Nu på bio

Det senaste på biofronten!

The French Dispatch (2021)

The French Dispatch (2021)

  • 1 tim 48 min
  • Komedi, Drama
Emil Oscar Rasmussen | Recension
18 oktober 2021
Emil Oscar Rasmussen | Recension
18 oktober 2021

Ännu ett lekfullt konstverk signerat Wes Anderson

"The French Dispatch" hade egentligen krävt två recensioner. En för alla som tycker om Wes Anderson och en för alla som inte ser storheten i det han gör. Tillhör du den första skaran är det här filmen för dig. Tillhör du den andra skaran är den potentiellt din värsta mardröm – för mer Wes Anderson än så här tror jag inte det kan bli.

  • Regi:
    Wes Anderson
  • Manus:
    Wes Anderson, Jason Schwartzman, Roman Coppola, Hugo Guinness
  • I rollerna:
    Bill Murray, Léa Seydoux, Timothée Chalamet, Saoirse Ronan, Tilda Swinton, Frances McDormand m.fl.
The French Dispatch
Foto: 20th Century Studios.

Oavsett vad du tycker om Wes Anderson och hans filmer så finns det mycket att beundra med The French Dispatch. Filmen är ett visuellt konstverk där så gott som varje bildruta hade kunnat ramas in och sättas på väggen. Även om du skulle vara en person som har svårt för Andersons unika berättarstil kommer du – med största sannolikhet – att kunna njuta av själva hantverket du ser framför dig.

Personligen kommer jag inte att placera The French Dispatch på min lista över Andersons bästa filmer, men den är trots allt bättre än det mesta jag sett den senaste tiden. Dessutom går det inte göra annat än att beundra regissörens stilsäkerhet. Varje scen är en mindre explosion av kreativitet som på ett inspirerande sätt visar upp allt det som gör Wes Anderson unik.

Handlingen i filmen kretsar kring "The French Dispatch Magazine", en publikation som ges ut av en amerikansk redaktion under 1900-talet, i den franska (fiktiva) staden Ennsui-sur-Blasé. Under filmens gång tar tidningens journalister med oss på de makalösa och detaljrika äventyr som de skriver om för tidningen.

LÄS OCKSÅ: Wes Anderson – 7 saker du inte visste om regissörens filmer

En varm hyllning till journalister

En av de främsta styrkorna hos The French Dispatch är dess intention, som lämnade mig med en väldigt varm känsla.

Filmen har beskrivits som ett kärleksbrev till journalister och det är ingen hemlighet att Wes Anderson hämtat inspiration från "The New Yorker" för att skapa filmens karaktärer och de separata historier som vi får ta del av.

I eftertexterna tillägnar Anderson dessutom filmen till en rad olika skribenter som skrivit för den amerikanska publikationen sedan den grundades 1925, och det märks att filmen är en hyllning till dem.

Poängen är inte att ge oss en lättsmält berättelse som tar oss från A till B, utan att vurma för en typ av journalistik och journalister från en annan tid.

För somliga (inklusive mig till viss del) kommer greppet med de olika journalisternas historier att stå i vägen för helhetsupplevelsen, men det går inte att komma ifrån hur uppriktig hyllningen känns, vilket gör att det för min del känns okej att andra delar blev lidande.

Samtliga av äventyren vi får följa med på är dessutom underbart underhållande var för sig. Jag hade inte haft något emot att se filmens tre huvudberättelser expanderade till egna långfilmer.

LÄS OCKSÅ: Wes Andersons filmer – från sämst till bäst

Varje intention utförd till perfektion

The French Dispatch
Foto: 20th Century Studios.

Frågan är om Wes Anderson kan ha fulländat allt det som vi förknippar med honom, med The French Dispatch.

Samtliga av hans filmer innehåller moment som får en att tänka, "ah, det där är typiskt Wes Andersonskt", men med The French Dispatch får man den känslan redan efter två sekunder och sedan håller den i sig genom resten av filmen.

Innehållet är skruvat, skådespelet underfundigt, fotot från svartvitt till färgglatt, för att i nästa stund gå över i tecknat – i The French Dispatch spelar Wes Anderson ut hela sitt register och oavsett vad man i slutändan tycker om filmen som helhet, så är den ett glasklart bevis på att Anderson är något alldeles unikt och att han vet precis vad han gör.

Ett replik som återkommer flera gånger i filmen (från Bill Murrays karaktär) lyder: "Make it sound like you wrote it that way on purpose". Det är en diffus uppmaning som på något sätt känns självklar med tanke på hur avsiktligt jag upplever precis allting i The French Dispatch.

Det är inte alltid självklart vad Wes Anderson vill säga, men för mig känns varje sekund i "The French Dispatch" medveten och varje intention känns utförd till perfektion. I det långa loppet är det denna medvetna unika prägel som gör att Anderson sannolikt kommer att kommas ihåg långt efter att han gjort sin sista film.

"The French Dispatch" har biopremiär den 22 oktober.

LÄS OCKSÅ: Astroid City är namnet på Wes Andersons nästa film