Rätt stämning i ”The Abandons” men västernserien fastnar i sitt eget lasso
En lojal cast och vacker fotografi kan inte rädda ”The Abandons” från platta karaktärer och ett tempo som saktar in när det borde galoppera. Nu på Netflix.
Recension: The Abandons (2025) – när silvret glimmar och berättelsen bleknar
Jag minns när jag såg första trailern för The Abandons. Det där känslan av att något stort var på väg. Lena Headey och Gillian Anderson i en westernfejd, Kurt Sutter (Sons of Anarchy) bakom allt. Jag tänkte att äntligen kommer en grymt komplex gränslandshistoria där storyn är lika knivig som knivarna i karaktärernas bälten.
Men när jag lät avsnitten rulla blev det mer som att vänta på att ett långsamt tåg skulle komma till stationen. Tåget anlände, men resan dit var tråkigare än jag hade hoppats.
En familj mot kapitalet
I Washingtonterritoriet 1854 kolliderar två familjer. En rik, bunden av blod och den andra en sammanfogad familj av föräldralösa och utstötta, förenade av kärlek. Fiona Nolan (Headey) leder sin utvalda flock av övergivna själar – fyra adopterade barn som hon byggt ett liv kring på sin ranch i Jasper Hollow. På andra sidan står Constance Van Ness (Anderson), den obevekliga arvtagerskan till en gruvimperium som ska skydda och fördubbla sin förmögenhet. Deras öden binds samman av två brott, en hemsk hemlighet, en förbjuden kärlek och en bit mark med silver under.
LÄS OCKSÅ: Nya julfilmen ”Oh. What. Fun.” är en varm julkram som träffar helt rätt
Kurt Sutters fascination för ursprunget till organiserad brottslighet – den här gången inspirerad av hur sicilianska bönder bildade La Cosa Nostra för att försvara sig mot landbaroner – genomsyrar hela serien. Det här är en berättelse om vem som äger marken och vem som bestämmer reglerna när lagen inte når fram. Tyvärr blir detta intressanta koncept mer ett skelett än en levande organism.
Stämningen blir seriens räddning
Om det är något som verkligen lyfter The Abandons så är det bildspråket. Fotot visar ett vackert Washingtonterritorium som känns både vidsträckt och klaustrofobiskt. Varje scen är noggrant komponerad med dammoln, solnedgångar över prärien, skuggor som leker över ansikten. Här finns genuint hantverk.
Och musiken? Den är faktiskt seriens största tillgång. Soundtracket väver in en melankolisk och rå stämning som förstärker känslorna i varje scen där manuset misslyckas. Det är som om kompositören förstod vilken typ av känslomässig tyngd serien ville ha, men som manusförfattarna inte riktigt lyckades fånga i dialogerna.
LÄS OCKSÅ: Ny mysteriedriven thriller på Netflix – perfekt om du gillar småstadsmystik
Ett manus som tappar greppet
The Abandons stannar upp för ofta. Tempot känns ojämnt där vissa episoder tar fart med dramatiska konfrontationer, medan andra fastnar i överflödiga samtal som inte för berättelsen framåt.
Karaktärerna, trots skådespelarnas förmåga, är besvikande endimensionella. Fiona är den uthålliga krigaren, Constance är den kallsinniga aristokraten, och deras konfrontationer känns mer som schackdrag än genuina mänskliga drag. Deras motivationer förblir statiska.
Manuset försöker också hantera teman som rättvisa, familj och överlevnad, men det blir mest påståenden snarare än utforskningar. När Fiona säger att hon kämpar för sin familj, tror jag henne men jag känner det aldrig. När Constance beskriver sitt arv, förstår jag det men det engagerar mig inte.
Vad vill serien säga?
Serien utforskar den amerikanska kampen mellan de som har och de som inte har, på en plats bortom rättvisans räckvidd. Den vill berätta något om Manifest Destiny, om klassklyftor och om hur lagen förvrängs när samhället är laglöst. Men budskapet förblir grumligt. Är det en kritik av kapitalism? En hyllning till samhörighet? En varning om våldet som följer av desperation? Kanske allt, kanske inget. Serien verkar osäker på vad den egentligen vill säga.
En serie med stora ambitioner: ”Vacker men utan själ”
The Abandons är en serie med stora ambitioner men når inte hela vägen. Den har allt på pappret – stjärnskådespelare, en intressant premiss, vacker cinematografi och ett fantastiskt soundtrack. Men den saknar själen.
Det är inte dåligt, men det är inte heller bra nog. För fans av västerngenren finns det värde här. Bilderna är vackra, stämningen är rätt och musiken är genuint bra. Men om du söker den typ av karaktärsdrivet drama som gjorde Sons of Anarchy oförglömlig, kommer du bli besviken.
"The Abandons" finns att streama på Netflix den 4 december.
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: The Abandons
Genre: Drama, Västern
Speltid: 7 x 35–50 min
I rollerna: Gillian Anderson, Lena Headey, Ryan Hurst, Michiel Huisman, m.fl.