Recension: The Son (2022)
Regissören bakom "The Father" med film om psykisk ohälsa
När Florian Zellers film "The Father" med Anthony Hopkins i huvudrollen kom möttes den direkt av jubel och flera fina nomineringar. Nu är Zeller tillbaka med "The Son", som ses som en form av prequel till hans hyllade dramafilm.
Zellers film "The Son" är baserad på en pjäs med samma namn, som han själv skrivit. Filmen kretsar kring advokaten Peter (Hugh Jackman) och hans familj, kanske främst hans son Nicholas (Zen McGrath). En dag får Peter ett besök av sin exfru Kate (Laura Dern) som har tråkiga nyheter om deras gemensamma son. Nicholas har inte varit i skolan på flera veckor och hon har sett på Nicholas att han inte mår bra. Men riktigt hur dåligt Nicholas faktiskt mår är det ingen som vet.
Peter tänker att det nog blir bra om Nicholas kommer och bor hos honom och hans nya kärlek Beth (Vanessa Kirby). Men ganska snabbt märker Peter att sonen mår sämre än vad han först trott och att Nicholas är djupt deprimerad. Tillsammans med Beth och Kate försöker han desperat göra allt han kan för att Nicholas ska må bra igen, men Nicholas depression blir bara djupare och djupare, dag för dag.
Når inte hela vägen, trots storspelande Jackman
Det råder inga tvivel om att det är regissören bakom The Father som ligger bakom The Son när man ser filmen. Grunden med familjebanden, relationer och människans psyke är med även här. Och precis som första filmen i Zellers trilogi gör The Son allt den kan för att få oss att fundera, känna och reflektera. Det lyckas den också med till stor del, men inte alls lika bra som första filmen gjorde. Det känns inte lika säkert och klockrent och filmen behöver ett tag innan den hittar sin plats. Men inte heller då lyckas den nå hela vägen.
Med det sagt är det ingen dålig film, den har bara lite att leva upp till som prequel till mästerverket The Father. Den här gången har Zeller valt att fokusera på den psykiska ohälsan och hur den kan påverka en hel familj. I filmen om den alzheimersdrabbade pappan lyckades Zeller med sin filmkonst få publiken att känna sig drabbade av sjukdomen, något som gjorde filmen oerhört minnesvärd. Något sånt får vi tyvärr inte vara med om denna gången, utan regissörer får helt och hållet lita sig på sitt manus och sina skådespelare. Det är här som filmen tyvärr tappar.
För även om det är en minst sagt stjärnspäckad ensemble som Zeller fått med sig lyckas inte stjärnorna lyfta filmen lika högt som The Father. Hugh Jackman storspelar och såg nog detta som en sorts showreel till Oscarsjuryn. Även nytillskottet i 20-årige Zen McGrath imponerar, men är något ojämn. Ojämnt är även filmens manus med höga toppar och djupa dalar som inte alls känns lika klockrent som se översatt till duken i The Father. Vilket är synd, för med handlingen hade detta kunnat bli minst lika bra, om inte bättre.
Efter succéfilmen "The Father" har Florian Zeller alltså gjort ännu en stark och drabbande film i vad som verkar bli en tematisk trilogi. Dock når filmen om sonen inte riktigt lika högt som filmen om pappan. Det är ingen dålig film, men ett relativt svagt manus och en haltande historia som inte når hela vägen gör att betyget blir något lägre än vad många kanske hade hoppats på. Nu får vi bara hoppas att trilogins tredje film blir dess bästa.
"The Son" har svensk biopremiär den 20 januari.