Stjärnorna om ”Je m'appelle Agneta” på Netflix: ”Saknar ingenting från boken”

Je m'appelle Agneta är berättelsen om en kvinna som aldrig fått ta plats och om vad som händer när hon äntligen får det. Nu är Emma Hambergs älskade roman en Netflix-film, regisserad av Johanna Runevad och med Eva Melander och Claes Månsson i huvudrollerna. Vi träffade alla fyra för att prata om färger, dans och att sluta känna sig fel.

“Jag saknar ingenting från boken”

Emma Hamberg jämför processen att adaptera sin egen bok med att göra dokumentärfilm.

– Man har spelat in enormt mycket och så fort man gör ett klipp går man bort ifrån verkligheten. Men om man gör hundratusentals klipp för att komma närmare kärnan i historien, då är det ju det som ska vara.

Det är regissören Johanna Runevad som har gjort de klippen. I boken har Agneta ett starkt inre och roliga observationer. I filmen är hon någon som inte tror sig ha något att tillföra världen överhuvudtaget.

–  Einars funktion i boken är att hon ska våga ta fram sina inre färger. Men i filmen blir hans funktion att ta fram färgerna hon inte hade en aning om att hon hade. För med honom, vågar hon känna sig fel, och vågar därför testa sina färger ohämmat, säger Johanna.

Och ändå, menar Emma, är allting med.

– Jag har sett filmen många gånger och jag saknar ingenting från boken.

LÄS OCKSÅ: Nya svenska Netflix-filmen ”Je m'appelle Agneta” är omöjlig att inte gilla

Agneta är inte Emma – Agneta är alla

Karaktären Agneta bygger inte på Emma själv utan på hennes läsare. På alla meddelanden som landat i inkorgen genom åren, berättelser som folk inte berättat för någon annan.

– Jag blir som en biktpräst. Vi kommer aldrig träffas. Och kanske förhoppningsvis visar jag med mina böcker att jag faktiskt inte dömer. För det gör jag inte. Jag är den största syndaren av alla, så vem är jag att döma?

Einar, den äldre franske man som förändrar Agnetas liv, är baserad på en verklig person. Emmas mans morbror, 87 år gammal, boende i ett kloster i Provence.

– Han är en av mina knäppaste, mest vitala vänner. Om det är någonstans de här osynliga, osedda människorna ska komma, så är det till det klostret. Och han ska få dem att hitta sina färger. För det handlar ju om att hitta en människa som ser dig med den där blicken.

Att det var just Johanna som skulle regissera var, enligt Emma, aldrig en fråga.

– Så fort jag träffade Johanna var det fullkomligt självklart. Hon tittade på mig första gången vi sågs med en odömande nyfiken blick. Vilket gjorde att jag genast blev fullkomligt gränslös. Och kände mig helt trygg i min gränslöshet.

– Det var kärlek vid första ögonkastet, bekräftar Johanna.

De dansade varje morgon på set

För att komma in i Agneta bestämde Johanna sig själv och Eva att dansa inför hela teamet varje morgon på set.

–  Dans är ju det värsta man kan göra för att släppa självmedvetenheten. Och vi skulle leva som vi lär, för att hjälpa Agneta att göra detsamma. Det var absolut otryggt till en början, men vi körde på. Och när vi hade dansat varje morgon i två veckor körde vi varje morgon utan någon skam överhuvudtaget. Och vi fortsatte – för vi upptäckte att det är mycket roligare att dansa in morgonen – även om man inte ”kan” – än att inte göra det. Och när man har börjat dansa, freaking fritt för ett helt team, då kan du göra rätt mycket, säger Johanna.

Käpprätt åt helsike och sedan något annat

Claes Månsson visste tidigt att han ville ha rollen som Einar. Det han inte visste var hur provfilmningen skulle gå.

– Jag tyckte själv att det gick käpprätt åt helsike. Det kändes inte alls bra. Jag fick inte riktigt fatt i det.

Han fick rollen ändå och när han försöker sätta ord på hur han hittat in i Einar, landar han snabbt i sig själv.

– Jag går väldigt mycket på intuition och försöker hitta Claes i Einar. Ju närmare sig själv man kan lägga rollen, ju bättre blir det oftast. Jag är en ganska glad person, men även den här sorgen som han bär på kände jag igen och hade lätt att komma in i.

Einar är en av bara två roller under hela karriären där han verkligen känt att det är han.

– Det är den här Einar och Willy Loman i en handelsresandes död, som jag gjorde i slutet på 90-talet. De två häftigaste rollerna jag har gjort.

Kemin med Eva var där redan från start, och fördjupades i ett dansrep med koreograf. Och sedan, på ett torg i Frankrike, hände en flashmob som aldrig ens kom med i filmen.

– Jag sitter och leker med ett litet barn. Bryter ihop. Och Eva börjar dansa med mig. Och efter ett tag tittar jag upp och hela torget dansar. Tio till femton par överallt. En tjej sitter och spelar dragspel. Det var så jävla häftigt.

“Kroppen ska inte tuktas – den ska roas”

Eva läste boken för första gången när förfrågan om provfilmning kom och gick sedan runt hemma och skrattade högt.

– Det blev en förälskelse i Agneta, berättelsen och vänskapen med Einar.

Hon menar att Agnetas resa är universell, långt bortom kön och ålder.

– Man låter omgivningen bestämma hur man ska vara, vad man ska tänka och vad man ska säga. Medan Agneta lyckas få fatt i det där att hon inte bryr sig om vad omgivningen tycker. Det är något alla människor över hela världen kan känna igen sig i.

Scenen som gjort starkast avtryck är den där Agneta för första gången provar underkläder framför en spegel.

– Den är en manifestation av något livsnödvändigt för alla. Den lever kvar i mig och hos många som ser filmen. Jag är tacksam och stolt, kanske båda, över att vi lyckades göra den på det sättet.

En rädsla inför scenen? Inte direkt.

– Jag har jobbat så mycket med kropp och nakenhet under min karriär.

Det hänger ihop med något hon bär med sig från Teaterhögskolan.

– En pedagog sa. En stor del av yrket är ju att göra sig av med sin förbannade personlighet. Och ju mer man kan göra sig av med sina privata grejer, desto djupare kan man komma i sitt skådespeleri.

Emma sammanfattar filmens hjärta.

– Vi har fått för oss att vi har en kropp för att den ska se ut, tuktas och in i smala ramar. Men vi har ju en kropp för att njuta och älska och bära och hålla på med.

Eva sätter punkt med fyra ord.

– Kroppen ska inte tuktas. Den ska roas.

“Je m'appelle Agneta” finns att streama på Netflix den 29 april men finns redan nu att se på utvalda biografer.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.