”Tony” är den bästa biografin på många år – nytt drama med Antonio Banderas

Fullsatt. Att festivalens öppningsfilm skulle dra folk var jag ganska så inställd på, men inte att kön skulle slingra sig ett kvarter 30 minuter före speltid. Förhoppnings kommer de som nekades i dörren kommer att se Tony vid ett senare tillfälle – den bästa biografifilmen på många år.

Min egen relation till Anthony "Tony" Bourdain (1956-2018) är egentligen ganska begränsad. Risken finns alltså att den mer inbitne kan tycka att det saknas vissa anekdoter från titelpersonens struliga ungdom, men det är inget jag kan uttala mig om. Däremot kan jag med säkerhet säga att det är en väldigt kompetent berättad film –som aktivt försöker undvika "Wikipedia"-fällan och istället fokuserar på en avgörande sommar i huvudpersonens liv – där man genom att lära känna "Tony" och känna hur han förändras blir en del av hans resa. 

"Show don't tell" helt enkelt. Och regissör Matt Johnson (icke att förväxla med punklegendaren med samma namn) lyckas.

LÄS OCKSÅ: Nu finns sommarens mystiska dinosauriefilm att se på bio

Förtjänar en smäll på käften

Filmen inleds med ett citat från Bourdains bästsäljande självbiografi Kitchen Confidential, om att han var odräglig som ung och förtjänade en smäll på käften. Och jag kan inte annat än hålla med.

1976. Tony är en pretentiöst, arrogant och självupptagen översittare, som ständigt ljuger och knappt duger till någonting. Förutom att försöka överglänsa sina jämnåriga med vad han alldeles uppenbart tycker är ett bländande intellekt. Dominic Sessa är utmärkt i huvudrollen och det är väl inte någon högoddsare att det blir en Oscarsnominering. 

Tony vill bli författare – skriver inget. Ansöker om ett författarstipendium – nekas. Blir kär i en tjej (Emilia Jones) – hon vill typ inte veta av honom. Men det skiter han i. Istället stalkar han henne över sommaren på en semesterort där han i hemlighet börjar jobba på en skaldjursrestaurang. Hemligt eftersom han har sagt till precis alla att han har fått stipendiet och är författare.

MER LÄSNING: Filmer om mat – 9 filmer för matälskare

En av filmvärldens stora mästare

Eftersom han inte har några pengar får han sova i restaurangägarens hammock i utbyte att han jobbar gratis som diskare. Restaurangen i fråga, The Flagship, måste vara hälsoinspektörens värsta mardröm. Hälften av alla kockar knarkar. De använder aldrig handskar. Och eftersom de fester hårt varje natt blir det väldigt många köksspyor. Värst av alla är Sal (Leo Woodall) med obefintligt konsekvenstänk. 

Restaurangägaren spelas av Antonio Banderas – en av filmvärldens stora mästare, som har briljerat sedan 1980-talet. Han ser något i Tony och tar honom under sina vingar. Men allt Tony kan tänka på är Nancy, tjejen vars hjärta han har rest för. 

En virvelvind som litar på sin publik

Tony är en virvelvind, som hela tiden litar på sin publik, förklädd som en klassisk coming of age-historia. Det är också en lyckad svart komedi och emellanåt ett ganska gripande drama – främst på grund av Banderas patos. I en helt underbar scen fiskar de under nattens småtimmar när Banderas plötsligt drar fram ett gevär för att avrätta en tonfisk. Jag tycker att det är en talande scen för filmen i stort. Hur vi hela tiden rör oss i ett vilande kaos där nya överraskningar lurpassar.

Värt att nämna är också Jay McCarrols lysande soundtrack, som komplementeras av ett pärlband av låtar från bland andra Jonathan Richman, Lou Reed och Karen Dalton.

Det blir en stark rekommendation från min sida. 

"Tony" har svensk biopremiär den 18 september.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Tony