Recension: Vem är du, Mamma Mu? (2023)
Muusigt med Mamma Mu
Svenska folkets favorit-ko är tillbaka och denna gången med en existentiell kris. Filmtopps Eric Diedrichs tycker att "Vem är du, Mamma Mu?" bjuder på trevlig underhållning för de yngre – och de med småbarnasinnet kvar.
Världens kanske konstigaste ko Mamma Mu (Rachel Molin) är tillbaka på bioduken och givetvis i sällskap av sin snusförnuftiga kompanjon Kråkan (Johan Ulveson). Det är också årets förmodligen första julfilm med snöklädda skogar, is och en tomte.
Inspirerad av gårdsbarnen får Mamma Mu för sig att sätta upp en muusikal, något som Kråkan desperat vill stoppa. Sådana dumheter ska ju inte en ko hålla på med. Nej, de ska idissla och stå alldeles stilla. För hur skulle världen se ut om ingen gjorde vad de borde? Lite samma gamla vanliga visa, med andra ord.
Dags att bli en vanlig ko, Mamma Mu?
När Lillebrors slitna, gamla nalle försvinner får Mamma Mu annat än Kråkans träighet att tänka på. Det var nämligen hon som hade gosedjuret senast. Fast besluten om att ställa allt till rätta ger sig hon och Kråkan, som faktiskt börjar använda sin fantasi i rollen som ett slags detektiv-alter ego, ut på jakt efter den gamla leksaksbjörnen. Men det hela utlöser något av en existentiell kris för Mamma Mu, som börjar fråga sig vem hon egentligen är och om det kanske inte bara är bäst att vara en vanlig ko.
Precis som fjolårets Mamma Mu hittar hem bjuder även där filmen på en hel del trevlig familjeunderhållning. Mycket tack vare fantasifulla, filuriga detaljer, roliga musikalnummer och utmärkt röstskådespel. Det är helt enkelt väldigt välgjort med en stor respekt för källmaterialet.
Nu förstår till och med jag att en barnlös filmkritiker på 33 bast knappast är målgruppen, men så länge man har lite småbarnasinne kvar är Vem är du, Mamma Mu? trevlig tittning.
"Vem är du, Mamma Mu?" har biopremiär 25 augusti.