Barndomsfavoriter - håller "Mars Attacks" idag?

Min uppgift är att bänka mig på TV-soffan och se om mina gamla barndomsfavoriter. Har favoritrullarna från förr åldrats som ett högklassigt vin eller som en ekologisk banan under rötmånaderna?

Det är dags att återigen bunkra upp med toalettpapper, burkmat och hälsoartiklar: utomjordingarna invaderar! Idag har det blivit dags för Tim Burtons Mars Attacks att pulveriseras av vuxenblickens kulörta laserpuffra. Mars Attacks invaderade filmvärlden 1996 och stoltserar med en riktig all-star cast i form av Jack Nicholson i dubbla roller, Pierce Brosnan, Glenn Close, Sarah Jessica Parker och Natalie Portman… för att nämna några!

Jag har delat upp filmen i tre segment där skiljelinjen mellan mina åsikter som barn mot mina åsikter som vuxen framträder tydligast. Mycket nöje!

Marsianerna - The Ultimate Trolls!

Vad mina barnögon såg: Mars attacks lockade sällan fram några hjärtliga skratt hos mig. Istället förfärades jag över vilka oförskämda svin marsianerna var som, med fredsfanan i högsta hugg, njöt av att pumpa människor fulla med frätande, kulörta laserstrålar. Vi människor ansträngde oss till bristningsgränsen med politisk korrekt diplomati och försökte rulla fram röda mattan, men ständigt gick vi bet. Utomjordingarna i Mars Attacks var kvacksalvande, lögnaktiga skitstövlar som enbart lockade fram förakt hos undertecknad.

Vuxenblickens dom: Marsianerna är en drös retstickor; tvättäkta troll som hälsar med samma näve de just rensat arslet med. Och vet du vad? Det är genomgående hysteriskt roligt. Tim Burton snickrar ihop ett personligt och vanvettigt b-doftande kärleksbrev till 50-talets rymdinvasionsrullar och slänger in en hel del av Gremlins i sin gestaltning av de diaboliska marsianerna. En rolig, cynisk och lättsam tittning. 

Tantmusik = Exploderande hjärnor!

Vad mina barnögon såg: Tids nog fick mina smilband till slut erkänna sig besegrade. Mars Attacks upplösning vände ryggen till genrens kärlek till pyroteknik och explosioner, istället blev uppstod vår frälsare från de mest obskyra av platser. Äntligen fick en tant bli vår frälsare! Vår hjälte bombarderar sedan erövrarna med ett hänsynslöst, och perfekt framavlat vapen: Slim Withmans dänga Indian Love Call. Sången penetrerar bokstavligt talar marsianernas hjärnor och nu var skrattfesten ett faktum. 

Vuxenblickens dom: Vilken oerhört märklig film Mars Attacks är! Finalen är hysteriskt underhållande, men säger samtidigt något mer. Karaktärerna i Mars Attacks är allihopa självcentrerade stollar, avtrubbade av sina polerade personas för att bry sig om våra nya utomjordiska bekantskaper. Alla plöjer sin egen agenda och straffet blir death by laserstråle. Istället blir det farmor, en motoriskt och mentalt hindrad tant som av misstag kliver fram och hindrar invasionen, till tonerna av hennes favoritsång. Det är otroligt skoj och en smula tänkvärt utan att för den delen bli någon moralkaka.

Kärleksbrev till B-film.

Vad mina barnögon såg: Jag älskade film redan som barn, men någon djupare vandring i det snår som är subgenres var inget jag lyckats ta mig ut på. Science fiction var Star Wars och Starship Troopers och jag hade svårt att bredda paraplybegreppet. Därför fick jag aldrig riktigt grepp om Mars Attacks. En cynisk, våldsam komedi med rätt risiga effekter och barnsligare estetik än 90 procent av innehållet i min leksakshylla. Jag uppskattade dessa nya nyanser och smaker Mars Attacks bjöd på men jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig. 

Vuxenblickens dom: Mars Attacks är en enda buffé av hyllningar till 50-talets rymdinvasion och B-rullar. CGI-effekterna gör inga som helst försök att integreras trovärdigt utan nyttjas efter en medveten "in your face"-metodik som förstärker skimret att Mars Attacks är en självmedveten B-film med budget. Jag uppskattade min återtitt. Det är genomgående kärleksfullt filmskapande som Burton navigerar genom.

MER LÄSNING

• Barndomsfavoriter: Håller verkligen Mulan idag?
• Barndomsfavoriter: Håller Space Jam idag?
• Barndomsfavoriter: Håller Men In Black idag?

Domen: Håller Mars Attacks idag?

Du kan med glädje och lättnad låta Mars Attacks ta ännu en snurrtur i din DVD-spelare. Burtons homage har ett kraftigt bultande hjärta och som hyllar B-filmsgalningen i oss alla. Det är ren, skär och skamlös underhållning som inte gör anspråk på att försöka vara någonting annat än just det. Visst, filmens hysteriska ton filtrerar säkerligen bort en hel del filmfans och berättandet, med sina tiotal huvudpersoner, är ofokuserat och haltar stundtals, men det är brister i ett annars otroligt välsvarvat och självmedvetet paket.