Snabbkurs i historia (säsong 1)

Snabbkurs i historia (säsong 1)

  • 10 x 20 min
  • Dokumentär
  • Netflix
Daniel Turfors | Recension
25 maj 2020
Daniel Turfors | Recension
25 maj 2020

"Helt blankt."

Filmtopps recensent Daniel Turfors får ett okaraktäristiskt huvudbry av Netflix senaste historieserie och grubblar över vad det är som inte klickar.

History 101 på Netflix
Foto: Netflix.

När jag möttes av uppgiften att Netflix skulle släppa Snabbkurs i historia, eller History 101, som den svenska titeln heter så kunde jag nästan höra Elton Johns ”Can You Feel the Love Tonight” stegra svulstigt i skallen. Med risk för att låta självförhärligande så tycktes ju korta, vassa takes med snygga animationer i ett historielektionspaket passa mig – som folk hatar att möta i Trivial Pursuit – som handen i handsken.

Med ett barns iver och ett fånigt grin på läpparna slår jag så igång det första avsnittet, som handlar om snabbmatens intåg i det moderna samhället och känner långsamt hur grinet tvättas bort och en förvirring uppstår. Jag tycker verkligen inte om det här. Men varför inte? Som recensent är det förstås en fundamental frågeställning att kunna besvara och något jag brukar vara bra på – men för första gången är det helt blankt.

Jag ser några avsnitt till. Arkivfoton blandas med informationsproppad grafik och en välgjord voiceover. Rymdkapplöpningen och Kinas uppgång behandlas, men jag känner mig tom och uttråkad – trots att jag streckkollat på och fullkomligt älskat liknande serier på Netflix, som Vox Explained. Jag börjar rannsaka mig själv, är det mig det är fel på eller världen? Har jag gått och blivit en person med bildningsförakt? Kanske rentutav korkad? Då gör jag det andra misstaget som en recensent aldrig bör göra – jag googlar andras omdömen om serien. Jag märker att den inte är så älskad och möts av kritik som att den är alldeles för agendadriven och att den innehåller flera faktafel. Det är möjligt, men det var inget jag lade märke till. 

Plötsligt slår det mig dock, när jag nästan är påväg att ringa 1177 och be dem att skriva in mig på dårhuset. Jag börjar inte få ett bildningsförakt eller bli en värdelös filmkritiker, kanske snarare tvärtom – det är serien som inte lärt sig det allra mest grundläggande. Källkritikens lampa lyser starkt i mig och när den inte blir tillfredsställd, så blir resten av serien helt blank. Omöjligt att ta till sig. Ointressant.

För Snabbkurs i historia kastar oss in i en historielektion som är lika mycket snabbmat för hjärnan som de friterade kycklingarna som kritiseras i det första avsnittet är för midjan. Vi får aldrig någon kontext i vad det här är för serie, varför den är gjord, vilka som ligger bakom den eller varför just dessa ämnen är valda. Inte heller gällande vad som knyter dem samman, vilka experter som har tillfrågats, varför vissa fakta är relevanta, vad bilderna kommer ifrån, vem vår berättare är, vad man egentligen vill med serien och vilken tes det är man vill förmedla. 

Avsaknaden av intervjupersoner, transparens och en berättande, utforskande, kritisk och nyanserad journalistisk ådra gör att Snabbkurs i historia känns som Explained-seriens billigare, fuskande lillebror. Och trots ett på ytan intressant koncept, så kommer åtminstone jag att välja andra källor när jag vill få snabb, underhållande kunskap framöver.

"Snabbkurs i historia" är typexemplet på den kassa läraren som hellre vill att du kan rabbla årtal än ha en djupgående förståelse och lära dig de breda sammanhangen.