Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Familjen Bridgerton

Familjen Bridgerton (säsong 2)

  • 8 x 60 min
  • Drama
  • Netflix
Mimi Dahlén | Recension
24 mars 2022
Mimi Dahlén | Recension
24 mars 2022

"Bridgerton" slog ner som ett pastellfärgat åsknedslag för två år sedan, men håller andra säsongen måttet?

Vintern är över och societetens gräddhylla återvänder till London för ännu en säsong av tävlingsinriktat flirteri och frieri. Aristokraterna spänner fast sig i väntan på drama, kärlek och självfallet en och annan skandal.

  • Skapare:
    Chris van Dusen
  • I rollerna:
    Jonathan Bailey, Simone Ashley, Charithra Chandran, Phoebe Dynevor m.fl.

Det är nog få som inte är medvetna om den totala skrällen som Familjen Bridgerton orsakade den där evighetslånga vintern 2020 när man knappt vågade andas i fel riktning. Tji fick de som inte åtnjöt de blixtrande spänningarna och lustfyllda blickarna som serien skröt med under en tid när fysisk beröring var minst lika skandalös som mellan en man och en kvinna på 1800-talet. Föga hade skaparna anat att serien som gestaltade små intima gester såsom diskreta beröringar mellan två händer var precis vad den beröringsvultna publiken behövde.

Den första säsongen av Familjen Bridgerton blev snabbt den mest sedda serien på Netflix under tiden vid sin premiär och det dröjde inte länge innan skaparna, bland annat Grey's Anatomys skyddshelgon Shonda Rhimes, gick ut med att den hade förnyats med ytterligare tre säsonger. Eftersom bokserien som är grunden för serien spänner över fler böcker och antologier än jag kan räkna så kan det stora Bridgerton-fanet nog förvänta sig att ännu fler skandalösa berättelser kan komma till liv på skärmen.

I andra säsongen lever första säsongens huvudkaraktär Daphne (Phoebe Dynevor) lycklig i alla sina dagar med sin make Simon (Regé-Jean Page). Hon är nu endast ett kärt återkommande ansikte och plats på scen ställer sig hennes äldsta bror Anthony (Jonathan Bailey). Raka motsatsen från sin milda syster är Anthony arrogant, prestationsberoende och fullkomligt frånkopplad sina känslor - en perfekt utmanare för Kate Sharma (Simone Ashley), en mystisk nykomling i Londons societet. 

De enskilda berättelserna i författaren Julia Quinns romaner är förtrollande i sin enkelhet. Letar du efter plot twists och huvudvärksframkallande intriger så kan du scrolla vidare. Anthonys berättelse är lika gammal som konceptet av kärleken själv. Han har lovat att gifta sig med intelligenta och vackra Edwina Sharma (Charithra Chandran), sannerligen någon värdig hans höga status. Men hans hjärta åtrår hennes syster Kate. Länge står han emot dragningen mellan dem två och deras eldiga känslor kommer till uttryck i bråk och spel.  Men deras kärlek är förbjuden och båda deras familjer skulle förkastas om deras känslor kom till ytan. 

Där den första säsongen briljerade faller den andra. Daphne analyserades både som individ och symbol för alla kvinnor under sin tid utan att dölja något. Hennes naivitet var hjärtkrossande för många unga kvinnor led samma ovisshet om livet som hon men hon kom ur det triumferande. En mer osympatisk karaktär än Anthony får man leta efter. Han skäms inte bort med samma välbalanserade utforskande och förblir länge irriterande. Han är en komplicerad karaktär som är långt ifrån perfekt, vilket vi älskar, men han hade behövt mer skärmtid för att komma till rättvisa. Det samma gäller för Kate som dessvärre faller ännu längre än Anthony. Hennes karaktär ska framstå som stark och självständig men allt för ofta beter hon sig ologiskt och okaraktäristiskt. Deras relation hade kunnat bli lika magisk som Daphnes och Simons om några andra karaktärers sidoberättelser hade ärats mindre skärmtid. 

Spretig och saknar hetta

Bridgerton
Foto: Netflix

Det är uppenbart att skaparna ville tillfredsställa alla sina fans. Efter första säsongens presentation av uppfriskande, formbrytande karaktärer så ville de ge sin publik ännu mer av deras älsklingsaristokrater. Dessvärre resulterar det i en spretig serie med alldeles för många sidoberättelser och irrelevanta detaljer. Fokus som borde ha lagts på Anthony och Kate sprids ut för tunt och ingen karaktär skiner lika mycket som de gjorde i sin enkelhet första säsongen. Ibland är faktiskt "less is more", även på den flådiga regentseran.

Förutom intressanta karaktärer, fantastiska kostymer och saftigt drama så fanns det en sak som särskilde Familjen Bridgerton från andra kostymdramer: sex. Serien balanserade förstulna blickar och fjäderlätta beröringar med hett, osande sex och ställde frågor som få i genren gjort tidigare. Detta gjorde serien med perfekt fingertoppskänsla utan att vara varken för pryda eller för svulstiga. Dessvärre saknar andra säsongen samma briljanta kombination. Visst, ibland hettar det lite, men allt för sällan och allt för lite för att vara en värdig efterträdare. 

Andra säsongen av Familjen Bridgerton är inte dålig på något sätt men saknar samma finkänslighet, fokus och hetta som vi skämdes bort med första säsongen. Den är självklart värd att sträckkolla i helgen och förhoppningsvis hittar du någon annan som kan fylla tomrummet efter hertig Simon. Om någon ens kan det.

Mer läsning:

NÄSTA ARTIKEL