Säsong två av ”Avatar: The Last Airbender” tar inte vara på sin potential
Den efterlängtade andra säsongen av ”Avatar: The Last Airbender” lever inte alls upp till förväntningarna, men blir bättre ju längre den lider.
Recension: Avatar: The Last Airbender (säsong 2) – manuset haltar rejält
När Netflix släppte sin live action-adaption av den animerade Nickelodeon-serien Avatar: The Last Airbender (”Avatar: Legenden om Aang” på svenska) var succén omedelbar. Över 20 miljoner tittare klickade igång serien dess första fyra dagar, vilket gör den till en av streamingjättens större succéer de senaste åren, och det dröjde inte länge innan både säsong 2 och 3 fick grönt ljus.
Nu är den efterlängtade andra säsongen här, men precis som första säsongen lämnar den mycket mer att önska. Produktionsvärdet är på topp, men manuset håller alldeles för låg kvalitet.
LÄS OCKSÅ: Sanslös bioaction i ”The Furious” – bjuder på 180 knytnävsslag i minuten
En ambitiös satsning som skäms över att vara en barnserie
I den nya säsongen av Avatar: The Last Airbender fortsätter Aang (Gordon Cormier), den unge Avataren tillika den sista kvarvarande luftbändaren, sin resa mot att bemästra alla fyra element. Nu har Aang, Katara (Kiawentiio) och Sokka (Ian Ousley) begett sig mot Jordriket för att hitta en lärare i jordbändning åt Aang och för att övertyga rikets kung att ansluta till kampen mot den allt mäktigare Eldnationen, så att balansen i världen kan återställas.
De nya avsnitten är betydligt mer utmanande att ta sig igenom än de borde vara, med tanke på hur fartfylld, underhållande och humorfylld den här berättelsen egentligen är. Handlingen följer fortsatt den animerade serien relativt nära, men lyckas trots det inte fånga dess känsla.
Med timmeslånga avsnitt blir tempot ibland hopplöst saktfärdigt, med ett alldeles för stort fokus på sentimentalitet. Det är som om serien skäms för att den i grunden och botten är ett barnprogram och försöker forcera in emotionell tyngd som hade nått ut ändå. Antalet scener där den romantiska stämningen mellan två karaktärer saktar ned tempot, där de berättar snyfthistorier för varandra, eller där de bara ordagrannt pratar om sina känslor utan någon som helst undertext är hopplöst många.
Den ”mörkare” tonen (det är fortfarande en väldigt snäll serie, bara rätt deppig stundtals) tar helt udden av den underliggande glädje som finns i originalserien och som gjorde att de seriösa stunderna i den faktiskt fick tyngd.
I Netflix-serien är det svårt att komma runt känslan av att vi får följa en grupp barn/ungdomar som låtsas vara vuxna, istället för hur det borde vara – en grupp barn som tvingas vara vuxna men samtidigt ger sig själv ögonblick där de bejakar barnasinnet.
Avatar: The Last Airbender ska vara ett härligt och fartfylld äventyr strösslat med allvarliga stunder, inte tvärtom. Tyvärr lägger Netflix-serien tyngden på helt fel ställen alldeles för ofta. Hade dialogen varit bättre skriven hade det varit lättare att smälta, men den är inte sällan så övertydlig som den kan bli.
LÄS OCKSÅ: Nya ”Supergirl” är en lättsmält sommarfilm som ”både underhåller och berör”
Räddas av älskvärda karaktärer och en utomordentlig produktion
Ju längre den andra säsongen lider, desto bättre blir den. Lyckligtvis. I takt med att insatserna höjs känns allvaret mer motiverat och tempot trappas upp avsevärt. De senare avsnitten är fortfarande alldeles för långa, men genuint underhållande.
Säsongen räddas också av ett gäng älskvärda karaktärer i händelsernas centrum. Gordon Cormier har visserligen vuxit upp olyckligt snabbt för rollen som Aang, men han, Kiawentiios Katara och Ian Ousleys Sokka är alltjämt lätta att tycka om. Kämpigare är det med många av birollskaraktärerna som lite för ofta snuddar vid att upplevas som karikatyrer. Inte minst de skurkaktiga karaktärerna.
Även produktionsvärdet håller absoluta toppklass. Hade jag varit 20 år yngre hade jag fullkomligt älskat om det fanns så välproducerade serier som Avatar: The Last Airbender och One Piece att streama. Det enda som inte riktigt håller måttet på den fronten är i vissa avseenden skådespelarinsatserna och, framför allt, manuset.
One Piece är förövrigt en bra jämförelse på en serie som riktar sig till en liknande målgrupp men som vågar omfamna sina barnsliga egenskaper, till skillnad från The Last Airbender som verkar generas över dem.
Tycker du om originalserien och uppskattade den första säsongen är det absolut värt att ta sig an även säsong två. Den växer sig starkare och i slutändan är den någorlunda underhållande, även om jag personligen anser att den slösar bort alldeles för mycket av sin potential med oförklarligt långa avsnitt, ett haltande tempo och taffliga försök till att framställa innehållet som mer seriöst än vad det egentligen är.
”Avatar: The Last Airbender” säsong 2 streamar nu på Netflix.
LÄS OCKSÅ: Gripande svenskt kriminaldrama åter till SVT Play – ”en av årets bästa”
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Avatar: The Last Airbender
Genre: Äventyr, Action, Fantasy, Komedi
Speltid: 7 x 60 min
Skapare: Albert Kim, Michael Dante DiMartino, Bryan Konietzko
I rollerna: Gordon Cormier, Kiawentiio, Ian Ousley, Dallas Liu, Daniel Dae Kim m.fl.