Så bra är TV4:s nya storsatsning ”Vi kommer i fred” – premiär idag
Recension: ”Vi kommer i fred” (2025)
TV4:s stora dramasatsning för hösten, ”Vi kommer i fred”, har stora ambitioner och fallhöjden blir därför bara större. Baserat på de fyra avsnitt som gjorts tillgängliga för recensioner är det ett ganska fritt fall vi har att göra med.
”Vi kommer i fred” siktar mot stjärnorna. Den är inte bara Sveriges första riktigt stora Science Fiction-satsning, med Tusenbröder-författaren Lars Lundström som skapare, den har också två av Sveriges mest kända skådespelare i spetsen, och en gedigen cast som omger dem.
Det syns också att man spenderat en stor budget på de visuella effekterna och att göra serien till en riktig blockbuster. Den tekniska produktionsnivån är hög, men samtidigt inte tillräckligt hög, och berättandet känns mest som en stel kopia av amerikanska föregångare. Man får berömma risktagandet, men det här är ingen chansning som går hem.
LÄS OCKSÅ: Jonas Karlsson nya thrillerserie närmar sig premiär: ”Levande mardröm”
En hyfsat lovande premiss som förlorar sin potential
Serien har en hyfsat spännande premiss. Ett gigantiskt alienliknande föremål uppenbarar sig ovanför Stockholmshimlen och får panik att bryta ut. Hela världen följer händelseförloppet och den svenska regeringen måste agera fort, utan någon manual för hur man ska hantera en övernaturlig hotbild.
Fares Fares spelar myndighetschefen för civilt försvar, och Evin Ahmad en biolog som desperat försöker hitta svar när hon upptäcker kopplingar mellan föremålet och mystiska kloaksvampar. Tillsammans utgör de en oväntad duo som samarbetar för att ta reda på vad det utomjordiska besöket egentligen innebär. Samtidigt sliter de med sina privata relationer.
Härefter kan handlingen ta många olika riktningar, men man väljer i slutändan att gå en förutsägbar väg som gör att serien – som dessutom haltar i flera andra aspekter – förlorar sin potential.
LÄS OCKSÅ: Alla avsnitt av älskade norska kriminalserien finns nu på SVT Play
”Vi kommer i fred” fokuserar på det sensationella och glömmer bort karaktärerna
Seriens verkliga brist är att den är på tok för plotdriven. Den är hastigt klippt och stannar sällan särskilt länge i de scener som faktiskt skulle kunna beröra. Jag förstår att man vill hålla uppe tempot för att det är mycket som ska hinnas med, men greppet gör för många nyckelscener lidande. Man glömmer bort att vi behöver komma närmare karaktärerna, som känns grovt underutvecklade. Det visuella spektaklet som får mycket fokus är – om vi ska vara ärliga – inte tillräckligt imponerande för att vi ska förlåta bristen på inre substans. Vi har trots allt redan gått igenom flera decennier av påkostad Hollywood-sci-fi. Det är svårt att påstå att Vi kommer i fred tillför något på den fronten.
Den spända ”Vita Huset”-dialogen som genomsyrar försvarsmyndigheterna fungerar inte heller. Karaktärerna sprutar ur sig högtravande begrepp och kommandon som – även om de faktiskt används i verkliga krissituationer – känns alldeles för konstruerade. Resultatet blir ett krystat, amerikaniserat försök som ständigt tar sig själv på för stort allvar.
Scenerna med Fares Fares och Evin Ahmad känns ibland mer naturliga, även om de två skådespelarna aldrig riktigt kommer till sin rätt. Med en försiktig dos humor och värme hade deras samspel kommit mer till liv.
”Vi kommer i fred” lever mycket på sina ambitioner. Det finns stunder som serien glimrar till och fungerar rätt bra, men för många gånger känns det som att man har tagit sig vatten över huvudet.
