Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Prey (2021)

Prey (2021)

  • 1 tim 27 min
  • Thriller
  • Netflix
Filmtopp
Loke Westberg | Recension
10 september 2021
Filmtopp
Loke Westberg | Recension
10 september 2021

En thriller som väcker obehag

Filmtopps Loke Westberg har sett Netflix nya tyska thriller "Prey" där fem vänner ute i skogen finner sig jagade av en mystisk skytt.

  • Regi:
    Thomas Sieben
  • Manus:
    Thomas Sieben
  • I rollerna:
    David Kross, Hanno Koffler, Maria Ehrich m.fl.

MER LÄSNING:

Fem vänner är ute på en vildmarksvandring i ett naturreservat, en vandring som ska komma att handla om mer än bara skoskav och att gå vilse. På deras väg tillbaka till bilen får de nämligen erfara en mystisk skytt som jagar dem med ett skarpladdat vapen. Lägg därtill på att när gänget befinner sig en så pass extrem situation ställs vänskaperna på sin spets och det uppstår splittringar mellan männen.

Med en sönderskjuten bil och minst ett par mil till närmaste stad får männen förlita sig på sin förmåga att springa ifrån den mystiska skytten, något som visar sig vara lättare sagt än gjort… 

I mångt och mycket tycker jag att "Prey" (2021) åstadkommer precis det man förväntar sig av en thriller, varken mer eller mindre. Det märks hur den tyska regissören Thomas Sieben valt att arbeta med tajming eftersom han i de flesta scener lyckas utvinna spänning ur ingenting. Upplägget för filmen, alltså att vara jagad i en stor skog och bli beskjuten av en mystisk skytt, genererar bara det kalla kårar och i Prey har man också lyckats katalysera på det.

Regin är tajt

Något som adderar till att ge filmen charm är fotot, som verkligen fångar passagen mellan årstiderna höst och vinter. Tittaren kan riktigt känna kylan i luften och de röd-gul-bruna löven utgör en fantastisk scenografi för vansinnesjakten. Jag gillar också att Thomas Siebens berättande och regi är tajt med en speltid på drygt nittio minuter.

Min stora anmärkning på filmen är att den blir lite väl pajig ibland. Jag är väl medveten om att film är just film, men i en skog så stor att det verkar vara helt omöjligt att hitta någon form av civilisation känns det orimligt att gång på gång stöta på en ensam skytt. Det fantastiska med konstformen film är att allt inte behöver vara så logiskt (sammanträffanden sker) men i Prey kan jag tycka att filmen förlorar lite av sin udd när man i sjumilaskogen inte kan skaka av sig en långsamt gående skytt.

På det stora hela tycker jag som sagt att "Prey" på Netflix är precis vad den utger sig för att vara. Det är ingenting unikt med varken handlingen eller någon annan av filmens beståndsdelar, men det finns alltid kvällar där man bara vill känna lite spänning när man slår sig ned i TV-soffan. Då är det här ett gott alternativ.