Nya ”Predator: Badlands” är en ”ruskigt cool” film

1987 introducerades ett av filmvärldens mest originella monster. Rovdjuret, en Yautja, landade i den centralamerikanska djungeln och förvandlade ett helt förband macho-tuffingar till välputsade troféer. En ny, blodtörstig, stjärna tändes på Hollywood-himmeln och givetvis började drömfabrikens maskineri snurra med full kraft. Nu är det dags för den sjunde filmen, Predator: Badlands, att putsa kranier på löpande band och undertecknad har bjudits på riktigt mys i en genre-buster som både är modig, uppfräschande och ruskigt cool.

Dek är en ung och driven Yautja med en ovanligt liten kroppshydda. I hans klan ses han dock knappast som en apex, istället behöver han ständigt bevisa sitt värde på grund av sina fysiska tillkortakommanden. Dex står lägst i sin familjs hierarki och detta ställs på sin absoluta spets när det visar sig att hans pappa planerat att mörda honom, som ett sätt att kapa svaga grenar från familjeträdet. Dex älskade broder, Kwei, åläggs att slutföra uppdraget men vänder sig i sista stund mot den patriarkala makthavaren. Istället faller Kwei offer för pappas svärd och Dex skickas till helvetesplaneten Genna.

LÄS OCKSÅ: Så bra är TV4:s nya storsatsning ”Vi kommer i fred”

Genna är en sorts Darwinistisk mardröm, där samtliga organismer lagt plattan i mattan på evolutionens gaspedal. För varje glupsk best finns en ännu värre och t.o.m. planetens vackra ängar är konstruerade av sylvassa rakblad. Genna huserar den ultimata besten, odjuret som står som herre på den evolutionära täppan: Kalisken. Lyckas Dex dräpa denna förfärliga best skulle han vinna tillbaka familjens gunst och hederns vågskålar skulle äntligen balanseras. Dock kastas det en hel del grus i maskineriet, inte minst när Yautjan motvilligt paras ihop med Weyland-Yutani synteten Thia (Elle Fanning) och hamnar mitt i en pågående konflikt.

Kreativt modigt äventyr med en inspirerad Elle Fanning

Det är som att Dan Trachtenberg läst mina tankar. Det känns som att regissören är precis lika trött som jag på filmseriers totala tillit till nostalgi och försök att återskapa klassikerna, istället för att öppna upp och leta efter nya grepp. Predator: Badlands bränner upp filmseriens etablerade regelbok och förvandlar en av filmhistoriens mest blodtörstiga och ikoniska monster till protagonist. Kommer Predator-puritaner slå bakut? Ja, säkert, men jag älskar den här viljan och kreativa mod som krävts av Trachtenberg, som dessutom ger resultat. Badlands är ett kul sci-fi äventyr och en genre-buster.

Faktum är att det är inte bara berättande-perspektivet som kastats om. Badlands är mil ifrån sina blodiga monster-rötter och delar istället DNA med klassiska samuraj-filmer alá Kurosawa och 80-talets buddy-cop-filmer. Humor spelar en central roll och majoriteten av den landar, mycket tack vare en mycket inspirerad prestation av Elle Fanning, som fungerar som energiskt bollplank mot Deks stoiska uppsyn. Det är en väl beprövad formula, som kanske spelar sina kort lite väl konventionellt, men som ändå känns fräscht i en Predator-kontext.

LÄS OCKSÅ: Lysande skådespel i Netflix nya miniserie ”Death by Lightning”

En föredömlig mix av genrer

Jag hade ruskigt kul med Predator: Badlands som lyckas mixa genrer på föredömligt vis. Det finns precis lagom med substans och karaktärsdjup för att hålla mig investerad i de allt mer fantastiska händelserna, ja, eller i alla fall till en bit in i tredje akten. Badlands är genomgående pepprad med stora, episka slag som balanserar precis på dumhetens rand, men under filmens avslutande actionsekvenser så börjar måltiden bli lite väl kalorifattig. Bossfighterna avlöser varandra och de ljuvliga tonerna av klassisk samuraj-film och lagom tänkvärda karaktärsintriger hamnar på sparlåga, tyvärr.

Det känns dessutom som att det ligger en hel del scener gällande karaktärernas utveckling som hamnat på klippbordet till förmån för ett snabbt och explosionsartat avslut, tyvärr.

En svag tredje akt till trots så gillade jag Predator: Badlands skarpt och om Trachtenberg får agera modell för trötta filmseriers framtid så är jag helt och hållet ombord. Saknar du råbarkade soldater som sprättas upp till tonerna av Alan Silverstri så kommer din besvikelse bli tung. Om du är suktar efter en modig, gullig och cool nysatsning för allas vårt Rovdjur så har du kommit rätt!

Trean är råstark och det är betydligt närmare än fyra än en tvåa, men filmens tredje akt är tyvärr för svag för att ett högt betyg ska kunna kännas motiverat. 

”Predator: Badlands” visas nu på bio.

LÄS OCKSÅ: ”Årets coolaste film” har nu premiär: ”Hejdlöst underhållande”

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.