Recension: Gifta (säsong 1)
En serie om livet och den långtråkiga vardagen
Den brittiska serien “Gifta” hade premiär i Storbritannien under 2022 och kommer nu till SVT Play. Här visas den vardag ett par lever i som varit gifta i flera år och den tristessen som kommer med att leva i ekorrhjulet dag ut och dag in. Igenkänningsfaktorn är hög, men serien lyfter aldrig och är mer intressant än underhållande.
Efter att ha varit gifta i 27 år flyter livet på i samma gamla vanor för Emma (Nicola Walker) och Ian (Sean Bean). De bor tillsammans i ett litet hus i Storbritannien, Emma arbetar på en advokatfirma och Ian ser sig om efter ett nytt jobb. De har tagit sig igenom livets med- och motgångar tillsammans, förlorat en son, adopterat en dotter och tagit hand om sina respektive föräldrar.
Om dagarna när Emma är på jobbet gör Ian det han kan för att fördriva tiden utan frun. Han går till gymmet eller mataffären och försöker desperat konversera med alla han möter. Samtidigt får man följa dotterns jakt på kärleken och karriären som musiker, fast allt hon egentligen verkar vilja är att familjen ska lära sig kommunicera med varandra.
Intressant ment inget som tilltalar
Emma och Ian framställs som vilket par som helst som varit gifta i nästan 30 år. De bråkar om potatisar och vilken sorts kyckling de ska köpa. När den ena är upprörd vågar den andra knappt närma sig. De samtalar om ytliga saker som hur deras respektive dagar varit och aldrig om någonting djupare. Stämningen är för det mesta stel och långtråkig, och det är därför samma känslor man lämnas med som tittare. Det händer ingenting annat än att man får följa deras vardag, och med tanke på den igenkänningsfaktor som här kan finnas för många är en serie om ens egen vardag kanske inget som tilltalar.
Det går att dra paralleller till sitt eget liv, antingen om man lever som paret gör eller om man som yngre känner igen sig i någon av de övriga karaktärerna, och det är det som gör serien intressant. Den beskriver vardagen som den ser ut när man finner sig i det livet man lever, och varken vill mer eller mindre med det, vilket faktiskt gör en smått deprimerad. Efter att ha sett den här serien vill man helst bara ut och göra allt möjligt man kan komma på och leva livet, inte prata duschtvålar med en som arbetar i mataffären.
Blir jobbigt att se på
Allting som sker är för det mesta obekvämt, vilket antagligen också är meningen. Varje gång Ian försöker närma sig någon för att bara få bli sedd och ha någon att prata med, är han så bortkommen att det blir jobbigt att se på. Och inte jobbigt på det sättet att man tycker synd om karaktären, utan mer att man känner att det inte är någonting att se. Skådespeleriet bidrar självfallet till den här känslan av stelhet som infinner sig mellan karaktärerna, och det är en bra beskrivning av verkligheten. Som sagt är det på så sätt intressant gjort med tanke på att det är enkelt att känna igen sig.
Under seriens gång förväntar man sig att någonting ska ske som ska ställa familjen eller paret på prov. Det enda är att Emma åker iväg på en konferens med sin chef vilket påverkar Ian, men det leder inte till någonting. Därför är serien lika långtråkig som vardagen de befinner sig i. Tempot är otroligt lågt och det känns som att serien hade kunnat göras om till en kortfilm och få fram samma budskap.
“Gifta” är en serie som väcker många intressanta frågor kring diverse teman angående ens vardag och hur man egentligen vill leva sitt liv. Man känner sig dock aningen obekväm i och med detta och det finns ingen direkt underhållning med serien. Hade man känt någonting för karaktärerna och deras tillvaro hade det eventuellt blivit ett bättre slutresultat, men nu gör man tyvärr inte det och därför är det inte mycket att se.
“Gifta” har premiär den 10 maj på SVT Play.