
Netflix nya ”Fear Street: Prom Queen” bjuder på ”mer stil än substans”
Recension: Fear Street: Prom Queen (2025) – ”Underhållande men brister i berättandet”
Den fjärde ”Fear Street”-filmen tar oss till 1988, där tonåringar dör medan Roxette dånar i högtalarna. Filmen fastnar tyvärr mer i stil än substans.
Tillbaka till Shadyside med den fjärde “Fear Street”-installationen
År 2021 släppte Netflix under en sommarmånad de tre första Fear Street-filmerna och de placerade sig alla på Netflix topp 10-lista samma månad. Nu återvänder vi till Shadyside med den fjärde installationen i filmserien. Denna gången med nya manusförfattare, ny regissör och nya skådespelare. Vi kastas rakt in i ett färgstarkt 80-tal med energisk tidsenlig musik i bakgrunden.
Det är 1988 och avgångsklassen gör sig redo för balen. En tjej hållandes en blodig tiara håller en monolog där hon säger att hon skulle vara död eller mördare innan examen. Därefter kastas vi två dagar bakåt i tiden.
Lori Granger (India Fowler), huvudpersonen i denna slasher är mobbad och det sägs att hennes mamma dödade hennes pappa när de var i tonåren. Snart tar hon examen och har en sista chans att passa in – genom att bli balens drottning. Mot sig har hon ett mobbargäng kallat för Wolfpack, ledda av Tiffany Falconer (Fina Strazza). Vid sin sida har Tiffany de tre anhängarna Debbie (Rebecca Ablack), Melissa (Ella Rubin) och Linda (Ilan O'Driscoll). Även den grässäljande rebellen Christy Renault (Ariana Greenblatt) tävlar om äran.
Sakta börjar tjejerna mördas en för en under kampanjandet till balens drottning, samt under balen. Mord är inte det enda vi får se, vi får även se lite smutskastning, drama och ett dansnummer till Roxette under kampanjandet.
LÄS OCKSÅ: Recension: Ute och cyklar (2025) – en fin men förutsägbar cykeltur

Visuellt överdriven – storyn likaså
I en tidig scen ser vi hur Loris nära förtrogna, Megan Rogers (Suzanna Son) gör en rejäl entré med ett stunt i klassrummet som balanserar mellan skräck och fars – en liten överdriven men minnesvärd scen som sätter tonen för filmen. Det visuella fortsätter därefter i samma stil och det är något som fungerar väl. Problemet är att även berättandet och bakgrundshistorien följer samma överdrivna spår. Där bilderna flirtar med genren på ett charmigt sätt, känns karaktärerna ofta platta och intrigen osannolik.
Det ska sägas att alla morden ser ut som att de använt sig av de praktiska effekter som fanns till hands för fyrtio år sedan och det är en fin touch. Det märks att filmen försöker emulera en 80-talsskräckis och det gör den väl, men den kommer inte riktigt med något eget, något substantiellt som får den att stå ut. Mycket av filmens brister hade i sådana fall kunnat förlåtas för sin mer revisionistiska natur.
LÄS OCKSÅ: Hela 24 nya filmer på SVT Play – här är de 5 bästa enligt Filmtopp

Utdraget slut på filmen
Slutet bjuder på en twist som kanske ändå inte är så svår att gissa sig fram till, men som ändå är en spännande sådan. Dock upplevs det som att filmen pågår för länge och det känns konstigt att det är 20 minuter kvar efter att eleverna evakuerats från skolan och de skadade blir ivägskickade med ambulans. Det är ju där sådana här filmer brukar rundas av, gärna med två karaktärer som knyter an eller reflekterar kring vad de varit med om.
Såpigt tonårsdrama med massa blod och skön musik som tar en tillbaka till 80-talet är underhållande i sig – men det brister i berättandet. Det är en svag story som inte känns särskilt övertygande. Sedan är skurken inte heller någon sådan som lär kommas ihåg.
”Fear Street: Prom Queen” streamar på Netflix nu.
LÄS OCKSÅ: Nu läggs en av Netflix mest älskade serier ner – 7,8 i betyg på IMDb