Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga (2020)
"Fick motvillig gåshud"
Will Ferrell och Rachel McAdams briljerar i sina roller som två isländska musiker i denna klyschiga och skruvade, men ändock härliga, Netflixkomedi.
Jag har länge haft en kluven relation till Eurovision Song Contest. Närmast pendlande och bipolär. Å ena sidan cynisk och kall, med förhoppningar om att någonting som för mig stipulerar ”god smak” någon gång ska dyka upp på scenen. Å andra sidan glad och varm, för att någon slags enkel magi och lycka fortfarande ryms här i världen. Sedan pendlar jag igen och tänker att om Eurovision Song Contest är magi och lycka, då är jag nog hellre bitter. Och så vidare.
Några som inte har ett lika komplicerat förhållningssätt till världens största musiktävling är Lars Erickssong (nej, inte en felstavning) och Sigrit Ericksdottir – den isländska musikduon Fire Saga, spelad av Will Ferrell och Rachel McAdams i denna bombastiska komedi på Netflix regisserad av David Dobkin. Erickssong har sedan barnsben, inspirerad av ABBAs framträdande med Waterloo 1974, haft en enda dröm här i livet – att vinna Eurovision Song Contest. Ericksdottir, att vinna sin musikpartners hjärta. Ett bisarrt filmkoncept, javisst, och härligt är väl det.
"Extra kul som skandinav"
Problemet är förstås att bandet är fullkomligt värdelösa och dessutom mer eller mindre hatade av alla som bor i deras lilla isländska fiskarsamhälle. Att McAdams rollfigur är kär i Lars Erickssong, en person man kan ställa valfri byfåne bredvid och i samma veva få denne att verka proper och normal, ger staden Húsavík än mer huvudbry. Men på grund av en serie väldigt osannolika och väldigt roliga slumpar så lyckas Fire Saga trots det manövrera runt sitt tuffa motstånd (bland andra favorittippade Katiana, spelad av Demi Lovato) och få representera Island i tävlingen.
Filmen är riktigt stjärnspäckad och utöver Ferrell och McAdams ser vi även Pierce Brosnan, Graham Norton och underbara Natasia Demetriou från FX-serien What We Do In The Shadows. Men som skandinav är det extra kul att veta att Molly Sandén står bakom McAdams röst, och att Mikael Persbrandt dyka upp i rutan.
"Lika kluven till filmen som tävlingen"
Väl på plats i tävlingen får vi stifta bekantskap med de andra tävlande och intrigerna uppenbarar sig. Det är både kärleksdraman och en slags David mot Goliat-tematik, eller en dåres beslutsamhet att aldrig ge upp sitt hopp, som avhandlas och jag tycker faktiskt att det mesta av humorn fungerar riktigt bra. I Húsavík lyckas Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga nästan smyga sig nära en mörkare indiecharm men ju närmre vi kommer finalen så skruvas tonen, som brukligt i en film om Eurovision, upp och blir allt mer svulstig.
Jag är lika kluven till "Eurovision Song Contest: The Story of Fire Saga" som jag är till musiktävlingen den baseras på. Cynikern i mig tycker att den är lite för lång för sitt eget bästa, att några sång- och dansnummer känns genanta, att den är klyschig, förutsägbar och innehåller ganska fula och onödiga CGI-element. Den andra sidan av mig vet att jag trots det till mestadels njöt filmen igenom, att humorn landar förvånansvärt rätt för att vara en studiokomedi – á la Game Night och andra pärlor som vi fått under de senaste åren – samt att jag, motvilligt, faktiskt fick en rejäl gåshud under filmens crescendo.