Against the Ice (2022)
Inledningsvis riktigt bra – men tappar momentum mot slutet
"Against the Ice" är ändå klart sevärd och innehåller inte en, utan två (!) brutala isbjörnskonfrontationer.
Ända sedan Leonardo DiCaprio utsattes för en visuellt häpnadsväckande björnattack i The Revenant (2016) tycks detta ha blivit ett lockande dramaturgiskt inslag för regissörer att ha med i historiska överlevnadsdraman. Exempelvis i Arctic (2018) med Mads Mikkelsen och nu i Against the Ice från Netflix. Den sistnämnda har dock slagit på stort – filmen innehåller inte en, utan hela två skräckinjagande isbjörnskonfrontationer.
I övrigt utmärker sig inte Against the Ice jättemycket. Den verklighetsbaserade filmen, som skildrar utforskarna Ejnar Mikkelsen (Nikolaj Coster-Waldau) och Iver Iversens (Joe Cole) äventyr på Grönland i början av 1900-talet, är såklart sevärd men innehåller bortsett från de två björnattackerna det mesta man kan förvänta sig från ett historiskt överlevnadsdrama. Motgångar i form av att proviant förloras? Check. Galenskap som en följd av den isolerade tillvaron? Check.
Mer läsning:
Men även om filmen inte är särskilt unik kan utförandet av handlingen såklart ske på ett proffsigt sätt. Och det gör det, åtminstone inledningsvis när vi får följa hur Mikkelsen och Iversen tar sig genom det isande och obarmhärtiga landskapet på väg för att hämta hem bevis som en tidigare expedition lämnat efter sig. Här är filmen riktigt bra, särskilt i hur den skildrar relationen mellan den mer erfarne Mikkelsen och den yngre, oerfarne mekanikern Iversen.
Medan Mikkelsens blick är sargad, lyser Iversens ögon av hopp och glädje. Han har en något naiv inställning till farorna som väntar; att han vid något tillfälle kommer klanta sig och äventyra uppdraget står liksom skrivet i sten. Men detsamma inser man snart gäller också för Mikkelsen, som efter år av upptäcktsresande blivit lite för arrogant samtidigt som han tycks hålla på att tappa fattningen om när det faktiskt är läge att ge upp. På så vis etableras deras respektive svagheter och som tittare väcks en nyfikenhet om och i så fall hur någon av dem kommer att äventyra uppdraget.
Tappar mot slutet
Filmen tappar i styrka mot slutet när de två männen snarare än att behöva överleva det isande landskapet omkring dem, måste kämpa för att överleva varandra (som slagorden på filmens poster lyder). Här blir filmen rätt tafatt och föga spännande. Förutom en av björnattackerna, händer det inte särskilt mycket i denna del av filmen. Den nerv som borde finnas här – vi följer för bövelen två män i isolation från omvärlden där en av dem håller på att tappa förståndet – uteblir dessvärre.
I stället får vi ta del av hur Mikkelsen ser syner av sin fru som väntar på honom där hemma. Och nej, detta bidrar inte direkt till att skapa en känslomässig stämning, som regissören Peter Flinth förmodligen hoppats på. Synerna framstår mer som ett ganska trött och effektlöst inslag.
I övrigt är filmen gediget producerad, där inte minst fotografen Torben Forsberg verkligen lyckats fånga och samtidigt skildra hur jävla bitande kylan måste ha varit för de två männen. Specialeffekterna är också imponerande, särskilt under den första isbjörnsattacken.
Hade filmen lyckats bibehålla intensiteten under hela sin speltid hade den varit värd en fyra i betyg. Nu landar det i stället på en trea.
Filmen har premiär på Netflix onsdag andra mars.