The Valhalla Murders (2020)

Kata själv är en hårt arbetande poliskvinna som varken har tur i privat- eller arbetslivet. Relationen med ex-mannen hade kunnat vara bättre; den är ytterst frostig kring hur deras 16-åriga son ska uppfostras, och inte heller bra runt ex-mannens nya och unga flickvän. När Kata blir bortvald och missar hennes hett efterlängtade befordran, ökar hennes frustration ytterligare. Polisledningen tussar ihop henne med en annan nyanländ polis från Oslo, och snart upptäcker de att morden hör ihop på ett oroväckande sätt. 

Serien är producerad och utspelar sig på isländsk mark. Enligt Netflix-standard finns det dubbning till engelska men jag skulle starkt avråda er att använda den funktionen. Välj istället att lyssna på den intressanta norsk/svensk/danska-blandningen som är isländska så får ni den allra bästa upplevelsen.

För tankarna till "Bron".

Jag kan inte riktigt släppa liknelserna med vår egna Bron (2011-2018) och ikoniska ”Saga Norén, Länskrim Malmö”. Det är samma pappersprassliga kontor, minimalistiska inredning och en frustrerad ledande kvinna. På något sätt känns däremot Kata mer realistisk och lättare att relatera till.

The Valhalla Murders försöker inte återuppfinna hjulet eller överdramatisera. Det är ju ändå Reykjavik, inte Chicago. Den skrala och stammande presskonferensen hade lika gärna kunnat utspela sig i ett opersonligt konferensrum i Sverige. Den ettriga pressen som försöker ta sig förbi den statliga byråkratin skulle vi ha kunnat se i valfri svensk Wallander-film.

Jag kan absolut tänka mig att "The Valhalla Murders" känns exotisk och extra spännande för icke-nordiska invånare. Men även en sucker för den bistra, karga och fåordiga nordiska deckarstilen kan grotta sig ner i den här kusliga historien.

MER LÄSNING:
5 feel good-serier på Netflix att streama i vår
De bästa filmerna på Netflix 2020
Så bra är den nya svenska deckaren "Bäckström"