Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Tigrar (2020)

Så njuter du av fotbolls-EM som filmälskare!

Daniel Turfors | Krönika
23 juni 2021
Daniel Turfors | Krönika
23 juni 2021

En filmkännares guide till fotbolls-EM eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bollen.

Tropisk hetta, kall öl och dessutom fotbolls-EM. Som filmälskare kan sommaren vara en hård tid. Varken filmkvällar eller förslag om svala biografbesök lyckas locka till hurrarop från umgängeskretsen. Men det finns hopp – Filmtopps Daniel Turfors tipsar om hur även du kan börja njuta av EM-matcherna.

När jag fyllde 24 så började jag, nästan på dagen, plötsligt tycka om fotboll – något som innan dess mest varit mig förknippat med magont och skam.

Det var som en slags high school-klyscha där detta nöje fick kliva åt sidan eftersom jag istället valde att ägna mig åt ”riktig kultur” och hellre såg en film eller lyssnade på en vinylskiva. Som om dessa upplevelser av någon anledning var omöjliga att förena.

Kanske blev jag vuxen den dagen. Jag slutade att ängslas och söka en identitet med intressen som var tvungna att spegla den jag kände mig vara på insidan – kanske hade jag, om jag gett det en ärlig chans, gillat fotboll hela tiden.

I vilket fall som helst tror jag inte att jag är ensam om att prioritera vissa intressen framför andra och därför är jag nöjd om jag kan hjälpa åtminstone någon av Filmtopps läsare att uthärda denna fotbollssommar, när biograferna och filmkvällarna för många plötsligt sätts på paus.

Den här krönikan är därför menad som en filmkännares guide till fotbolls-EM och ett försök till att visa på varför de båda nöjena faktiskt är så långt ifrån olja och vatten som det går.

LÄS MER: 6 fotbollsfilmer du måste se

Från Harry Potter till Alexander Isak.

Jag, om någon, förstår. Varför ska man bry sig om en match mellan Nordmakedonien och Ukraina när det finns betydligt viktigare saker att lägga sin energi på – till exempel att ta reda på hur det faktiskt går för familjen i A Quiet Place II?

Faktum är att sportens höjdpunkter med rätt blick kan kännas som en lika storslagen och dramatisk upplevelse som vilken storfilm som helst. Ett narrativ i EM är så pass mångfacetterat och fraktalt att det till och med kan kännas som att se på tusen filmer på samma gång.

För den flitige Filmtopp-läsaren som förkovrar sig i nyheter från Hollywood har vi hela maskineriet bakom turneringen att bevittna. Sedan har vi aktörerna, i det här fallet fotbollsspelarna – och då menar jag inte filmningar och maskningar (även om det också kan vara ett Oscar-värdigt skådespel att se på) – utan heroiska giganter som för många kan frammana exakt de känslor som Iron Man eller Batman gör.

Precis som Harry Potter manade mig till läslusta och kanske är en av anledningarna till att jag skriver idag, så kan jag garantera att Alexander Isak får hur många ungar som helst att ge sig ut i grannskapet för att för första gången sparka på en boll i sommar.

Precis som Batman kan fotbollsspelare komma i många olika skepnader. Vilken spelartyp fastnar du för?
Precis som Batman kan fotbollsspelare komma i många olika skepnader. Vilken spelartyp fastnar du för?

Fotbollsplanen är en scen för drama.

Vi har dessutom scenen, eller fotbollsplanen, där pjäsen utspelas och den dramatiska dikotomin som vi kommit att anamma in i folksjälen får bredas ut.

Imperiet mot rebellerna, David mot Goliat eller kanske bara en kaosartad fars – allt beror på vilken blick man har och vilka känslor man projicerar in i det stundande mötet. Ett möte som precis som vilken film som helst kan delas in i tre akter: första halvlek, andra halvlek och de nagelbitande sista minuterna där allt kan ställas på sin spets och gå från feel good till tragedi, eller tvärtom.

Precis som en filmupplevelse så samlar också fotbollen människor – gärna med popcorn på bordet. Allt kretsar kring den gemenskap och de känslor vi får dela när vi tar del av berättelsen som visas framför oss.

Som till exempel glädjen när ett gäng underdogs tar sig vidare och skräller. Eller de chockartade (och smaklöst filmade) scenerna och efterföljande tårarna när den danske spelaren Christian Eriksen plötsligt föll ihop i ett hjärtstopp under Danmarks första EM-match i år – han överlevde, tack och lov, och en kollektiv utandning kunde därmed höras i hela Europa.

Både fotboll och film är kultur och jag hoppas att få är så pass inskränkta som jag varit när jag gått i tjugofyra år och trott att de är diametrala motsatser. Man kan gilla Bergman och samtidigt njuta av en allsvensk match en söndag i maj, och på samma sätt som man kan fascineras av Daniel Day-Lewis skådespeleri så kan svallande känslor uppstå när någon på planen gör något så pass oväntat att inte ens Shakespeare hade kunnat dikta upp det.

Precis som med film, så ger en fotbollsturnering eller match tillbaka lika mycket känslor som man väljer att investera i det – och sen mycket mer.

Så för all del. Unna dig lite fotbolls-EM i sommar – tar det emot, se det helt enkelt som en serie filmer och hitta dina favoritkaraktärer eller favoritlag och försök att se dramat mellan raderna. Funkar inte ens det? Låtsas som att du tragglar igenom världens längsta Ed Wood-produktion – även det är ju faktiskt en kulturupplevelse.

LÄS MER: De bästa svenska filmerna 2021