pågående krig och konflikter som vid närmare eftertanke drivs av just hämnd. Med den dimensionen i åtanke funderade jag mer på de grundläggande, mänskliga beteenden i rollerna under filmens gång, något som var lättare sagt än gjort till och från.
Då Anya Taylor-Joy inte kan ha haft mer än sammanlagt 4-5 repliker i hela filmen är det långt ifrån min favoritkaraktär hon har spelat. Chris Hemsworth pratade desto mer men trots det var det svårt att hitta något djup i någon av karaktärerna. Men som sagt, det mesta som en sann action-nörd uppskattar med den här filmen gick mig nog förbi. Dock har den här filmen öppnat mina ögon för actiongenren och jag kommer definitivt gå hem och se de tidigare Mad Max-filmerna. Vem vet, nästa gång kanske jag kan ge en riktig recension?